About / Advertise
Den elektroniska motorvägen är försenad. Tekniken finns framme, men teleindustrin har sent omsider upptäckt att det är si och så med efterfrågan på de nya tjänsterna. Det var trångt och svettigt och fullt av mobiltelefoner när telekombranschen nyligen ordnade sitt gigantiska spektakel, Telecom 95 - en slags teleolympiad som hålls vart fjärde år i Genève. Under två oktoberveckor ställde drygt 1000 företag ut inför nästan 200 000 besökare.
Helhetsintrycket sammanfattades bäst av Nokias koncernchef Jorma Ollila: "den stora överraskningen var att det inte fanns några stora överraskningar". Fyra år tidigare, på Telecom 91, lanserades den nya telekomrevolutionen med pompa och ståt. Begrepp som multimedia och bredband presenterades för första gången för en bredare allmänhet. Det var uppenbart att stora investeringar skulle krävas för att skapa det nya informationssamhället, men den gängse uppfattningen var att det snart skulle finnas intäkter som gott och väl kompenserade för kostnaderna. Förväntningarna på tjänster som "Video on Demand" och "Homeshopping" var högt ställda.
Kall fusion
Branschen förberedde sig alltså för en jättemarknad. Leverantörer som Ericsson, AT&T och Alcatel satsade stort på att utveckla den nya tekniken, teleoperatörerna började desperat leta efter tjänster som skulle kunna ge mervärde i en värld där nätkapacitet finns i överflöd. Det ledde till en strid ström av förvärv och fusioner.
Vågen kulminerade med sammanslagningen av teleoperatören Bell Atlantic och kabeloperatören TCI för två år sedan, en affär värd ca 200 miljarder kronor Men bläcket hann knappt torka på avtalet innan samarbetet bröts upp. Många andra i branschen gjorde samma erfarenheter. Man började inse omfattningen av de investeringar som krävs för att bygga den elektroniska motorvägen. Samtidigt dök allt fler frågetecken upp kring intäkternas storlek. På Telekom 95 märktes tveksamheten. Dynamiken i branschen är förvisso inte att ta miste på. En mängd nya företag har dykt upp, många från dataindustrin. Bolag som Intel, Microsoft och IBM presenterade sig här som telekombolag, ett tecken på branschglidningen.
Nästan varje monter stoltserade med multimediatjänster, det vill säga ljus, bild och text i skön förening. Men det var som sagt inte så mycket nytt man egentligen hade att komma med, antalet nya, spännande tjänster var litet. Företeelser som beställvideo och elektronisk handel är fortfarande framtidsprojekt. Affärsvärlden kunde inte hitta någon operatör som faktiskt erbjuder multimediatjänster i större kommersiell skala. På frågan när det hela ska bli verklighet, blir svaren för det mesta svävande. Under den blanka ytan finns ett stort mått av osäkerhet. Det intrycket stärks av leverantörernas siffror.
Tidigare räknade många i branschen med att 1995 skulle bli året då ATM, tekniken för bredbandsöverföring, skulle få sitt stora genombrott. Men volymbeställningarna lyser med sin frånvaro. Det märks bland annat på AT&T:s utrustningsdivision, som tappade i försäljning tredje kvartalet. Orsaken är bland annat att flera efterbeställningar av bredbandsteknik har ställts in. Det är en följd av att operatörerna har dragit ned ambitionsnivån på sina pilotprojekt. Bland annat Viacom har helt ställt in sina bredbandsförsök, andra bantar omfattningen rejält. Time Warners storsatsning på beställvideo lockade bara 200 kunder. Intresset från konsumenterna har visat sig mycket svagare än väntat. även i Europa har operatörerna varit långsamma med att introducera ATM-tjänster. I stället undersöker man alternativ som kostar mindre.
Den förestående avregleringen av telemarknaden gör att de nationella operatörerna är mindre benägna att ta finansiella risker. Problemet är alltså inte tekniken, utan att hitta tjänster som folk är villiga att betala tillräckligt mycket för. De marknadsundersökningar som man sent omsider gjort visar på ganska svalt intresse för exempelvis beställvideo. Flera telekombolag gör ett stort nummer av att de numera är marknadsdrivna organisationer, men här verkar man få en bekräftelse på att teleindustrin fortfarande är i högsta grad teknikdriven. Branschen har sprungit ifrån sina kunder.
överkapacitet
Konsekvensen för leverantörerna är att de blivit sittande med överkapacitet som trycker ned lönsamheten. Det är möjligt att branschen nu ligger på ett samlat minus inom publik telekom. De flesta bolag gör nu en rejäl bantning, inte bara av sina organisationer, utan också av utvecklingssatsningarna på den nya generationen växlar och transmission.
Ericsson, som har satsat en tredjedel av sin väldiga FoU-budget på bredband, har signalerat att man sänker ambitionsnivån på området. Alcatel, som kanske satsat hårdast av alla, gör liknande markeringar. Bolagets nya ordförande uttrycker farhågor för att man tagit fram produkter som kommer att vara omoderna när efterfrågan väl infinner sig. Förseningen av det elektroniska motorvägsbygget är troligen en förklaring till den synbara förvirring som råder i informationsindustrin. åsikterna om framtiden går uppenbarligen isär. Somliga satsar på att integrera, både vertikalt och horisontellt, exempelvis de amerikanska bellbolagen. Det verkar vara en slags helgardering, eftersom man inte vet var den framtida tillväxten kommer att dyka upp. Andra, som AT&T, går i motsatt riktning och delar upp verksamheten - kombinationen av data och telekom blev för svårstyrd.
Här hemma väljer Kinnevik att dela upp sitt "multimediahus" medan Telia har aviserat planer i motsatt riktning. I denna osäkra miljö flockas företagen till de klara tillväxtområdena, det vill säga mobiltelefoni och utvecklingsländer. Nästan alla känner sig kallade, men ganska få verkar vara utvalda. Inom mobiltelefoni håller Ericsson, Motorola och Nokia sina tätpositioner förvånansvärt väl, även om NorTel och Siemens fått bättre fart på verksamheten.
Försprånget i teknikutveckling och volymer gör det uppenbarligen svårt för konkurrenterna att komma in på marknaden, trots att den växer så snabbt. I år ökar abonnentstocken med över 60 procent till drygt 80 miljoner människor. På sistone har potentialen för trådlös telefoni börjat ifrågasättas, främst på grund av långsammare tillväxt i USA. Men det är av allt döma en tillfällig svacka. Föregångslandet Sverige har visat att efterfrågan får ny fart av ökad konkurrens och övergången till digital telefoni. En fjärdedel av Sveriges befolkning har nu en mobiltelefon, om ett år kan siffran ha stigit till en tredjedel. Snart lär trådlös telefoni på allvar börja konkurrera med det fasta nätet. Det första steget i den utvecklingen kan vara PCN, som snart kommer att börja byggas i Sverige.
Hoppet står till Asien
Det andra stora tillväxtområdet för branschen är nya marknader. 90 procent av jordens befolkning har ännu inte tillgång till en telefon, bara varannan människa har överhuvudtaget gjort ett telefonsamtal. Framförallt de snabbväxande ekonomierna i Asien har nu börjat bygga upp sina nätverk. Det har orsakat något av en guldfeber bland operatörer och leverantörer på desperat jakt efter tillväxt. Med en penetration på mindre än en procent i de flesta asiatiska länder, är dock potentialen uppenbar.
Bara Kina väntas installera 3-4 gånger så många lokala linjer som hela USA de närmaste åren. Men den elektroniska motorvägen verkar alltså ligga längre bort än många anat. Därmed inte sagt att multimedia inte erbjuder goda tillväxtmöjligheter för branschen på lite längre sikt. Men byggförseningen kommer antagligen att skapa trängsel bland leverantörerna de närmaste åren. övergången till den nya tekniken blir både långsammare och mer smärtsam än väntat. Det troliga är att de nya tjänsterna först kommer att vända sig till företag och till institutioner som sjukhus och skolor. Det är där operatörerna ser att det går att tjäna pengar i det kortare perspektivet. Multimedia till folket ligger av allt döma ett antal år bort i tiden. Lagom till Telekom 99 kan det vara dags för branschen att äntligen bjuda på några stora multimediaöverraskningar.
Helhetsintrycket sammanfattades bäst av Nokias koncernchef Jorma Ollila: "den stora överraskningen var att det inte fanns några stora överraskningar". Fyra år tidigare, på Telecom 91, lanserades den nya telekomrevolutionen med pompa och ståt. Begrepp som multimedia och bredband presenterades för första gången för en bredare allmänhet. Det var uppenbart att stora investeringar skulle krävas för att skapa det nya informationssamhället, men den gängse uppfattningen var att det snart skulle finnas intäkter som gott och väl kompenserade för kostnaderna. Förväntningarna på tjänster som "Video on Demand" och "Homeshopping" var högt ställda.
Kall fusion
Branschen förberedde sig alltså för en jättemarknad. Leverantörer som Ericsson, AT&T och Alcatel satsade stort på att utveckla den nya tekniken, teleoperatörerna började desperat leta efter tjänster som skulle kunna ge mervärde i en värld där nätkapacitet finns i överflöd. Det ledde till en strid ström av förvärv och fusioner.
Vågen kulminerade med sammanslagningen av teleoperatören Bell Atlantic och kabeloperatören TCI för två år sedan, en affär värd ca 200 miljarder kronor Men bläcket hann knappt torka på avtalet innan samarbetet bröts upp. Många andra i branschen gjorde samma erfarenheter. Man började inse omfattningen av de investeringar som krävs för att bygga den elektroniska motorvägen. Samtidigt dök allt fler frågetecken upp kring intäkternas storlek. På Telekom 95 märktes tveksamheten. Dynamiken i branschen är förvisso inte att ta miste på. En mängd nya företag har dykt upp, många från dataindustrin. Bolag som Intel, Microsoft och IBM presenterade sig här som telekombolag, ett tecken på branschglidningen.
Nästan varje monter stoltserade med multimediatjänster, det vill säga ljus, bild och text i skön förening. Men det var som sagt inte så mycket nytt man egentligen hade att komma med, antalet nya, spännande tjänster var litet. Företeelser som beställvideo och elektronisk handel är fortfarande framtidsprojekt. Affärsvärlden kunde inte hitta någon operatör som faktiskt erbjuder multimediatjänster i större kommersiell skala. På frågan när det hela ska bli verklighet, blir svaren för det mesta svävande. Under den blanka ytan finns ett stort mått av osäkerhet. Det intrycket stärks av leverantörernas siffror.
Tidigare räknade många i branschen med att 1995 skulle bli året då ATM, tekniken för bredbandsöverföring, skulle få sitt stora genombrott. Men volymbeställningarna lyser med sin frånvaro. Det märks bland annat på AT&T:s utrustningsdivision, som tappade i försäljning tredje kvartalet. Orsaken är bland annat att flera efterbeställningar av bredbandsteknik har ställts in. Det är en följd av att operatörerna har dragit ned ambitionsnivån på sina pilotprojekt. Bland annat Viacom har helt ställt in sina bredbandsförsök, andra bantar omfattningen rejält. Time Warners storsatsning på beställvideo lockade bara 200 kunder. Intresset från konsumenterna har visat sig mycket svagare än väntat. även i Europa har operatörerna varit långsamma med att introducera ATM-tjänster. I stället undersöker man alternativ som kostar mindre.
Den förestående avregleringen av telemarknaden gör att de nationella operatörerna är mindre benägna att ta finansiella risker. Problemet är alltså inte tekniken, utan att hitta tjänster som folk är villiga att betala tillräckligt mycket för. De marknadsundersökningar som man sent omsider gjort visar på ganska svalt intresse för exempelvis beställvideo. Flera telekombolag gör ett stort nummer av att de numera är marknadsdrivna organisationer, men här verkar man få en bekräftelse på att teleindustrin fortfarande är i högsta grad teknikdriven. Branschen har sprungit ifrån sina kunder.
överkapacitet
Konsekvensen för leverantörerna är att de blivit sittande med överkapacitet som trycker ned lönsamheten. Det är möjligt att branschen nu ligger på ett samlat minus inom publik telekom. De flesta bolag gör nu en rejäl bantning, inte bara av sina organisationer, utan också av utvecklingssatsningarna på den nya generationen växlar och transmission.
Ericsson, som har satsat en tredjedel av sin väldiga FoU-budget på bredband, har signalerat att man sänker ambitionsnivån på området. Alcatel, som kanske satsat hårdast av alla, gör liknande markeringar. Bolagets nya ordförande uttrycker farhågor för att man tagit fram produkter som kommer att vara omoderna när efterfrågan väl infinner sig. Förseningen av det elektroniska motorvägsbygget är troligen en förklaring till den synbara förvirring som råder i informationsindustrin. åsikterna om framtiden går uppenbarligen isär. Somliga satsar på att integrera, både vertikalt och horisontellt, exempelvis de amerikanska bellbolagen. Det verkar vara en slags helgardering, eftersom man inte vet var den framtida tillväxten kommer att dyka upp. Andra, som AT&T, går i motsatt riktning och delar upp verksamheten - kombinationen av data och telekom blev för svårstyrd.
Här hemma väljer Kinnevik att dela upp sitt "multimediahus" medan Telia har aviserat planer i motsatt riktning. I denna osäkra miljö flockas företagen till de klara tillväxtområdena, det vill säga mobiltelefoni och utvecklingsländer. Nästan alla känner sig kallade, men ganska få verkar vara utvalda. Inom mobiltelefoni håller Ericsson, Motorola och Nokia sina tätpositioner förvånansvärt väl, även om NorTel och Siemens fått bättre fart på verksamheten.
Försprånget i teknikutveckling och volymer gör det uppenbarligen svårt för konkurrenterna att komma in på marknaden, trots att den växer så snabbt. I år ökar abonnentstocken med över 60 procent till drygt 80 miljoner människor. På sistone har potentialen för trådlös telefoni börjat ifrågasättas, främst på grund av långsammare tillväxt i USA. Men det är av allt döma en tillfällig svacka. Föregångslandet Sverige har visat att efterfrågan får ny fart av ökad konkurrens och övergången till digital telefoni. En fjärdedel av Sveriges befolkning har nu en mobiltelefon, om ett år kan siffran ha stigit till en tredjedel. Snart lär trådlös telefoni på allvar börja konkurrera med det fasta nätet. Det första steget i den utvecklingen kan vara PCN, som snart kommer att börja byggas i Sverige.
Hoppet står till Asien
Det andra stora tillväxtområdet för branschen är nya marknader. 90 procent av jordens befolkning har ännu inte tillgång till en telefon, bara varannan människa har överhuvudtaget gjort ett telefonsamtal. Framförallt de snabbväxande ekonomierna i Asien har nu börjat bygga upp sina nätverk. Det har orsakat något av en guldfeber bland operatörer och leverantörer på desperat jakt efter tillväxt. Med en penetration på mindre än en procent i de flesta asiatiska länder, är dock potentialen uppenbar.
Bara Kina väntas installera 3-4 gånger så många lokala linjer som hela USA de närmaste åren. Men den elektroniska motorvägen verkar alltså ligga längre bort än många anat. Därmed inte sagt att multimedia inte erbjuder goda tillväxtmöjligheter för branschen på lite längre sikt. Men byggförseningen kommer antagligen att skapa trängsel bland leverantörerna de närmaste åren. övergången till den nya tekniken blir både långsammare och mer smärtsam än väntat. Det troliga är att de nya tjänsterna först kommer att vända sig till företag och till institutioner som sjukhus och skolor. Det är där operatörerna ser att det går att tjäna pengar i det kortare perspektivet. Multimedia till folket ligger av allt döma ett antal år bort i tiden. Lagom till Telekom 99 kan det vara dags för branschen att äntligen bjuda på några stora multimediaöverraskningar.
