Ericsson lägger stor vikt vid långsiktiga relationer med komponenttillverkarna. Samtidigt vill företaget i den svikande konjunkturen minska antalet leverantörer. De som blir kvar ska ha rätt mix av teknisk kompetens, kapacitet och kostnadseffektivitet, och får då leverera mer.
Sedan maj i år är det Richard Ohlin som basar för stora delar av komponentinköpen på Ericsson. Han sitter på Corporate Sourcing i Kista och omger sig med ett antal produktspecialister som ansvarar för olika komponentområden såsom standardelektronik, minnen, mönsterkort och opto.
- Härifrån koordinerar vi alla relationer med komponenttillverkarna, säger han.
Men att köpa in komponenter för en koncern som Ericsson handlar inte bara om att skapa goda relationer, utan kan karakteriseras med en mängd andra aktiviteter.
- Det gäller att kunna bedöma nya teknologiers kommersiella bärkraft och besluta vad som ska tillverkas respektive vad som kan köpas in för en ny produkt.
Dessutom ingår att välja leverantörer, ta hand om kommersiella avtal, kvalitets- och kapacitetssäkra samt att bygga upp hållbara fysiska och logiska flöden av komponenter till företagets olika fabriker.
För att underlätta urvalsprocessen arbetar man med leverantörsbaser, så kallade preferred suppliers, för olika komponentområden som ska gälla för hela koncernen.
- Leverantörsportföljerna tas fram i ett gemensamt arbete mellan olika teknikspecialister, affärsområdesansvariga inköpare och produktområdesspecialister inom företaget.
Kriterier som långsiktig teknisk kompetens, kapacitet, pris, viljan att investera i teknisk utveckling åt Ericsson och i vissa fall lokala behov styr valet av leverantörer till listan.
Samtidigt har de allt kärvare tiderna gjort att Ericsson fokuserat än mer på priset. Företaget har kontaktat alla sina leverantörer med krav på prissänkningar, bekräftar åse Lindskog som är presschef för Ericssonkoncernen. Upp till 20 procent sägs det, men det är däremot en siffra som hon inte velat bekräfta.
- Men visst är det kostnad och teknisk prestanda som ytterst styr, säger Richard Ohlin.
Företagets hårda prispress kan också ses som ett sätt att rensa i leden. De som ställer upp på sparkraven får större del av kakan sedan.
- Ja, vi håller på att konsolidera just nu. Vi tittar över leverantörsbasen och konsoliderar där det är vettigt. Men det gagnar inte bara oss utan även leverantörsbasen som blir kvar.
Samtidigt understryker han att det finns komponentområden som är för smala i dag och som man istället måste addera leverantörer till. Vilka områden det handlar om vill han dock inte gå in på.
önskar djupare samarbete
Trots konsolidering och prisfixering är det ändå vikten av långsiktiga relationer som Richard Ohlin ständigt återkommer till. Inte minst är det viktigt i utvecklingsskedet av komplexa produkter. Samarbetet kan då innebära att komponenttillverkaren lyssnar av vad Ericsson behöver längre fram i tiden, om sisådär fem år.
- Det händer också att de har ingenjörer som sitter hos oss och designar, men jag önskar att vi hade mer sådant samarbete. Det vore bra att ha även på mer standardlika områden, säger Richard Ohlin.
När de kommersiella avtalen ska skrivas är huvudregeln att Ericsson gör det direkt med komponenttillverkaren.
- Men visst kan undantag förekomma om en distributör tillför speciellt mervärde, exempelvis teknisk kompetens eller en viss logistisk funktion.
Ytterligare ett undantag från huvudregeln finns. Det är kontraktstillverkarna som tagit hand om en relativt stor bit av inköpskakan på senare år.
- Kontraktstillverkarna ansvarar för inköp av komponenter till många slutprodukter, främst handlar det om standardkomponenter.
Kontraktstillverkarna arbetar också målmedvetet med att bygga kompetens för att på sikt även kunna ta över en del av ansvaret för inköp av mer komplexa komponenter.
- Jag tror att kontraktstillverkarna sakta kommer att öka sin andel på sikt men hur snabbt det går vill jag inte spekulera i.
- Om kontraktstillverkarna tar över inköpen blir det samtidigt färre kunder för komponentleverantörerna, vilket kan vara en utveckling som komponenttillverkarna inte tycker är optimal.
Anna Wennberg