Den äldre kvinnan, ensam i sin lägenhet, ber sin robot hämta hennes glas­ögon. Men de ligger under en tidning. Roboten ger upp – och ringer upp kvinnans son.

Sonen förstår problemet och pekar ut tidningen för roboten. Problemet är löst. Kontrollen återgår till roboten som lyfter upp tidningen, plockar upp glasögonen och kör dem till kvinnan.

Den här typen av robotar kallas semi-autonoma och studeras i EU-projektet SRS (Multi-Role Shadow Robotic System for Independent Living).

En enarmad robot från Fraunhofer – Care-o-bot – deltar i experimenten. Den kan till exempel duka bordet, hämta olika saker och öppna dörrar.

En allmän förhoppning för framtiden är att äldrevård ska kunna skötas av robotar och därmed bli mindre personalintensiv.

Men en reality check visar att det kan ta många decennier innan robotar når den mognad som krävs för att ta hand om en äldre i hemmet.

Marcus Mast

– Problemet är att det uppenbarligen är långt kvar tills vi har robotar som fungerar som på bio där de kan utföra samma uppgifter som en människa, säger Marcus Mast som doktorerar på sina studier av semiautonoma robotar i äldrevården.

– Sådana ligger mycket långt från att realiseras. Det finns massor av problem – med perception, med miljö och beslutsfattande – som gör att de inte går att ge dem en pålitlig funktion i den föränderliga miljö som hemmet är. Där finns saker som flyttar på sig och människor som rör sig.

Industrirobotens jobb är en barnlek i jämförelse. Den befinner sig i en konstant miljö i konstant belysning med ett antal väldefinierade uppgifter som den ska utföra gång på gång. Inga människor springer i vägen eller lägger viktiga saker där de inte ska vara.

När roboten tvekar kan den få ­assistans av en anhörig.

En professionell 24-timmarsjour har ett mer avancerat gränssnitt till roboten. Detta är inte den slutgiltiga versionen. Klicka för större bild!

Genom att roboten kan fjärrstyras via en operatör hoppas man öppna möjligheten att addera robotar till vårdpersonalpoolen innan robotarna egentligen har nått den kognitiva utvecklingsnivån som krävs för att göra jobbet.

– Man kan se det som en kortsiktig lösning.

Är det analogt med skillnaden mellan förarassistanssystem och självkörande bilar?

– Det har jag inte tänkt på, men det är en bra jämförelse.

Googles självkörande bilar har motsvarande utmaningar. På landsväg klarar den sig bra och den kan undvika cyklister och stanna för rödljus. Men när föraren i bilen framför viftar med handen att du kan köra om, måste en människa ta över ratten.

En modell som testats i robotstudien är att låta en anhörig vara den första hjälpinstansen för roboten. Det finns också en 24-timmarsjour med professionell personal som kan rycka in om det behövs.

De anhöriga har en Ipad eller Iphone. De professionella har ett mer avancerat gränssnitt i en pc.

Den äldre kommunicerar med roboten via en pekmobil med stora knappar i ett grafiskt gränssnitt.

– Geststyrning och talstyrning är inte pålitligt. Vi vill använda teknik som fungerar inom 5–7 års tidshorisont. Talteknik brukar aldrig leva upp till förväntningarna.

Att anvisa roboten vad den ska göra, eller vart den ska gå, är saker operatören kan göra. Man kan också gripa in rent fysiskt och direkt fjärrstyra robotens arm och rörelser.

Tycker äldre om att bli skötta av robotar?

– Ja, till min egen överraskning. De som kan vara negativt inställda är de anhöriga och de professionella – de kanske är rädda att förlora jobbet?

– Om jag går till mig själv så kan jag inse att det stämmer. Vi vill vara autonoma så länge som möjligt. Vi vill inte hamna i den positionen att tvingas be våra barn att hjälpa oss med de saker som vi hjälpte dem med när de var barn.

– Så äldre är generellt  öppna för möjligheterna. Ett undantag är kroppsvård – kan det finnas ett motstånd.

Ytterligare en idé är att låta roboten lära sig av den operatörsassistans den får – att själv titta under tidningen nästa gång den letar efter glasögonen.

– Ungefär som de program som gör textigenkänning men ber människor om hjälp där det blir otydligt.

Den hjälpen kan algoritmen sedan inkorporera i sitt klassificeringsschema för att nästa gång eventuellt klara uppgiften själv.

– Man skulle kunna ha som mål att samma roboten över åren skulle kunna lösa fler och uppgifter på egen hand.

Det fanns dock inte tekniskt stöd för att testa just denna idé om inlärning i EU-studien.

Brittiska Cardiffuniversitetet koordinerar projektet. Ett dussin EU-institutioner är involverade. Varje forskare bidrar med sin egen lilla pusselbit: artificiell intelligens, maskininlärning, 3D-grafik, etik, socioekonomiska faktorer, användarstudier, användargränssnitt, användbarhetsstudier, sensorer, styrning, objektigenkänning, miljöigenkänning, kunskapsdatabas, åldersaspekter, kommersialisering och kunskapsspridning, personsäkerhet, greppstyrning, armnavigering och människa-robotinteraktion.

Marcus Mast uppgift blev att undersöka hur operatören ska presenteras med data från platsen.

Fraunhofers robot bär med sig Microsofts 3D-kamera Kinect. Den används för att skapa en modell av lägenheten den befinner sig i, allteftersom den rullar runt i den.

Marcus Mast har visat att 3D-kartan faktiskt är någonting som operatören har nytta av när den griper in.

– En 3D-modell genereras, som ett minne. Operatören kan se den och zooma och panorera för att hitta objekt.

När tror du robotar är mogna att hemvårda äldre?

– Det är alltid svårt att spekulera. Min egen gissning kan bli att autonoma robotar ligger 20 år fram i tiden medan semiautonoma kanske kommer om 5–10 år.