- Bilindustrin har tuffa kravspecifikationer, ännu hårdare än för telekom. Det tar också år av utveckling innan man kommer till färdig produkt. Å andra sidan är konjunkturen stabilare. Om man är med i en konstruktion kan man räkna med att leverera i åratal med stabila volymer. När bilindustrin har en lågkonjunktur handlar det om fem procent.

Det berättar Martin Weigert, marknadschef för plastfiber på Infineon.

Det är knappast konstigt att optobranschen ser bilindustrin som en attraktiv marknad. Men priserna är pressade, och telekomlasrar är inte att tänka på. Däremot har plastfiber med vanliga lysdioder fått fotfäste i bilindustrin, och i dag har ett 17-tal bilmodeller fiberoptik istället för elektronik för datakommunikation.

Främst multimedia
Framför allt rör det sig om Most (media oriented system transport), en standard för transport av multimedia, såsom dvd-spelaren som ska hålla barnen lugna i baksätet, men även GPS-information för navigering. Most-bussen har en ringformad topologi, med en datahastighet på 25 Mbit/s. 50 Mbit/s är på gång, och planer finns för 150 Mbit/s.

- Underhållning kräver högre bandbredd, och CAN-bussens kapacitet i kilobitstorlek räcker inte till. Högre bandbredd kräver skärmad kabel, och då blir plastfiber billigare på systemnivå, säger Martin Weigert.

Priset för en sändar/mottagarnod ligger i dag på knappt 40 kronor. Martin Weigert tror att det är möjligt att komma ner under 20 kronor med ökande volymer. Fiberoptiken har också fördelen att vara immun mot elektromagnetiska störningar, något som bilmiljön är full av.

Flera leverantörer krav
Most utvecklades av ett antal biltillverkare tillsammans med Infineon, och bolaget var länge den enda tillverkaren av tekniken.

- Bilindustrin kräver att en teknik ska ha flera leverantörer, så i dag finns det ett antal tillverkare. Men jag gissar att vi fortfarande har 80 - 90 procent av marknaden, säger Martin Weigert.

Trots det är Most i praktiken en standard, eftersom det inte finns någon konkurrerande teknik. Den används också av en lång rad bilmärken, som BMW, Porsche, Mercedes, Audi, Fiat, Citro'n, Smart, Saab och Volvo.

- Jag tror att fler och fler biltillverkare tittar på tekniken, framför allt i Europa. General Motors och Ford, med undantag för deras europeiska märken, ligger ärligt talat efter här.

Även Toyota är intresserad av tekniken, men har beställt en elektrisk variant av Most-bussen.

- Deras produktionsfilosofi gör det svårt för dem att stoppa in optokablar i bilar, medan de har rutiner för att hantera elektriska kablar. Det finns en mental barriär här som vi måste övervinna, tror Martin Weigert.

Han påpekar också att de övriga japanska biltillverkarna för det mesta följer efter det Toyota gör.

Multimedia är inte den enda möjliga tillämpningen för optofiber i bilar. Även säkerhetssystemen behöver bussar för att kommunicera. När en krockkudde utlöses måste till exempel vindrutorna vevas ner en aning, annars riske-rar passagerarnas trumhinnor att sprängas av den plötsliga lufttryckförändringen inne i bilen.

Pilot för säkerhet
BMW har, återigen tillsammans med Infineon, utvecklat protokollet Byteflight, för bilsäkerhet över optokabel. Till skillnad från Most används en stjärntopologi i nätet. Detta blir dyrare på grund av att det krävs fler sändtagare, men ger större säkerhet eftersom hela nätet inte går ner om fibern bryts någonstans. Än så länge används Byteflight bara av BMW.

Längre in i framtiden hägrar visionen om "drive by wire", det vill säga bilen som inte längre har mekanisk koppling mellan ratt, växellåda och broms, utan rent elektronisk. För att bilköparen ska anamma denna idé krävs att biltillverkarna kan visa att den trådstyrda bilen är minst lika säker som den mekaniska. Fiber är mer tillförlitligt och mindre störningskänsligt än elkabel, och Flexray-konsortiet arbetar med en standard för bilstyrning baserad på plastfiber. Konsortiet har mer än 50 medlemmar från både bil och elektronikvärlden.

Ytterligare en standardgrupp, IDB-1394, arbetar med att konvertera busstandarden IEEE-1394 (mest känd som Firewire) för fordonsbruk. Tanken här är att extern datautrustning som bärbara datorer och annan hemelektronik lätt ska kunna kopplas in i bilen. IDB 1394 ska ha en kapacitet på åtminstone 250 Mbit/s, och blir en direkt konkurrent till Most.

- Vi har inte investerat så mycket i IDB-1394 än, men om efterfrågan uppstår kommer vi att satsa på det. Samma fiber och sändtagare kan användas som för Most, det enda som behövs är andra drivkretsar, säger Martin Weigert.

Plastfiberns främsta nackdel för biltillämpningar är temperaturkänsligheten. Det vanliga kravet från bilindustrin är en temperaturtålighet på upp till 125 grader. Optotekniken klarar för närvarande bara 85 grader, och får där-med inte släppas in under motorhuven.

- Vi arbetar på att lösa det här. Nästa steg är sändtagare som klarar 95 grader nästa år, steget efter blir 105 grader. Fiber som klarar 130 grader är under utveckling, och kommer om 2 -3 år, berättar Martin Weigert.

Elias Nordling