Det har gått fyra år sedan National Instruments lanserade den första vektorsignaltransceivern, ett PXI-baserat instrument med en signalgenerator och en analysator tätt kopplade till en FPGA. Kombinationen gör det möjligt att utveckla skräddarsydda tillämpningar via Labview. Nu kommer den andra generationen med kraftigt förbättrad specifikation.
Det kanske största lyftet i PXIe-5840 är att den maximala analysbandbredden ökat från 200 MHz till 1 GHz. Dessutom får användarna fem gånger större utrymme i FPGA:an plus att mätnoggrannheten är dubbelt så hög – felvektorn EVM går ned till −50 dB – samtidigt som VST:n bara upptar två kortplatser i chassit, den första generationen krävde tre. Därmed går det att få in ett Mimo-system med 8×8 kanaler i ett chassi med 18 kortplatser.
– Den större bandbredden behövs bland annat för carrier aggregation och digital fördistortion i LTE och 5G. Den räcker också till att emulera radarmål, men kunderna kommer säkert att hitta nya användningsområden som vi inte tänkt på, säger Jason White som är marknadsansvarig för rf-produkter på NI.
Även frekvensområdet är utökat. Den första generationen går från 65 MHz till 6 GHz, den andra från 6 kHz till 6,5 GHz.
– Det kan verka som en liten skillnad, men de låga frekvenserna som vi klarar nu är väldigt intressanta för flygindustrin.
De parallella in- och utgångarna på framsidan av kortet är kompletterade med ett seriegränssnitt som ger upp till 12,5 Gbit/s rakt in till FPGA:n.
En sak som inte förändrats är mjukvaran, det vill säga det grafiska programmeringsspråket G som används för att programmera instrumentet, och ser likadant ut som tidigare. Den som vill flytta över kod från ett äldre instrument måste dock kompilera om den och får räkna med en del handpåläggning eftersom FPGA:n har en annan arkitektur i och med bytet från Virtex-6 till Virtex-7.
Och smakar det så kostar det. Den nya generationen är 50 procent dyrare. Listpriset börjar på 66 999 dollar mot 44 999 för den första generationen som kommer att finnas kvar i sortimentet för den som klarar sig med en enklare modell.