Står de magnetiska halvledarmaterial som utvecklats av professor Venkat Rao på KTH inför ett marknadsgenombrott? Enligt bolaget NM Spintronics, tidigare Nilsson Materials, som ska kommersialisera upptäckterna, så dröjer det inte länge.
- Vi pratar med alla de stora halvledarleverantörerna, och vi närmar oss ett licensavtal med stormsteg, säger vd Bo Wikström, som grundat bolaget tillsammans med Venkat Rao och entreprenören Jan Nilsson.
Magnetiska halvledare är en förutsättning för så kallad spinntronik, transistorer som genom att utnyttja elektronernas spinn kan bli en storleksordning snabbare än dagens. Hittills har ingen lyckats framställa fungerande spinntroniktransistorer, trots många försök sedan teorin lades fram 1990.
Enligt Bo Wikström har Venkat Rao nu ”knäckt gåtan” kring de magnetiska halvledarmaterialen. Wikström hävdar att de första kretsarna byggda på Raos material kan finnas framme inom 1,5 – 2 år. Det rör sig om MRAM, magnetiska minnen.
- Visst finns MRAM redan idag. Men vårt material reducerar antalet processteg och eliminerar de kritiska tunnelbarriärerna som förekommer i dagens MRAM-produktion. På sikt gör det att vårt material tillåter betydligt mindre geometrier än dagens minnen, säger Bo Wikström.
När Rao 2003 presenterade sitt första spinntronikmaterial som fungerade i rumstemperatur - mangandopad zinkoxid - blev nyhetsgenomslaget enormt. Upptäckten utropades av flera medier till den största sedan transistorn.
- Det blev för mycket uppmärksamhet för vårt bolag. Så sedan dess har vi jobbat mer i det tysta. Vi har idag 30 patentsökta material, varav ett tiotal är verifierade, uppmätta och produktionsanpassade, säger Bo Wikström.
Utöver den mangandopade zinkoxiden har bolaget bland annat visat upp en koppardopad zinkoxid.
- Förut trodde vi att det krävdes dopning av magnetiska material. Nu har vi visat att så inte är fallet – den koppardopade zinkoxiden har paradoxalt nog bättre magnetiska egenskaper än den mangandopade.
Att företaget bytt namn till NM Spintronics beror enligt Wikström både på att man vill bli mer associerad med spinntronik och på att det tidigare namnet Nilsson Materials var alltför starkt kopplat till Jan Nilsson, som inte längre är operativ i företaget. Några ägarförändringar handlar det inte om.
Ett tjugotal personer är idag involverade kring företaget, varav ”några har lön, och andra inte”. Företaget har levererat provkvantiteter av materialet till ett antal presumtiva kunder, men några intäkter därifrån finns inte än. Man har levt på riskkapital, i storleksordningen 10 miljoner kronor, satsade av svenska och utländska privatpersoner. En ny emissionsrunda riktad till en liknande målgrupp planeras nu.
- Vi hoppas få in runt 5 miljoner kronor. Och inom nio månader räknar vi med en notering, troligen på NGM-listan. I så fall blir det en emission till som kan ge 25-30 miljoner kronor. Det kan räcka – när vi får licensavtalet så ingår en hygglig handpenning, säger han.
För pengarna hoppas han bland annat kunna bygga en större produktionsanläggning. Idag sker produktionen i samarbete med KTH.
- Det är strategiskt viktigt för oss att ha egen produktion, säger Bo Wikström.
En nyemission i denna storleksordning pratade bolaget om redan förra året. Då blev det dock inte av.
- Vi hade pengar så vi klarade oss, så vi avvaktade. Nu har vi kommit mycket längre med både teknikutvecklingen och marknadsbearbetningen, och dessutom är investeringsklimatet bättre än ifjol, säger han.