About / Advertise
ABB:s kollaborativa robot Yumi utvecklades med elektronikindustrin i åtanke men har trots det haft det trögt att få jobb i svenska elektronikfabriker. Den som ska ändra på det är Mattias Andersson på Mtek som med ABB:s goda minne håller på att dra igång ett produktionstekniskt centrum kring Yumi i Alfta.
När jag svänger in med bilen på det gamla fabriksområdet där skogsmaskinstillverkaren Ösa en gång höll till, ser det ut som på så många andra liknande ställen. Det är slitet och lite skräpigt. Inget skvallrar om att det just här håller på att skapas ett produktionstekniskt centrum som ska få elektronikindustrin att börja använda Yumi.
– Jag fick den sista lokalen som var ledig, urskuldar sig Mattias Andersson när vi går in genom den oansenliga dörren, rundar några kartonger med skoskydd och tar trappan upp till övre våningen.
Elektroniktidningen träffar honom och Joakim Rosenqvist – ansvarig för försäljningen av ABB:s robotar i Sverige.
Invändigt ser det ut som en ljusterapistudio med rena vita väggar och ett vitt golv som blänker i skenet från den kraftiga led-belysningen i taket. Ljuset avslöjar några flugor som dött i epoxifärgen, som nu måste göras om innan golvet kan antistatbehandlas.
Mattias Andersson |
|
Med en utbildning i automation i bagaget flyttade Mattias Andersson till Motala år 1996 där Nokia startat en jättefabrik för tv-boxar. När det var dags att bilda familj gick flyttlasset tillbaka till Hälsingland och dåvarande kontraktstillverkaren Elektrosystem, numera Rimaster. Ett och ett halvt år senare, år 2002, ville han prova vingarna som produktionsteknisk konsult i det egna bolaget Mtek Consulting. Det har bland annat blivit nästan fem år i Kina och nu senast åtta år i Algeriet för att dra igång landets första elektroniktillverkning. |
Längre in i lokalen håller hantverkare på att lägga de sista bitarna golvmatta i den del av lokalen som ska användas för bland annat utbildning och möten.
Två VR-glasögon hänger från taket. De är ännu inte inkopplade men ska göra det möjligt att testa om logistiken runt Yumiroboten flyter friktionsfritt och hur det fungerar att montera en ny produkt.
Längs långsidan av rummet står fyra Yumirobotar och bara väntar på att få visa vad de kan.
ABB-robotarna är utvecklade för att arbeta sida vid sida med människor utan någon säkerhetsbur. De är visserligen snabba och kan flytta armarna med 1500 mm per sekund men styrkan är begränsad. Roboten lyfter ungefär ett halvt kilo per arm utan gripdon. Det kan låta lite men är ungefär vad en människa vid ett löpande band hanterar utan hjälpmedel.
– Precis som en människa kan Yumi också hantera maskiner som en skruvdragare, men då sitter de i en balansarm som man tar tag i och lyfter ned, säger Joakim Rosenqvist.
Dagen till ära har han med sig klisterdekaler som visar att Mtek är en officiell partner till det svensk-schweiziska företaget.
En av robotarna sätter igång med att montera en legobil. Uppgiften kan synas trivial men de färgglada plastbitarna är tillverkade med mycket hög precision.
– Den ligger på 10 µm, säger Mattias Andersson.
Att det ändå känns enkelt att bygga med Lego hänger samman med att topparna på ovansidan är aningen fasade. Noggrannheten i Yumi skulle annars vara för dålig, den ligger på 20 µm även om repeterbarheten i rörelserna är bättre. Jämför man med de bästa ytmonteringsmaskinerna har de en noggrannhet på cirka 30 µm.
– Kan en robot montera Lego kan den hantera alla typer av elektronikkomponenter, säger Mattias Andersson.
 Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.Prenumerera kostnadsfritt! |
Idag är det vanligt att exempelvis kontaktdon monteras för hand på kretskorten, en uppgift som kräver betydligt lägre precision. En annan passande uppgift för Yumi kan vara att lägga det färdiga kortet i en kapsling vilket inte heller kräver mikrometernoggrannhet.
Även om roboten har två armar och ungefär samma räckvidd som en människa med sin 55 centimeter, kan den inte luta sig fram över arbetsbordet eller resa sig upp för att hämta något som står lite längre bort. Den här typen av moment måste designas bort under utvecklingsfasen för att få full utväxling.
Eller så måste arbetsstationen göras om så att logistiken passar roboten.
– Om man kan tighta ihop samarbetet med utvecklingen, det är då magin uppstår och man får full utväxling, säger Joakim Rosenqvist.
