Det är oklart om industrin kommer att finna det värt att satsa på testtekniken analog boundary scan.Effektivare tillverkning minskar nyttan. Och testmetoder som röntgen och bildanalys är svåra konkurrenter.
- Jag tror inte det är den bästa lösningen på de problem som den var avsedd för.
Analog boundary scan är en syskonstandard till boundary scan. Medan boundary scan testar digitalt lägger analog boundary scan till möjligheten att mäta spänning och strömstyrka.
Analog boundary scan fastslogs redan 1999 men förekommer ännu bara i testkretsar. I och för sig dröjde det tio år innan innan boundary scan fick genomslag. Personal ska utbildas, företagen ska anpassa sina egna lösningar och verktygen måste byggas.
Problemet för 1149.4 är konkurrensen från alternativa metoder.
För det första är tillverkarna inte lika intresserade av att hitta fel som de är av att styra tillverkningsprocessen så att felen inte inträffar över huvud taget.
- Om det sitter fel komponent på en plats på kretskortet kan det antingen bero på att fel rulle är monterad eller att monteringsmaskinen är felprogrammerad, säger Gunnar Carlsson.
Det betyder att testning främst är intressant bara tillfälligtvis, vid rullbyte eller andra produktionsförändringar.
För det andra konkurrerar analog boundary scan vid denna testning med annan testteknik, som inte ställer krav på dyra extrafunktioner i chipset.
Det går att upptäcka dåliga lödningar med röntgen. Och felvända komponenter kan hittas med bildanalys. Sprickor är något som kan hittas med röntgen, men inte med analog boundary scan. Ericsson har inte avfärdat 1149.4 och utvärderar just nu tekniken med testkort från National Semiconductor.
Annan nytta kanske räddning
Men det är inte främst testfunktionen Gunnar Carlsson är intresserad av. Det som kan rädda analog boundary scan är konstruktörernas fantasi.
- Plötsligt kanske man kommer på att man kan använda det till något annat än vad det är tänkt för, på samma sätt som skedde med boundary scan, säger Gunnar Carlsson.
Boundary scan har gjort succé och finns idag i nästan alla komplexa digitala komponenter.
Mycket av populariteten kommer sig av alternativa användningar vid sidan av standardens syfte, vilket var att ge ett seriellt gränssnitt för mätningar på kretsens ben. Det riktiga namnet på standarden är Standard test access port and boundary-scan architecture.
Med boundary scan som grund har man byggt sofistikerade tekniker som BIST (built-in self test) som genomför ett helt testprogram på egen hand, inklusive generering av slumpmässiga testdata, för att efteråt till omvärlden rapportera tummen upp eller ner.
Det dröjde heller inte länge innan man insåg att boundary scan kunde användas för att engångsprogrammera kretsar vid tillverkningen. Standarden för detta heter IEEE 1532.
Jan Tångring