En ny skärmteknik har mognat för serietillverkning. Den är lättare att läsa än LCD och drar mindre ström än lysdioder.
Svenska forskarna bygger solceller istället Elektrokroma material ändrar färg när de avger eller tar upp elektroner. Nteras material växlar mellan vitt och violett. Segmenten i Nteras skärm är elektrokemiska celler med två elektroder och elektrolyt (elektriskt ledande vätska). Färgändringen sker i den ena elektroden som är gjord av en porös film av nanometerstora metalloxidpartiklar. Nanostrukturen ger filmen en stor yta som kan binda många elektrokroma molekyler, tusen gånger fler än om ytan varit slät. Molekylerna syns för att de är många. De växlar snabbt för att de befinner sig fysiskt nära elektroden. Den vita bakgrunden sitter mellan elektroderna och består av titandioxidpartiklar, vilket är samma material som ger papper dess vita färg. Nteras teknik utvecklades i samarbete med bland annat Uppsala universitet i ett EU-projektet som startade 1998. - Det här är en av de mest lovande teknikerna för framtida elektroniskt papper, säger en av Mårten Edwards, en av uppsalaforskarna. - Den är ännu dock inte så snabb att den kan användas för datorskärmar eller video. Uppsalaforskarna och IVF bildade ett konsortium för att utveckla tekniken. Två patent har sedemera sålts till Ntera medan uppsalagruppen jobbar idag vidare med en annan tillämpning av nanotekniken: solceller. I Sverige byggs elektrokroma skärmar även av forskningsinstitutet Acreo i Norrköping. Acreo använder långa organiska polymerer där Ntera använder mindre molekyler. Och Acreos skärmar är, till skillnad från Nteras, vikbara som papper. Också svenska företaget Chromogenics änvänder elektrokromatik i fönster och hjälmvisir som mörknar på kommando. |
Det är irländska Ntera som demonstrerar sin skärmteknik Nanochromics Display (NCD) för Elektroniktidningens reporter.
NCD-skärmen utnyttjar ett material som byter färg då molekylernas laddning ändras. Sådana material kallas elektrokroma (se faktaruta).
Elektroniktidningen berättade om Ntera i september 2001. I höst startar serietillverkning i Taiwan.
- Om ljuset duger till att läsa en text på papper kan man använda den här displayen, säger Gunnar Boxström, marknadschef på svenska importören Scancraft.
Det ska tolkas bokstavligen. Han har testat empiriskt.
- Jag har släckt i rummet och krupit under bord och jämfört. Det går bra att läsa överallt.
British Railways ska använda en NCD-skärm som klocka på stationer. Den drar 1,5 W.
En LED-klocka skulle behöva ett solskydd för att kunna läsas i direkt solljus. Den skulle dessutom dra mycket mer energi, vilket fällde avgörandet för British Railways. NCD-klockan drivs av solceller på platser där ledningsdragningen kostar mer än själva klockan. En LCD-skärm är svår att installera så den syns bra i både ljus och mörker. I mörker behöver den bakgrundsbelysning vilket kräver en halvtransparent film bakom displayen. Filmen försämrar å andra sidan kontrasten i dagsljus. Dessutom är en LCD-skärm långsam i kyla medan NCD fungerar precis lika bra vid -40 grader C .
- Vi har inte testat lägre eftersom våra frysbox inte klarar lägre temperatur, berättar Dan Wood, affärsutvecklare på Ntera.
Att LCD drar mindre energi är en sanning med modifikation. En LCD slocknar när man drar ur sladden medan NCD-siffrorna stannar kvar. Det beror på att NCD-skärmar bara drar energi när skärmen byter innehåll.
Strömförbrukningen sjunker till en sextiondel om man tar bort sekundvisaren från en NCD-klocka.
Inga pixelskärmar än
Så i skärmar som sällan ändrar innehåll - som elektroniska prislappar till exempel - drar NCD mindre energi än LCD. NCD-segment finns idag bara i mörkblå version. Grön och svart kommer om några månader. Bakgrunden kan fås i olika nyanser.
Varje segment behöver idag en egen ledning vilket utesluter högupplösta skärmar. Men multiplexerad adressering är under utveckling med teknik liknande den som används i TFT-skärmar. Jan Tångring
Jan Tångring