About / Advertise
Bristande information, klassificeringsproblem och sena förordningar är inga giltiga skäl för att slippa undan den miljösanktionsavgift på 120 000 kronor som drabbat de företag som varit sena med rapporteringen till EE-registret. Det går att utläsa av två färska domar från Miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.Den 12 respektive 14 februari kom de två första domarna som rör skyldigheten för företag att registrera sig i EE-registret och sedan lämna information om hur mycket elektronik som sålts respektive återvunnits. Miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har i den ena domen avslagit överklagandet och i den andra upphävs Naturvårdsverkets beslut.
– Det första är ett pilotmål som vi valt ut och det andra tog vi upp eftersom de yrkade på inhibition, säger Johan Forsberg som är beredningsjurist vid miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.
Inhibition innebär att företaget inte behöver betala avgiften förrän målet är avgjort. Men eftersom Naturvårdsverket förlorade målet, och företaget därmed inte behöver betala avgiften, prövade domstolen inte yrkandet på inhibition.
Precis om väntat är domen i pilotmålet överklagad till miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Det är troligt men inte självklart att den tas upp där. Först krävs ett så kallat prövningstillstånd vilket tar tre till fyra månader att få.
Det är därför svårt att dra någon slutsats av domarna.
Dessutom har olika skäl åberopats i de två målen. Att Naturvårdsverket fick bakläxa i den ena domen beror egentligen på att domstolen inte finner det uppenbart att företaget sålt varor för över 100 000 kronor, en nivå som krävs för att företaget ska påföras en avgift på just 100 000 kronor.
I pilotmålet har företaget Vetek Weighting åberopat det faktum att Naturvårdsverkets föreskrift, där bland annat sanktionsnivåerna sattes, inte trädde i kraft förrän 1 januari 2007. Företaget anser därför att rapporteringsskyldighet inträdde först den 28 februari 2008.
Miljödomstolen slår i domskälen fast att själva förordningen om producentansvar trädde i kraft redan den 13 augusti 2005 och att rapporteringsskyldighet gäller från detta datum.
Första rapporteringstillfället var den 28 februari 2007 men Vetek Weighting rapporterade först den 15 maj 2007 och uppgav då en försäljning av 270 kilo små hushållsapparater och 938 kilo medicinteknisk utrustning.
Domstolen anser det uppenbart att värdet överstiger 100 000 kronor och att företaget därför ska betala miljösanktionsavgifterna om 100 000 kronor för sen rapportering plus 20 000 kronor för att företaget inte rapporterat hur uttjänta apparater tagits om hand.
I den andra domen har företaget Evient, som säljer produkter för egenvård som inkontinensskydd, plåster, liniment och en elektrisk luskam, hänvisat till det faktum att det varit svårt att finna information om bolagets skyldighet avseende producentansvar. Bolaget har också haft svårt att klassificera sin produkt.Av domen framgår dock att miljödomstolen inte ser det som förmildrande skäl. Dock har företaget inte sålt mer än 297 kilo luskammar och domstolen anser det inte uppenbart att värdet överstiger 100 000 kronor. Domstolen upphäver därför Naturvårdsverkets beslut att påföra Evient en miljösanktionsavgift på 100 000 kronor.
