Miljötänkandet är annorlunda i Sverige än på kontinenten. Det framgick tydligt då Eurekaprojektet Care nyligen organiserade den hittills största kongressen i Europa om miljö och elektronik - Vision 2000.
- I Tyskland är frågor om miljö och industri betydligt mer laddade än i Sverige. Där är den politiska debatten som styr. I Sverige sker debatt och utveckling snarare utifrån ett allomfattande, okontroversiellt naturintresse, säger Carl- Gunnar Bergendahl på Institutet för Verkstadsteknisk Forskning i Göteborg, och utvecklar:
- I Mellaneuropa är man oerhört fokuserad på återvinningen. I Sverige försöker vi få in miljötänkandet redan när produkter och produktion planeras.
IVF har rollen som svensk expertorganisation inom CARE, med uppgift att länka information fram och tillbaka från internationell nivå till lokala företag och individer. Praktiskt sker det till exempel som nyhetsbrev från det nordiska nätverket för miljöanpassad elektronik, MAE.
Ett exempel på det svenska helhetstänkandet är det miljöstyrda upphandlingsverktyg för elektronikindustrin som under IVFs ordförandeskap utvecklats av bland andra ABB, och som visades upp på Cares konferens.
48 ynkliga miljonerOm man jämför mängden satsade pengar visar det sig dock att Sverige ligger långt från toppen. Nutek, den myndighet som avgör om svenska produktutvecklingsprojekt ska få Eurekastämpel, hade förra året 80 miljoner kronor anslagna till deltagande i Eureka. I år har summan sänkts till 48 miljoner, medan vårt östra grannland satsar 1,5 miljarder kronor, trettiofalt! I Finland kan också stora företag få stöd, vilket är definitionsmässigt uteslutet i Sverige. Det innebär exempelvis att utvecklingsstöd ges till Electrolux finska dotterbolag medan moderbolaget blir utan.
- I de svenska företagen finns mängder av goda idéer som aldrig blir av. Vi skänker bort affärschanser och jobb, säger Bertil Elfving, avdelningsdirektör på Nutek.
IndustrisponsringVision 2000 var den hittills största sammandragningen av forskare, industrifolk och EU-byråkrater inom miljö och elektronik.
Men betoningen skulle varken ligga på EU eller på byråkrati. För det första öppnar sig detta Eurekaprojekt också för Amerika, Östeuropa och Fjärran Östern. Och för det andra är det företagen som har huvudrollen.
Det innebär bland annat att näringslivet får sponsra den mer statustyngda än penningstinna Eurekaverksamheten. Så kom det sig att Sonys europeiska miljöcentrum i Stuttgart blev värd för 250 kongressdeltagare, från höjdare till hantverkare, från produktutveckling till återvinning, från konsumentelektronik till telekommunikation.
Ett av konferensens syften var att sammanföra partner för framtida gemensamma miljösatsningar. Deltagarna anmodades att på lappar skriva ner de egna problem som kunde tänkas lösa sig i samarbete med någon annan. Ett 80-tal lappar kom in. Och..?
- Vi var nog för verklighetsnära, förmodade Jörgen Svensson och Johan Sihlbom från Ericsson Telecom och Saab Ericsson Space om sina propåer: att hitta substitut för halogenerade flamdämpningmedel och respektive miljövänlig ytbehandling för instrument i rymden.
Fast vem väntar sig att en allmän konferens ska ge avgörande impulser åt knäckfrågor som industrin grubblat över i åratal?
InformationssystemMen när det gäller information är konferenser utmärkta. Information om miljö och elektronik är dessutom ämnet i tiden.
Här visades till exempel Idee, en idé från Berlin, en elektronisk marknadsplats för återvinningsföretag, och Pro Net, ett europeiskt informationssystem som förutom elektronikindustrin och återvinnarna också innefattar underleverantörerna och handeln och som leds av det österrikiska företaget Telesis.
Dessa och andra elektronikinformatörer enades på konferensen om en pilotstudie med syfte att skapa ett enhetligt, sekundsnabbt, världs- och industritäckande informationssystem, så att berörda både får reda på hur existerande produkter ser ut inuti och hur nya kan komponeras miljövänligt.
I den svenska praktiska hörnan fanns en lakonisk kommentar även till detta:
- De är bara ute efter att sälja tjänster!
Ett annat resultat av konferensen blev planer på att utvidga en existerande återvinning av TV-apparater med mera i Storbritannien, "Recycling Line UK", till ett "Recycling Line Europe".
Asiaterna då? Jo, de var också på konferensen, men höll en låg profil. Spejaren från Samsung berömde artigt den europeiska ambitionsnivån och bedyrade att han lärt sig mycket.
Lars-Gunnar Larsson