När ST och Ericsson slog ihop sina påsar inom mobiltelefoniplattformar var det i praktiken tre verksamheter som slogs samman. ST hade bara några månader tidigare köpt NXP:s aktiviteter på området. Ur en svensk, en fransk och en holländsk organisation skulle det bästa vaskas fram, allt för att ta upp kampen med amerikanska Qualcomm, branschens hittills oomtvistade ledare. Hur skulle det gå, mitt i en lågkonjunktur, och med alla kulturskillnader?

JÖRGEN LANTTO Befattning: CTO och vice vd på ST-Ericsson. Karriär: Tidigare teknikchef på Ericsson Multimedia, före dess teknisk chef och vice vd på Ericsson Mobile Platforms. Bor: I Stockholm, men reser hundratals dagar om året, mest till Lund, Grenoble och Genève. Ringer i: En helt vanlig Sony Ericsson C905.

Tekniske direktören Jörgen Lantto, som tidigare jobbat på såväl Ericsson Mobile Platforms som på Ericssons multimediesida, säger att erfarenheter från tidigare förvärv gjorde att man var beredd på vad som skulle hända, och visste vad man gav sig in i.

– Kulturskillnader, även inom Europa, måste man ta på allvar och det gjorde vi. Men ingen visste ju att marknaden skulle dyka, så det skapade mer press på oss.

Att få ihop den gemensamma produktportföljen vad bland det lättaste i integrationsarbetet, säger han.

– Ingenjörer vill göra det tekniskt bästa. Och sådant går att mäta, så det handlar om fakta och inte om åsikter. Det visade sig väldigt lätt att få organisationen enad om vad vi skulle använda.

Något hårdraget bidrog ST med kompetens inom multimedia, rf och analogt, plus förstås sitt stora halvledarkunnande. NXP hade kommit längst inom superbilliga högintegrerade plattformar för GSM och Edge, och dessutom tidigt varit inne på den kinesiska 3G-standarden TD-SCDMA. Och EMP, Ericsson Mobile Platforms, var bäst i världen på modem och hade kommit långt inom HSPA och LTE. EMP hade också en stark patentportfölj, men saknade halv­ledar­erfarenhet.

– Visst fanns överlapp också. Men i vår bransch går utvecklingen så fort att sådant relativt snabbt kan fasas ut, där har vi det lättare än inom infrastruktur, säger Jörgen Lantto.

Men det räcker inte att bara ta de bästa produkterna från de olika bolagen, kasta ut det som blir över och fortsätta utvecklingen i isolerade silos. Jörgen Lantto nyanserar bilden av vem som bidragit med vad:

– NXP hade också mycket kunnande inom central modemutveckling. Och på EMP hade vi ju gjort mycket multimedia till Sony Ericssons telefoner, så även om ST-rötterna dominerar inom multimedia så har EMP-delen bidragit med en hel del där.
Och han återkommer till att integrationsarbetet varit förvånansvärt enkelt.

– Hela arbetet har präglats av öppenhet. Och det är inte något jag bara sitter här och säger, det har verkligen varit så, säger han.

Att ST-Ericsson sedan i höstas har en externrekryterad vd, Gilles Delfassy med bakgrund på Texas Instruments, har också bidragit till att släta ut kulturklyftorna.

– Det underlättar mycket att han inte har sina rötter hos någon av de tre. Ingen kan komma och säga att han favoriserar sina gamla kompisar. Att han dessutom har lång erfarenhet av industrin och ett kontaktnät som ingen annan gör att jag tycker att den rekryteringen var mycket lyckad.

På flera punkter menar Jörgen Lantto att ST-Ericsson lyckats över förväntan.

– Ta 3D-grafiken och datorkraften i vår plattform U8500. Där har vi lyckats bättre än väntat. Strömförbrukningen är också bra, men det visste vi från början att den skulle bli.

U8500 är företagets första plattform som bygger på arkitekturen ”fat modem”, där applikationsprocessorn och modemfunktionerna sitter i samma krets, vilket sparar energi och yta – och därmed kostnad – jämfört med att ha två separata kretsar. För U8500 handlar det om en tvåkärnig Arm9 Cortexprocessor Cortex A9-processor och ett HSPA+-modem. Armprocessorn använder SMP, symmetrisk multiprocessning, vilket är en av hemligheterna bakom datorkraften. Jörgen Lantto blir lätt lyrisk när han börjar rada upp vad U8500 kan.

Fakta ST-Ericsson ST-Ericsson är ett av ST och Ericsson samägt bolag som gör plattformar till mobiltelefoner, alltså halvledare för radio-, modem- och processorfunktioner. Man är ett fabriklöst – fabless – halvledarbolag, och lägger ut produktionen av kretsarna på såväl ST som hos kiselsmedjor i Taiwan. Bolaget bildades formellt den 1 februari 2009 genom att slå ihop ST:s och Ericssons verksamheter på området. Strax innan dess hade ST köpt NXP:s mobilkrets-division, som sålunda också blev en del av ST-Ericsson. Bolaget omsatte 2,7 miljarder ­dollar under 2009 (pro forma, inräknat januari då verksamheterna ännu inte var fusio­nerade) och gjorde en förlust på 612 miljoner dollar på sista raden. Då ingår omstruktureringskostnader på 106 miljoner dollar. Företaget har omkring 7900 anställda, varav 85 procent sysslar med forskning och utveckling. De största utvecklingskontoren ligger i Lund och Grenoble. Huvudkontoret ligger i Genève.

– Den har full HD-video, 1080p, kan ge en sann Internetupplevelse, kan driva två ­stora displayer samtidigt, klarar kamera med 20 Mpixel. Den har datorkraft motsvarande en Ipad, spelprestanda som en PSP och användarupplevelse som en Xbox. Den har till och med HDMI-anslutning, säger han och visar upp en Youtubefilm om skapelsen.

Självklart ska U8500 förses med LTE-modem också i framtiden, men för närvarande är det HSPA som gäller. Jörgen Lantto river av en ramsa som hämtad ur Ericssons ­mantra:

– HSPA är marknadsstandarden för mobilt bredband, över 300 nät finns i drift. Det kommer att säljas en halv miljard HSPA-enheter om året inom några år – 2014 finns nog 1,7 miljarder HSPA-abonnenter. Mobilt bredband går om fast bredband redan i år.

Sedan blir han allvarligare:

– Det har tagit flera år att få fram det här flaggskeppet. Men det börjar generera intäkter först 2011, när kunderna får ut det i telefoner, säger han.

Nokia är redan storkund för U8500, men fler finns, även om inte företaget vill avslöja vilka det handlar om.

Jämför man ST-Ericsson med gamla EMP är skillnaden ”enorm” enligt Jörgen Lantto. Affärsmodellen och produktutbudet är helt annorlunda, och volymerna större. Han karaktäriserar EMP som ett teknikbolag, medan ST-Ericsson är ett halvledarbolag.

– På EMP kunde vi inte leverera plattformar själva, vi var beroende av halvledarpartners. För kunderna var vi därför omständliga att göra affärer med. Vi fanns inte med i leveransflödet.

– Nu är vi viktigare för kunden. Vi måste leverera, det är kritiskt. Några av våra kunder producerar en miljon mobiler om dagen, då finns inget utrymme för misstag. Den pressen hade vi inte på EMP.

En annan skillnad är synen på konnektivitet, kommunikation utöver mobilnäten, som GPS, Wlan, Bluetooth och FM-radio. ST-Ericsson lanserade i höstas en tvåchipslösning för dessa ändamål, med wlan i den ena kretsen och Bluetooth, FM och GPS i den andra.

– På EMP hjälpte vi kunden att integrera sådant. Det var en investering för oss, men gav inga intäkter. Nu kan vi sälja kisel för konnektivitet, och tjäna pengar på det.

– Nästa steg är att få in konnektivitetsfunktionerna på i samma kiselkrets som basbandet. Det kan vi göra nu, men det kunde vi bara drömma om på EMP.

Det är ingen tvekan om att Jörgen Lantto är stolt över ST-Ericssons produktportfölj. Han menar att det egentligen bara är ST-Ericsson och Qualcomm som har kompletta portföljer. Vad kan då företaget lära av sin värste konkurrent?

– Jättemycket. Jag har all respekt för Qualcomm. Många säger att de nått sina framgångar tack vare att de haft snudd på monopol på CDMA, men det stämmer inte. De är extremt duktiga på att exekvera, det är mycket imponerande och det kan vi lära av.

– Men vi räds inte Qualcomm – vi vet att vi kan konkurrera i högsta grad.

En annan skillnad mellan EMP och ST-Ericsson är att det nya bolaget är betydligt tyngre inom hårdvara. På EMP gjordes en stor del av hårdvaruutvecklingen av dess partner, vilket gjorde att EMP fick en slagsida åt mjukvaruutveckling. Och Jörgen Lantto tror dagens relation mellan hård- och mjukvaruutveckling inom ST-Ericsson kommer att bestå framöver.

– Open source bromsar det hysteriska behovet av ny mjukvara, säger han.

Han menar att Android, Googles öppna Linuxversion för mobiltelefoner, är en oerhört viktig faktor. Med Android följer sådant som drivrutiner med, så man behöver inte utveckla allt själv. Och Linux med dess ekosystem är i sig en innovationskraft.

– Allt nytt vi gör orienteras mot i första hand Linux och Symbian. Linux är på frammarsch. Android har varit extremt framgångsrik – att Nokia, RIM och Apple är de enda som hittills inte annonserat Android­telefoner är mycket imponerande.

– Android accentuerar också behovet av 3D-grafik. Och där står vi oss jättebra gentemot Qualcomm eftersom vi kan använda mycket av det ST tagit fram för sina set-top-boxar.

Nästa stora våg för ST-Ericsson tror han dock faktiskt inte är mobiltelefoner. Utan så kallade ”connected devices”, alltså teknik för att koppla upp navigatorer, kameror, ­e-böcker, spelkonsoler, musikspelare och liknande. Det handlar inte om M2M, maskin-till-maskinkommunikation, utan om att få in mobilt internet i utrustning som människor använder.

– Det är där vi ser den största tillväxten. Det blir en jättestor marknad för bolag som oss. Och då måste man ha de mest avancerade modemteknologierna, säger han.

Om genombrottet ska bli verklighet krävs dock nya affärsmodeller. Få vill betala 150 kronor i månaden för att ha HSPA i sin video­kamera eller sin GPS-navigator. Men Jörgen Lantto är optimist och tror att industrin löser problemen.

– Ta Amazons läsplatta Kindle, den är uppkopplad till 3G, men användaren har inget avtal med någon operatör och betalar inget för nedladdningarna. Abonnemanget syns inte för konsumenten, utan företagen bakom läsplattan löser räkningen med operatören.

– Att hitta fler sådana nya affärsmodeller är mobilindustrins viktigaste utmaning.

Allt i mobilvärlden är dock inte HSPA- eller LTE-modeller med hyperprestanda. I Kina växer TD-SCDMA, och där drar ST-Ericsson nytta av att NXP hörde till de tidiga investerarna.

– Vi sålde sex miljoner TD-SCDMA-enheter i fjol.

Så kallade smartmobiler – i princip de som kan anslutas till Internet – är förvisso den mobiltyp som växer snabbast, men de absolut billigaste lågprismobilerna är god tvåa.

– Tricket är att kunna göra bägge – att vara först och bäst med de mest avancerade lösningarna, som då ligger i flera kretsar, och samtidigt utnyttja det försprånget för att integrera, för att få något som är mer kostnadseffektivt. Kan man det är man bäst i världen, och då har man en gigantisk marknad. Men det kostar skjortan och det är bara vi och Qualcomm som har förutsättningar att klara det, säger Jörgen Lantto.