Fast Radi Medical grundades 1988. Elekta, med strålkniven, kom igång 1972. Pacemakern uppfanns 1958. 1990-talets svenska innovationer inom medicinsk elektronik har alltså inte slagit igenom ännu. För att inte tala om 2000-talets.
Om allt går väl kan hudcancerdetektorn från Scibase, se länk här, sälla sig till den historiska raden av svenska medicintekniska genombrott. Bakom den ligger över 25 år av forskning, och försäljningen ska enligt plan komma igång nästa år.
En slutsats man kan dra är att medicinsk elektronik kräver mycket tålamod.
En anledning till att utvecklingen tar så lång tid är att allt som har med medicin att göra kräver rigorösa tester. Vilket förstås ligger i sakens natur - kvalitetskraven på medicinska instrument och implantat är med rätta högre än på telekomutrustning eller konsumentelektronik.
Men ändå - visst skulle det vara en enorm konkurrensfördel för Sverige om vi kunde korta ner de här ledtiderna. Innovationsverket Vinnova har i en rapport om bioteknikbranschen påpekat några saker som behöver göras - stärkt samarbete mellan sjukvård, forskare och industri och mer resurser till själva godkännandeprocessen. För det är inte idéer som saknas, verket konstaterar att denna bransch på många sätt är som alla andra - den behöver entreprenörer, såddkapital och internationellt erfarna ledare för att kunna blomma ut.
Ett intressant faktum är att de svenska företagen inom medicinsk teknik inte verkar ha någon förening som driver branschgemensamma frågor. Månne finns här en boll att plocka upp. Vem tar den? Elektronikindustriföreningen? Teknikföretagen? Vinnova? ISA? Läkarförbundet? Vårdfacket? Branschen själv? Någon?
Med rätt stöttning och samarbeten kan medicinsk elektronik bli den efterlängtade paradgrenen. Men om ingen gör något så får vi vänta på enskilda entreprenörers initiativ, och då lär det fortsätta dröja 10-20 år mellan genombrotten.