Mångkärnor är, i likhet multikärnor, processorer med flera CPU-kärnor. Men de är konstruerade med ett mer omfattande nytänkande i arkitekturen för både kärnor och kommunikation än multikärnor, som förenklat kan beskrivas som ett antal klassiska cpu:er nedskalade till ett chips.
Mångkärnearkitekturer har typiskt fler och enklare kärnor än multikärnor, kommunicerar via paketnät och är skalbara och gärna heterogena – det vill säga består av flera olika sorters kärnor.
– Målet för Encore-projektet är att den genomsnittliga programmeraren enkelt och effektivt ska kunna utnyttja framtida many-core-chip utan att drabbas av svåra programmeringsutmaningar, skriver Encore i ett pressmeddelande.
Enligt Encore dubbleras just nu antalet kärnor i processorerna vartannat år och om 10–15 år kan antalet kärnor vara upp i fler än 100. Utmaningen är att programmera dem på ett enkelt sätt. Exempelvis vill man gärna skriva ett enda program som sedan kan sjösättas på olika antal kärnor. Eller kanske till och med på en mångkärna av en helt annan arkitektur.
Stöd av det här slaget finns inbyggt i ett programspråk som heter OpenMP, och Encore tänker fortsätta i det språkets spår. Man tänker sig också att arbeta i programspråken C och C++ på grund av deras popularitet.
Dessutom finns en processorarkitektur, Sarc, från ett tidigare europeiskt forskningsprojekt, som Encore tänker sig att arbeta mot.
Encore betyder "Enabling technology for a programmable many-core".
Projektet koordineras av Barcelona Supercomputing Center. Svensk kontakt är Mats Brorsson på KTH.