About / Advertise
Envist trotsandes coronaviruset slog Embedded World upp dörrarna igår. Elektronktidningens utsände Jan Tångring rapporterar från ett tyst mässgolv.
Ja, jag säger ”tyst” och inte tomt. Det är inte så tomt. Arrangörerna har samlat utställarna – de som inte blev inställare – i färre hallar. Det är fortfarande svårt att manövrera snabbt mellan människor i gångarna när man är sen till ett möte.
 |
| Äntligen finns det sittplatser i hallarna på Embedded World! |
Okej, det finns fortfarande ett antal stora tomma ytor där det skulle stått montrar. De har istället fyllts med sittplatser i olika utföranden – stolar, soffor, bänkar och kuddar. Oaser av träd, stora färgväxlande golvlampor. Det här kommer jag att kräva även nästa år! Sittplatser mellan montrarna är alltid ett problem på Embedded World. För att kunna skriva lite på datorn brukar jag alltid behöva rusa fram och tillbaka till pressrummet.
Det är främst de stora utställarna som hoppat av mässan. Den mest ödesmättade synen är de övergivna montrarna. Ibland inramade med avspärrningsband. Men människorna är bortblåsta av coronaviruset. Jo, ibland ockuperas de övergivna båsen av mässbesökare som hittat en strömdosa till sin telefon, ett bord att ställa upp sin dator på eller en kvarglömd fåtölj att sjunka ner i. På väggarna sitter affischerna kvar. Från väggarna hänger tomma skarvdosor.
 |
| En del besökare ser till att de övrgivna montrarna kommer till användning. |
Tyst? Jo, det bullrar faktiskt mindre. Det saknas en del stora utställare som brukar föra en hel del oväsen med demonstrationer och presentationer. Jag tror minsann att stora utställare bullrar mest!
Vi som är kvar känner oss lite extra tappra. Eller – om jag ska vara ärlig – så är det en del som faktiskt fnyser lite grand åt er som inte kom! Det är i alla fall den tonen vi håller mot varandra – att faran är överdriven.
Men överallt hänger dosetter med desinficeringsmedel. Det finns röda lappar man kan klistra på skjortan som säger att ”det är okej att inte ta i hand”.
Det har därmed blivit en grej att hitta på olika sätt att hälsa. Hos japanska Esol bugade vi för varandra. Jag gjorde honnör för franska Kalray. Lynx från San Jose kör med armbågskrock. Jag hör att fistbumps är populära. Men mest blir det handhälsningar trots allt, som en reflex, innan man hinner hejda sig.
Jag har fortfarande luckor i schemat för den som har tips! Mejla Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.!
