Flera seminarier på ISSCC handlade om McKinley, och de samlade stora åhörarskaror även om det mesta som sades var känt sedan tidigare.
Detaljerna kring cacheminnet var i alla fall nya, och dessutom imponerande. Nivå 1-cachen är i och för sig bara på 32 kbyte, men å andra sidan innebär det ingen fördröjning alls att hämta data där. Enligt Intels ingenjörer är det ingen som har lyckats med detta tidigare.
En nivå 2-cache på 256 kbyte och en nivå 3-dito på 3 Mbyte fullbordar bilden. Total minnesbandbredd på kretsen är 32 Gbyte/s vardera i läs- och skrivriktningen.
Tätt mellan transistorerna och hög klockfrekvens - McKinley är konstruerad för en klockfrekvens på 1 GHz - betyder stor risk för överhörning mellan ledningar. Intel balanserar det med vad man kallar aktiv dämpning: när en grind slår om och orsakar en strömpuls placeras motsvarande laddning, fast med omvänt tecken, ut på närliggande ledningar.
Kanallängden är 180 nm, kretsytan 421 mm2 och effektförbrukningen hela 130 W. Det är mer än för jämförbara 64-bitarsprocessorer från till exempel Sun eller IBM, men Intels Samuel Naffziger sade sig var nöjda med att man i alla fall närmar sig konkurrenterna på den punkten.
Cacheminnet upptar som synes största utrymmet på McKinley-kretsen. Nivå 3-cachen är uppdelad i 135 block (128 data + 7 paritet) för att kunna placeras ut där det blev plats över.
Lennart Pettersson