Annika Fridmark pratar fort, mycket och gärna. Och det kanske är tur, eftersom det är så mycket hon vill säga.Hon är vd för legotillverkaren Frikab. Ordförande i Elektronikindustriföreningen. Styrelseledamot i Industrifonden, Svensk Industriförening och forskningsinstitutet Creo. Hon sitter i programrådet för gymnasieskolans tekniksida.
Man undrar hur hon hinner med allt - och svaret är att hon jobbar mycket och hårt. - Och så är jag envis, har kort stubin och pratar hela tiden, säger hon och skrattar. Envisheten är något Annika Fridmark är stolt över - hon säger att hon lever efter tre deviser: - Säg inte nej innan du vet vad du säger nej till. - Ett nej är alltid en utmaning. - Nöj dig aldrig med ett enda svar.
Som liten legotillverkare har hon gång på gång tvingats konstatera att småföretagare i många fall får sämre service, längre leveranstider och högre priser än de större branschkollegorna.
När hon berättar hur hon lyckats pressa materialpriserna högst avsevärt i ett projekt så märks det att deviserna inte är tomma ord.
- Numera får vi här på Frikab alla våra leveranser samlade två dagar i veckan, vi får samlingsfaktura varje månad och har lyckats förhandla bort en del annat också, säger hon med stolthet i rösten.
Även en del stora kunder - i synnerhet Ericsson - beter sig osnyggt mot sina små underleverantörer, säger hon. När ämnet Ericsson kommer på tal tar hon ett djupt andetag och börjar sedan prata ännu snabbare än vanligt:
- De säger att de är beroende av sina underleverantörer, men när man förhandlar med dem är det en helt annan inställning.
- Man ska ta hela risken och vara så kostnadseffektiv att de tjänar alla pengarna.
Förvisso gör Ericsson mycket som är bra, inte minst för Sverige, säger hon. Men när det gäller kritiken mot underleverantörerna är hon inte nådig.
Annika Fridmark vill också uppmana fler civilingenjörer att söka sig till småföretag.
- På ett litet företag finns visserligen inte samma karriärmöjligheter som exempelvis på Ericsson. Men här kan en färsk civilingenjör få bättre lön, större ansvar, större utblick och möjlighet att påverka mycket mer, menar hon.
Förändrar branschföreningenAnnika Fridmark är nu inne på sitt tredje år som ordförande i Elektronikindustriföreningen. Och förändringens vindar har börjat blåsa. Hon vill ändra fokus från ett forum för sociala kontakter till ett organ som ska underlätta för medlemmarna att öka sina affärer.
Hennes vision är att medlemmarna i föreningen ska kunna bilda virtuella företag kring en produkt eller idé. Till det virtuella företaget bidrar parterna med de förmågor som behövs för uppgiften. Och när uppgiften är klar kan det virtuella företaget lösas upp.
- Först krävs dock att man är överens om avtal och etikfrågor. Sådant är komplicerat, men det går om man vill, säger hon.
Föreningen borde också öka samarbetet med utbildningsväsendet, menar hon.
Fyra punkter för förändringHon har en plan för föreningen, en strategi om man så vill, nedtecknad i fyra punkter. Den första illustrerar hon med ett häftstift:
- Vi vill påverka samhället. Bli remissinstans och påverka organisationer och politiker. Om det ska lyckas måste vi skrika lite högre än vi gjort tidigare. Bli ett häftstift på stolen hos de som bestämmer.
Den andra är punkten illustreras av en paragraf.
- Vi måste bli bättre på omvärldsbevakning och kunskapsspridning. Med alla lagar och förordningar hela tiden, och varje företagare lägger mycket improduktiv tid på att uppfylla sina skyldigheter. Det jobbet kan föreningen ibland göra mycket effektivare.
Den tredje punkten visas med en raket.
- Marknadsföring. Medlemmarna måste bli mer kända, och det kräver bättre marknadsföring, och här kan föreningen göra en insats.
Den fjärde punkten är den viktigaste och mest allomfattande:
- Vi ska bli ett forum för affärer. Vi måste tjäna mer pengar, och då måste vi samarbeta mer.
- Det är ju det alltihop handlar om, eller hur?
Inget arbete och inga förändringar skulle dock gå att genomföra utan föreningens kansli, som hon bara har lovord för.
- De gör ett jättejobb, säger hon.
Adam Edström