About / Advertise
En hybridbil av kolfiber med en etanoldriven motor, en superkondensator och en elmotor, körd av en lättviktig danslärare. Det är några nyckelkomponenter i Baldos, Luleå tekniska universitets tävlingsbidrag i Shell Eco-Marathon där det gäller att köra så långt som möjligt på så lite bränsle som möjligt.- Målet är att slå KTH och bli bäst i Sverige. Och förstås att komma runt banan - för det krävs att bilen klarar 64 km per liter bränsle. Annars får vi soppatorsk, berättar Olov Ershag som ansvarar för elektroniken i projektet.
Bilen, som förstås är specialbyggd för ändamålet, har tagits fram av sexton studenter från fyra institutioner på universitetet. Just nu väntar gruppen på att chassit och karossen ska levereras från kolfibergjuteriet. Under tiden testar drivlinegruppen intensivt förbränningsmotorn för att hitta det varvtal som ger bäst verkningsgrad.
Drivlinan är en så kallad seriehybrid, där en etanoldriven motor driver en generator, som i sin tur laddar upp en superkondensator varifrån elenergin går vidare till elmotorn som sitter i navet på ett av bakhjulen. Poängen är att förbränningsmotorn bara behöver användas då superkondensatorn behöver laddas, och att den då alltid kan köras på sitt mest effektiva varvtal.
Att gruppen använder en superkondensator beror på att den lösningen ger betydligt bättre verkningsgrad vid urladdning än någon batterilösning, vilket uppväger dess lägre energitäthet och därmed högre vikt. Superkondensatorn klarar också många laddcykler utan att åldras och tappa verkningsgrad.
- Vi vet att alla delar fungerar var för sig. Det som återstår är att sätta ihop allt och testa att det hela fungerar tillsammans, säger Olov Ershag.
Förbränningsmotorn, en 50 cc fyrtaktsmotor med elektrisk insprutning, drivs av E100, alltså ren sprit vilket ger bäst verkningsgrad. Valet föll på en motor som var snäppet kraftigare än gruppen tänkt från början, vilket gjorde elektronikkonstruktionen till en utmaning då strömmarna blev uppemot 100 A för startmotorn och 60 A vid laddning. Att bygga bryggor för drivning och bromsning av elmotorn var inte heller det enklaste. Allt har dock lösts, till och med generatorn som en tillverkare i Tjeckien fick leverera specialbyggd enligt de önskade specifikationerna. Att balansera cellerna i superkondensatorn kunde ha blivit knepigt, men det problemet löstes genom att använda en färdig modul för ändamålet.
- Vi har fått ett fantastiskt stöd från industrin och andra håll, både lokalt i Luleå och på andra ställen. Våra sponsorer har ställt upp med allt, från bromsar och superkondensatorer till tält att bo i under tävlingen. Vi har också fått ett bidrag från en fond som bekostar att hela gruppen kan åka ner till tävlingsbanan i södra Frankrike, berättar Olov.
Reglerna stipulerar att föraren ska vara inskriven vid det tävlande universitetet och väga minst 50 kg iklädd integralhjälm och övrig utrustning. Baldos kommer därför att framföras av den 48 kg lätta Luleåstudenten och tillika dansläraren Anna Holmkvist Fridh. Hon har inte varit med i byggprojektet, utan har som enda uppgift att köra bilen under tävlingen. Totalt deltar alltså sjutton studenter i projektet, plus sex lärare, däribland elektronikläraren Kalevi Hyyppä.
Att det har varit mycket jobb under de åtta månader projektet pågått är uppenbart. Olov Ershag har själv jobbat halvtid hela hösten och heltid hela våren, med projektet.
- Det har varit fantastiskt roligt. Inte minst för att det är ett universitetsövergripande projekt med så många olika kompetenser inblandade, säger han.
Mer information finns på www.baldos.se där projektet dokumenteras kontinuerligt.
