About / Advertise
Per Henricsson: Svårsprängd miljardvall
Har du hört historien om amerikanen och japanen som är i djungeln och blir jagade av ett lejon? Japanen slänger sig ner och drar på sig löparskorna. Du är inte klok, säger amerikanen. Du kan inte springa ifrån lejonet. Nej, svarar japanen men jag springer fortare än du!Olle Hulteberg och Fredrik Berghel, som vänt först EDC och sedan Fabec, uttrycker sig lite annorlunda även om budskapet är detsamma. De pratar om konsten att gneta, att vara lite bättre än konkurrenterna.
Att Note snarare snubblade på skosnörena än sprang snabbast vet nog alla. EDC och Fabec ser ut att vara på rätt väg men det är fortfarande för tidigt att säga om gnet-metoden fungerar under en längre tidsperiod.
Elektronikproduktion kan verka avancerat, och jag vill inte påstå att vem som helst skulle klara av det, men i slutändan säljer EMS-företagen sin tid och inget annat.
Kostnaden för lokaler, maskiner och personal finns där varje månad. För varje kundprojekt måste sedan mönsterkort och komponenter köpas in. En kostnad som visserligen ingår i EMS-företagens kalkyler men som lätt kan bli fel om man räknar på för stora volymer eller blir sittande med komponenter som inte går åt. Då försvinner snabbt en del av den kalkylerade vinsten.
Eller så går något snett i den blyfria lödprocessen och korten måste repareras. En färsk rapport från KTH visar att yielden i en blyfri process minskar med cirka fyra procentenheter jämfört med en blyad process. Hur många har vågat kompensera för det i kalkylen?
Om man tittar på EMS-branschen så ser de mindre företagen (med några få undantag) ut att få ihop ekvationen. Faktiskt verkar det fungera upp till ungefär en miljard kronor. På den nivån finns Flextronics och Enics svenska dotterbolag. Medan Enics har en vinstmarginal på 6–7 procent de senaste två åren redovisar Flextronics en rejäl förlust. Men, eftersom båda ingår i multinationella koncerner är det svårt att veta om siffrorna återspeglar verkligheten eller om företagen ”trollat” med bokföringen.
Branschens tre miljardjättar, Note, Partnertech och Kitron har alla skrämmande dålig lönsamhet.
Kanske handlar det om samma syndrom som i Swedbank? Sparbankerna, som utgör basen i Swedbank, har som filosofi att känna sina kunder till förnamnet och inte expandera längre bort än att ortens kyrktorn kan siktas med blotta ögat.
De små sparbankerna har också klarat sig bra genom den senaste finanskrisen medan Swedbank, med betydligt vidlyftigare ambitioner, gått på pumpen i Baltikum och Ukraina.
Att Note, Partnertech och Kitron haft lönsamhetsproblem hindrar ändå inte uppstickare som Hanza och Panlink att tro att det går att bygga sunda miljardkoncerner. Båda företagen gick med förlust i fjol, enligt dem själva en medveten strategi för att positionera sig inför expansionen.
Även Notes nya vd Peter Laveson är säker på att företaget ska komma på rätt köl även om han inte vill säga när det ska ske. Om han, Erik Stenfors på Hanza och Mikael Jonson på Panlink får rätt återstår att se.
