Werner Hilliges Jobb: Nätverkar inom RFID och inbyggda system i Jönköping med omnejd. Utvecklar teknik hos Portsystem2000, Safetools och Safetank. Aktiv i Jönköping Science Park och i projekt JTH, Jönköpings Tekniska Högskola. Har nystartat företag för RFID-läsare. Född: Perstorp, 1955. Bor: Bankeryd Familj: Gift med Gunilla, tandläkare. Fyra barn, bland dem Björn som är elektronikingenjör och företagare med del i RFID-läsarprojektet.

Werner Hilliges är övertygad om att RFID-tekniken innebär en verklig revolution, och att många svenska företag har mycket att vinna på att hänga med på detta tåg.

- RFID kan bli ett av världens tre största tillväxtområden, säger han och trots att han sitter vid ratten och håller ögonen på vägen så hinner han kasta en blick åt mitt håll för att förstärka intrycket av orden.

Han lever som han lär. På fem år har han varit med i tillkomsten av tre helt nya produktkoncept, i tre olika företag. Han jobbar helst i nätverk och sprider sina gracer efter förmåga och tillfälle. Resultatet hittills är att en smart lastport, ett smart verktygsförråd och en smart dieseltank fått RFID-funktioner.

Genomförandepersoner

Men RFID-revolutionen kommer inte av sig själv. Bland annat krävs standarder för frekvens, sändareffekt och innehåll i RFID-taggarna, något Werner menar är löst sedan i somras. Och så måste priset ner på såväl taggar som läsare, även om taggarna är nära drömgränsen 5 cent per styck.

- Men det viktigaste är att det finns genomförandepersoner, eller "facilitators" som amerikanerna säger. Folk som ser till att tillämpningarna får verklig användning.

Det är ingen tvekan om att Werner ser sig själv som just en sådan person. Det är med RFID han bidragit till lastbryggan, verktygsförrådet och dieseltanken. Och nu håller han och sonen Björn på att dra igång ett nytt företag tillsammans med Saab Combitech för att ta tag i det sista olösta problemet.

- Vi kan få ner priset på läsare för passiva RFID-taggar radikalt. Idag kostar en sådan mellan 20 000 och 40 000 kronor, det är alldeles för mycket.

RFID-standarder Det har länge varit oklart vilka frekvenser och vilka sändareffekter som RFID-aktörerna ska enas kring. Nu ser det dock ut som om bandet 865-868 MHz och sändareffekten 2 W ska bli en standard. Vad gäller innehållet i taggarna så finns från i somras en standard kallad EPC Generation 2, från organisationen GS1, före detta EAN (de med streckkoderna). Den säger att varje tagg ska ha 96 bitar information, vilket inte låter så mycket men räcker långt. Åtta bitar tar hand om kommunikationen, 28 bitar är reserverade för att identifiera tillverkaren, 24 bitar för artikelnumret och 36 för serienumret. - Det räcker för att ge ett unikt nummer till jordens alla produkter under betydligt längre tid än vår livstid. Och spårbarheten blir närmast skrämmande - tänk dig att kunna söka på nätet med koden som nyckel. Då kan man i teorin få fram inte bara vem som gjort produkten, utan också vem som testat den, speditören, lagerhållaren distributören och så vidare, säger Werner Hilliges.

- Strax före jul lämnade jag in en patentansökan, och vi har precis startat ett bolag för detta. Om vi lyckas så är läsarens pris inte heller något hinder längre, säger han och det lyser i hans ögon.

Mekatronik slår bättre än "embedded"

Werner Hilliges är inte anställd, utan en sådan där typiskt modern person som lever och verkar i det nätverk han samtidigt bygger upp. Så har han levt sedan år 2000.

- Jag var 45 år och utan jobb. Vad göra? Försöka hitta en ny anställning? Eller starta eget?

Svaret blev en egen firma som fick namnet Combiteam. Just för att Werners ena grundtanke var att inte ha några anställda, utan istället kombinera team efter behov. Den andra tanken som fanns från början var att satsa på inbyggda system.

- Fast jag kallar det mekatronik. Det slår bättre här i Småland än inbyggnad eller "embedded", säger han och får helt plötsligt en tydlig småländsk dialekt.

I sitt nätverkarvänliga kontor i då nystartade Jönköping Science Park listade han alla företag i länet som kunde tänkas behöva någon slags informationsteknik i sina mekaniska produkter. Överst på listan kom Portsystem2000, ett företag som på den tiden gjorde lastportar på samma sätt som konkurrenterna.

- Så jag ringde vd där, Björn Thyselius. Och frågade om han visste vilken guldklimp han satt på. Fast det visste han redan, de hade precis börjat ett projekt med Tekniq, berättar Werner.

Lastport blev logistiknod

Men tycke uppstod, och Werner engagerades i utvecklingen. Och för att göra en lång historia kort så har numera varje port en pc uppkopplad till Internet och med en mängd funktioner för logistik, säkerhet och övervakning. Och så förstås RFID-läsare så att porten kan känna av vad som går igenom den. "Förr gjorde vi portar - nu gör vi utrustning som läser av godset" beskriver Björn Thyselius.

Tre år senare växer företaget så det knakar - man anställer en person var 9:e dag i snitt och nådde i fjol 100 miljoner kronor i omsättning, en dubblering på två år. Och man har fått branschens genom tiderna största enskilda svenska order. För 25 miljoner kronor ska Icas miljardbygge till centrallager i Helsingborg förses med 141 smarta lastportar. Ordern snöts framför näsan på branschens hittills ohotade dominant, och lyfte Portsystem från bubblare till branschtvåa.

Kulturskillnader svårare än tekniken

Därtill fick företaget ta emot Stora Embeddedpriset på Tekniska Mässan 2003, och fick också vara med på mässans presskonferens på Operaterassen där radions P1 gjorde ett inslag som Werner alltjämt blir påmind om.

Vägen dit var dock långt ifrån spikrak. Personalen på Portsystem hade delade meningar om elektronikens evangelium. Många var skeptiska till nymodigheterna och tyckte att firman skulle bli vid sin läst, alltså mekanik punkt slut. Kulturskillnaderna förde med sig en hel del konflikter.

- Om inte Björn Thyselius hade hållit sin välsignande hand över mig så hade jag åkt ut. Men uppmärksamheten kring mässan visade att folk uppskattade vad vi gjorde. Det var viktigt för att överbrygga kulturerna.

Jönköping vill ha en teknisk högskola I Jönköping finns långt gångna planer på att förvandla högskoleingenjörsutbildningarna vid Jönköpings Universitet till en fullfjädrad teknisk högskola, med allt vad det innebär i form av högkvalitativ forskning och rätt att utexaminera civilingenjörer. Det kan bli landets sjunde om gruppen bakom "Projekt JTH" får som den vill. - Alla de andra sex är anpassade för större verksamheter. Vi saknar en högskola för små och medelstora företag. De har helt andra krav på generalistkunskaper - ett litet företag är inte en miniversion av ett stort, säger Werner Hilliges som parallellt med sina andra engagemang hinner med att vara näringslivskontakt för projektgruppen. Någon ny teknisk högskola är dock inget som regeringen planerar för. Men budskapet från utbildningsminister Leif Pagrotsky är enligt Werner att om och när den dagen kommer så ligger Jönköping bra till, kanske rentav först i kön. För att bereda vägen bestämde sig projektgruppen för fyra år sedan att samla in 150 miljoner kronor, varav en tredjedel vardera från högskolan, kommunen och näringslivet. - Vi är uppe i 141 miljoner nu. Och på högskolan finns 13 professorer och 40 doktorander som bedriver forskning. Men det är politik som avgör om det blir något, säger Werner. Den tänkta högskolan kommer att få en stark elektronikprofil. Men för att Werner själv ska bli riktigt nöjd ska det dock förstås också bli en rejäl satsning på RFID. Så långt har han inte kommit ännu. - Jag försöker få högskolans vd att koppla ihop logistik med RFID. Det finns några oslipade diamanter, och jag jobbar allt vad jag orkar för att få till det, säger han.

En annan kulturförändring var sättet att sälja. Portar köps vanligen av byggentreprenörer, men att sälja in logistik och säkerhet till så prisfokuserade aktörer lät sig inte göras. Werner och Björn vände sig istället direkt till slutkunden.

- En konsekvens av att ha intelligentare produkter än konkurrenterna är att säljarbetet blir mer omfattande. Vi måste prata med IT-chefer, logistikchefer, miljöansvariga, säkerhetsansvariga och en hel rad andra människor för att komma fram med budskapet. Men å andra sidan - när vi nått så långt så är priset inte alls någon viktig fråga längre, beskriver Björn Thyselius.

Hyllar underleverantörerna

De tekniska problemen var mycket mindre och lättare att hantera än de kulturella.

- Vi har en hel Linux-pc i styrskåpet, och hade byggt ett helt nytt I/O-kort. Till vår första leverans lät vi bygga 80 stycken. Vi tyckte det vore rimligt om något inte fungerade. Men vi har inte haft några bekymmer alls. Någon liten programsnutt har vi fått modifiera, det är allt.

Han ger en stor del av äran till underleverantörerna, bland dem konsultföretaget Free 2 Move som gjort en stor del av utvecklingsjobbet och kontraktstillverkaren Kitron som stått för produktionen. Men han slår sig samtidigt aningen för bröstet för grundjobbet.

- Vi gjorde en mycket detaljerad specifikation i vår inköpsanmodan, med höga krav på att systemet skulle tåla tuffa tag, värme, kyla och störningar. Det tog tid, men det var en bra investering.

Ändå gick det inte alls lika smidigt i Werners nästa projekt, det smarta verktygsförrådet Safetools. Idén kom på en fikarast.

- En svärfar till en av mina kollegor var på besök. Han var byggare och blivit av med mängder av verktyg. Bland annat vid Globen, där hans 20 gubbar en gång stått helt utan möjlighet att jobba.

"Den här gången gjorde vi alla tänkbara fel"

För Werner var detta ett klockrent behov av en RFID-lösning. Hans tanke var att förse alla verktyg på ett bygge med aktiva RFID-taggar och sätta RFID-försedda ID-brickor på byggjobbarna. Då kan behörigheterna styras och då minskar risken för att verktygen "får fötter" och helt enkelt ofinns när byggarna kommer till jobbet på morgonen. Byggföretaget Peab erbjöd honom att prova idéerna på ett bygge i grannstaden Huskvarna.

- Men den här gången gjorde vi alla tänkbara fel. Platschefen sa ibland att "det där är bara skit", och han hade rätt. Det vi gjorde svarade inte upp mot behoven, och en del av våra lösningar var alldeles för teknokratiska.

Hemma på labbet hade det gått utmärkt att läsa av RFID-etiketterna på en meters avstånd. På bygget fungerade det bara på någon centimeters håll.

- Det visade sig att precis under verktygsboden låg Jönköping Energis 40 kV-ledning som försåg halva Huskvarna med el. Klart att den störde våra RFID-läsare, berättar han och skrattar vid minnet.

Problemen löstes dock successivt. I takt med att lösningen gjordes allt mer behovsstyrd blev Peab mer och mer intresserat och Werner fick prata med ansvariga för IT, säkerhet och annat allt högre upp i företaget. Samtidigt gick ett par andra saker Safetools väg, som exempelvis en bestämmelse om att förse samtliga byggjobbare med en ID-bricka, i syfte att minimera svartjobb. Och två investerare - Länsförsäkringar och fonden Iteksa - köpte in sig efter att ha värderat företaget till 17 miljoner kronor.

Peabs koncernchef ville stoppa dieseltjuvar

Så en dag ringde Peabs koncernchef till Werner, och berättade om problemen med dieselstölder från de mobila tankar företaget har placerade vid vägbyggen och andra ställen bortom allfarvägarna. Det blev startskottet för nästa produkt - Safetank - en dieseltank för fältbruk där användaren legitimerar sig via RFID. Skulle någon försöka sig på att stjäla diesel så går ett öronbedövande larm, och samtidigt ringer tanken automatiskt upp en larmcentral via GPRS.

- Vi tog 75 procent av tekniken från Safetools. Nu håller vi på att sätta Safetank i ett eget bolag, berättar Werner.

Räknar man noga så blir det alltså snart fem bolag som Werner är engagerad i - Portsystem, Safetools, Safetank, det nystartade än så länge namnlösa RFID-läsarbolaget och den egna firman Combiteam. Hur orkar karln?

- Jag stormtrivs! Det här området är helt sanslöst fullt av möjligheter, säger han.

Och menar han nog RFID-området lika mycket som Småland.