About / Advertise
Det tillverkas av biomassa, vatten och en elektrolyt med enkla metaller. Resultatet blir ett mellanting mellan en superkondensator och ett batteri. KTH-avknoppningen Skopas Tech ska kommersialisera den nya energilagringstekniken.
– Vi arbetar redan med försökskunder. De första resultaten kommer efter sommaren men vi vill ha in fler samarbetspartners så vi får testa med andra produkter och andra användningsmiljöer, säger Natalia Skorodumova som grundade Skopas Tech för knappt två år sedan.
Tekniken bygger på mångårig forskning från KTH och fungerar som en korsning mellan en superkondensator och ett laddningsbart batteri.
En superkondensator kan som bekant laddas upp mycket snabbt och levererar höga strömmar. Däremot behåller den inte laddningen lika länge som exempelvis ett litiumjonbatteri. Det senare har också högre energidensitet, det innehåller mer laddning per volymsenhet.
– Vi kan ladda upp till 95 procent snabbare än ett litiumjonbatteri och är betydligt billigare. Jämför man med en superkondensator är energidensiteten två till tre gånger högre. Vi har låtit forskningsinstitutet Rise verifiera siffrorna, säger Claus Olsen.
Han anslöt sent i höstas och arbetar med kommersialiseringen, att hitta kunder och att ta in kapital.
– Det är idealiskt för elektriska verktyg men passar också produkter som laddas med solceller och allt som drivs med energiskördning. Långsiktigt vill vi ha in det i fordon, framförallt tåg och bussar.
På den presentation Claus Olsen visar ser Skopas energilagringsmoduler ut som vanliga AA-batterier men de kan lika gärna tillverkas som knappceller eller ha något annat format. Allt beror på tillämpningen och vad kunderna vill ha.
– Utspänningen går att få upp till 1,5 volt, som ett alkaliskt batteri, och det användbara temperaturområdet stannar strax under noll grader eftersom vi använder vatten, säger Natalia Skorodumova.
Det finns ingen risk för självantändning som med litiumjonbatterier. När det kommer till livslängden ser den ut att bli betydligt bättre än litiumjonbatterier men lite sämre än rena superkondensatorer.
– Vi räknar med att det klarar upp till 20 000 laddcykler.
Som jämförelse har en superkondensator upp till 50 000 laddcykler medan ett litiumjonbatteri kan vara slut efter 2 000 till 3 000 stycken.
Beroende på storlek på cellen går Skopas batteri att ladda på någon minut. Dessutom är det i princip möjligt att använda samma laddarteknik som för dagens batterier vid normal laddning. För snabbladdning behövs lite bättre lösningar.
Batteriet tillverkas av kol från biomassa och en vattenbaserad elektrolyt med någon enkel metall vilket gör det enkelt att ta hand om när det är förbrukat.
Just nu genomför företaget de första testerna tillsammans med kunder. Planen är att ha resultat framme till sommaren då Skopas också siktar på att ta in pengar för att kunna skala upp verksamheten.
 Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.Prenumerera kostnadsfritt! |
Idag tillverkas protyperna i KTH:s labb och att bygga en egen fabrik skulle kräva mycket kapital. Huvudspåret framåt är därför att hitta en partner som kan stå för tillverkningen.
– Det skulle kunna vara en batteritillverkare. Det blir troligen inte en ren licensiering, vi vill ha kontroll på verksamheten, säger Claus.
