Lennart Karlstedt har ett livslångt arbetsliv hos Ericsson bakom sig. Med Björn Lundvall som en bland många vänner hade han inblick i företagets öden och äventyr.
Lennart Karlstedt arbetade närmare fyra decennier på Ericsson. Under den tiden fick han uppleva stora delar av företagets tekniska och kulturella expansion innan tekniken kring mobiltelefonin exploderade. Numera är han pensionär sen mer än tjugo år tillbaka, men följer företagets senaste öden med stort intresse. Foto: Leif R Jansson/ Scanpix |
- Ericsson har upplevt och lyckats överleva mycket: kriser, nedläggningar, omorganisationer, företagskoalitioner och banbrytande teknologigenombrott. Det är lätt att tro att varje gång är den första, säger Lennart Karlstedt, gammal Ericsson-medarbetare och pensionär sedan mer än tjugo år tillbaka.
Som gammal veteran borde han vara en av de personer som vet. I närmare fyra decennier arbetade han på Ericsson; från slutet av andra världskriget, under AXE-växelns födelse och succé till dess att mobiltelefonin började utvecklas i början på åttiotalet.
Under de hektiska åren efter krigsslutet strömmade utländsk arbetskraft in i förtaget och gjorde Ericsson verkligt mångkulturellt.
En stor del av företagets utvecklingsarbete låg då, precis som nu, i Sverige.
Däremot hade Ericsson svårt att behålla sina svenska ingenjörer.
- Företaget betalade rätt låga löner, de räknade kallt med att man stannade kvar ändå.
Då fanns inte samma möjligheter som idag att hoppa av och starta ett eget företag. I stället sökte man sig till Siemens och andra storföretag som kunde erbjuda ett tjockare lönekuvert. Trots den låga lönen övergav förvånansvärt få företaget. Både Lennart och hans vän Björn Lundvall valde att stanna.
- Arbetet med att utveckla långdistansnät för internationell kommunikation var så stimulerande att vi blev kvar.
Glömmer användarna
Lennart kom att stanna på Ericsson under hela sitt yrkesverksamma
liv och Björn Lundvall avancerade snabbt inom företaget och blev till sist vd under åren 1964-77. Under den tiden lotsade han företaget genom de kritiska åren då Ericsson gick samman med Televerket och utvecklade AXE-växeln innan han tragiskt omkom i en trafikolycka.
Lennart Karlstedt bekräftar att bilden av Ericsson som måttligt framgångsrikt när det gäller att nå ut till enskilda konsumenter inte är ett nytt fenomen. Att företaget saknar det rätta konsumenttänkandet gäller inte bara mobiltelefonerna. Situationen var den samma när försäljningen av vanliga telefoner avreglerades. Innan dess ingick telefonen i abonnemanget och levererades av Teleförvaltningen. När försäljningen av telefoner släpptes fri tog sig andra företag snabbt in
på marknaden och konkurrerade framgångsrikt mot Ericsson med lägre pris och kundanpassad teknik.
- Vi var fantastiska på att sälja telefonsystem till tunga aktörer som statliga televerk och stora företag. Men den enskilde användarens behov klarade vi inte att ta hänsyn till.
Klarat kriser förr
även om det i dessa dagar är mer regel än undantag att orden kris och uppsägning förknippas med namnet Ericsson har företaget lyckats genomleva många svårigheter genom åren.
- I mitten av femtiotalet gjorde vi bland annat en storsatsning på radiolänkar som slog fel.
Den största smällen kom dock under den stora industrikrisen 1976. Då halverades Ericssons vinst, från 731 till 407 miljoner.
- Då var vi beroende av investeringsfonder och regeringen. Televerket uppmanades av regeringen att tidigarelägga sina beställningar för att underlätta för Ericsson.
Den gången var det AXE som tog Ericsson ut krisen. I dagens globaliserade värld får Ericsson klara sig på egen hand. Vad som blir den förlösande faktorn denna gång vågar Lennart inte sia om, företaget har många möjligheter och faror framför sig. Han följer dock Ericssons utveckling med stort intresse.
Han anser att en del av Ericssons problem ligger i att förtaget domineras alltför mycket av män. Det finns för få kvinnor, speciellt i toppen där de strategiska besluten tas.
- Förgubbningen är ett problem som man fortfarande inte har lyckats lösa, säger gubben och blinkar knipslugt.
Lisa Ringström