About / Advertise
Med "One laptop per child" ville mediemogulen Nicholas Negroponte ge världens fattiga barn varsin dator, för högst 100 dollar. Det gick inte. Men Negroponte ger inte upp, nu är det en läsplatta för 100 dollar som gäller.
I åratal försökte Nicholas Negroponte och hans organisation One Laptop Per Child ta fram en bärbar dator för under 100 dollar, tänkt att spridas till skolor i världens fattigaste länder i akt och mening att minska den digitala klyftan och därmed göra en stor insats för världen. 
Det gick sådär. Det närmaste man kom var en grön plastig dator, se bilden, som i vissa versioner drevs av ström alstrad av en vev (länk). Till priset av mellan 170 och 200 dollar såldes runt två miljoner stycken, till ett antal myndigheter och organisationer i länder som Afghanistan och Uruguay. Att priset inte lyckades sänkas mer berodde bland annat på att man var tvungen att kundanpassa tangentbordet med icke-latinska bokstäver på en rad marknader.
Tanken på en hundradollarsdator har One Laptop Per Child nu gett upp. Istället ska man satsa sitt krut på en läsplatta, ett slags fattigmans-Ipad, som också den ska kosta högst 100 dollar. Den ska byggas utifrån "Moby Tablet", en läsplatteprototyp som tagits fram av halvledarföretaget Marvell. Marvell säger att ett pris på 99 dollar är realistiskt.
– Men vi vill se priserna sjunka ännu mer, och att nå volym är nyckeln för att komma dithän, säger Nicholas Negroponte till nyhetsbyrån AP.
Läsplattan, med kodnamnet XO 3.0, ska ha minst en videokamera, eventuellt två. Den ska få wlan och multipekskärm, och vara tillräckligt kraftfull för att klara HD- och 3D-video. Till skillnad från Apples Ipad ska det också gå att ansluta mikrofon och tangentbord. Operativsystemet blir sannolikt Android, åtminstone i de första versionerna.
Planen är att visa upp de första skapelserna på mässan Consumer Electronics Show i Las Vegas i januari nästa år. Och Negroponte menar att han trots allt har fått rätt mot skeptikerna som inte trodde på visionen om en hundradollarsdator avsedd för länder utan infrastruktur.
– Folk frågar inte längre om det fungerar. Den enda fråga jag får nuförtiden är hur affärsplanen ser ut, säger han till AP.
