About / Advertise
Utan att göra något större väsen av sig har Ericssons nya halvledarfabrik i Kista, även kallad "submy-fabben", skruvat upp tillverkningskapaciteten rejält de senaste åren.
- Vi tredubblade kapaciteten under fjolåret och ska dubblera den i år, berättar Kjell Bohlin som är ansvarig för halvledarproduktionen på Ericsson Components.
Under 1999 eller år 2000 kan det dessutom bli aktuellt att gå över från dagens sextumsskivor till åttatum, en övergång som ger ytterligare en dubblering av kapaciteten.
Men det är inte digitala CMOS-kretsar som spottas fram på löpande band. I stället handlar det om bipolära radiokretsar till de storsäljande mobiltelefonerna och basstationerna.
- Det är inget att sticka under stol med att vi fick ändra inriktningen på "submy"-fabriken när några av Ericssons satsningar på nya växelsystem lades ner för några år sedan, förklarar Lars-Göran Lundblad, ansvarig för RF- och linjekretsar på Ericsson Components.
Han betonar också att uppsvinget för radiosidan samtidigt blev allt tydligare.
Fabriken som kostade en miljard kronor, och kommer att uppgraderas för ytterligare 300 miljoner i år, utrustades ursprungligen med en 0,5 μm CMOS- process från Texas Instruments. Tanken var att tillverka komplexa systemkretsar i små serier.
- Vi gör nollserie av en ATM-väljarkrets med tre miljoner transistorer, men idag det är ett tiotal radiokretsar som står för volymtillverkningen, berättar Lars- Göran Lundblad.
Bipolär tradition
Ericsson har en stark tradition inom bipolära kretsar och processutveckling från de två äldre "fabbarna" i Kista som bland annat tillverkar effekttransistorer RF-kretsar för frekvenser upp till 1 GHz och linjekretsar (SLIC). Den modernare submy-fabben producerar förutom en del CMOS-kretsar på 0,5 μm till största delen bipolära radiokretsar i Ericssons modernaste bipolära processer P71 och P72.
- Med P71 tillverkar vi radiokretsar till basstationer. Den är lite mer komplex och därmed dyrare än P72 som vi använder till mobilerna.
Processerna är utvecklade för just radiokretsar vilket innebär att det förutom transistorer med en gränsfrekvens på 25 GHz går att integrera induktanser, kapacitanser och resistanser.
- I processen finns dessutom så kallade "trenchar" (diken) som används för att elektriskt isolera olika delar av kretsen ifrån varandra. En egenskap som är viktig när man gör kretsar där olika delar kan störa varandra, förklarar Kjell Bohlin.
- Våra kretsar är ytmässigt mindre än konkurrenternas. Det är ett gott betyg åt processen, tillägger han.
Nästa steg i processutvecklingen blir att ta fram en BiCMOS-process, det vill säga en process som kombinerar bipolära transistorer med CMOS-transistorer. Drivkraften är att ytterligare öka integrationsgraden och få ner dagens tre-fyra radiokretsar till två.
Precis som resten av Ericsson så präglas Components av "outsourcing". Så kapslas komponenterna sedan länge i Sydostasien där även en del av testningen sker.
- Vi samarbetar med andra kiseltillverkare (silicon foundries) och har flyttat över processer till dem för att öka kapaciteten. Men beställare inom Ericsson märker ingen skillnad om komponenterna kommer från oss eller någon annan, säger en påtagligt stolt Lars-Göran Lundblad.
Per Henricsson
