Adam Edström:
Innovation och högskolor kom bort
För oss som värnar om innovation, forskning, utveckling och högskolor var den nyss gångna valrörelsen en stor besvikelse. Dessa frågor, som ju handlar om hur vår gemensamma kaka kan bli större, kom helt i skymundan för skatter, välfärd och andra frågor som mer handlar om hur kakan ska delas.Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz var fullkomligt osynlig i valrörelsen. Detsamma måste sägas om de rödgrönas forskningspolitiska talesperson Marie Granlund.
Hur naturvetenskapliga högskoleutbildningar ska göras mer attraktiva – och hur de som trots allt kommit in där ska komma ut i högre grad – var det ingen som över huvud taget diskuterade. Några av Folkpartiets valaffischer upplyste oss i och för sig om att Sverige ska ”vinna Nobelpris”, men mycket mer debatt än om den språkliga horrören blev det inte i den frågan.
Och ordet innovation var det inte många politiker som tog i sin mun. Vilket är konstigt med tanke på mantrat om att det är fler företag, inte minst små och medelstora, som från höger till vänster pekas ut som lösningen på både arbetslösheten och den ekonomiska tillväxten. Men sällan noterades att dessa nya företag inte bara kan utföra hushållsnära eller ROT-berättigade tjänster om nu Sverige ska öka sin tillväxt och armbåga sig uppåt i välfärdsligan.
De få gånger innovation nämndes handlade debatten oftast om energipolitik. Där finns både en övertro och undertro på innovation. Det gröna lägret verkar ha en övertro på innovationstakten inom förnybar energi och en undertro på innovationerna inom kärnkraft och fossil energiteknik. Motsatsen – undertro på grön förnyelse och övertro på ny kärnkraft – noterades också. Här fanns åtminstone en debatt, och tydliga skillnader.
IT-politiken lyste också med sin frånvaro i valrörelsen. Med ihjältigandet av Piratpartiet försvann integritetsfrågan, bredbandsdebatten och de Internetrelaterade upphovsrättsdiskussionerna. Gissningsvis tyckte de etablerade partierna att det var rätt skönt.
I det nya parlamentariska läget, med en minoritetsregering och ett gäng flåbusar på yttersta högerkanten insläppta i finrummet, är risken stor för att frågorna om innovation och högre utbildning kommer i bakvatten ytterligare fyra år. Visst har underverk skett förr, men sannolikt får vi som kramar dessa frågor fortsätta att agera under den politiska radarn.
Tyvärr.