Om du inte har hört talas om vanadinbatterier är du inte ensam. Tekniken är ung och utvecklingen har skett i Japan. Vanadadincellen beskrevs första gången år 2009 i ett papper av professor Yamamura, idag arbetar han på universitet i Kyoto.

– Sen gick det tio år utan att någon försökte kommersialisera det, säger Kazumasa Kurokawa.

Han arbetade 14 år på Toray, ett av Japans största kemiföretag, där han var med och byggde tre större tillverkningsanläggningar. Han har också arbetat på GE Capital och Mitsubishi. För lite drygt tio år sedan startade han eget, MK Plus Co. 

Kazumasa Kurokawa

– År 2020 började vi med kommersiell utveckling. Ett år senare, 2021, hade vi en prototyp. 2022 hade vi en cell och 2023 tog vi fram den första batterimodulen. 2024 hade vi en större modul på 1 kWh och i år har några kunder testat den. Nu behövde vi börja tillverka.

Kazumasa Kurokawa ansåg att den japanska marknaden var för liten, istället siktade han på Europa och Mellanöstern. Och då var det naturligt att också ha produktionen där.

Att det blev Sverige är lite av en tillfällighet. Han stötte på Business Sweden på en mässa i Frankrike och de sålde in Enerpolys fabrik och tillverkningsteknik.

Företaget utvecklade ett zinkjonbatteri men fick slut på pengarna i somras, så fabriken på 6500 kvadratmeter stod stilla.

– Jag bestämde mig för att köpa den i slutet av förra månaden och starta ett bolag. Det heter Vanadis Energy Sweden.

Energiinnehållet i företagets batteri är klart lägre än litiumjon och även lägre än natriumsvavel, runt 100 Wh/kg. Men andra egenskaper ser ut att vara desto bättre vilket gör att den praktiska skillnaden i en färdig modul inte blir så stor som den först kan se ut.

– Det viktigaste först: ingen brandrisk, inga explosioner. Det beror på att vi inte använder några organiska lösningsmedel, berättar företagets teknikchef Masahiro Noguchi. 

Det gör att man inte behöver lika mycket skyddande struktur runt cellerna när man sätter ihop dem till pack, vilket sänker totalvikten.

Den andra fördelen han räknar upp är den extremt snabba reaktionen. Det ska gå att ladda upp och ladda ur batteriet på ungefär fem sekunder. Som en superkondensator. Förklaringen ligger i att det är protoner som bär laddningen, inte elektroner.

– Den tredje fördelen är att ingen värme alstras. Det innebär att vi inte behöver något kylsystem. Därmed kan vi minska både utrymmesbehovet och kostnaden för att leverera produkten till kunden. 

Den fjärde punkten är livslängden, där batteriet ska klara åtminstone 15 000 laddcykler. Kemin är dessutom baserad på material som kan köpas lokalt och återvinnas den dagen batteriet tjänat ut. Vanadin utvinns dels i gruvor men är också en biprodukt vid ståltillverkning och i den petrokemiska industrin. Kraven på renhet är dessutom betydligt lägre jämfört med andra batterikemier.

– Batteriet fungerar i temperaturer från -40 till +100 grader. Det innebär att det kan användas både här och i exempelvis öknen i Mellanöstern. 

Tillverkningsprocessen är densamma som Nilar utvecklade i Gävle innan bolaget gick i konkurs 2023. Maskinerna och kunnande köptes året därpå av Enerpoly som även de fick slut på pengarna i somras.

I motsats till litiumjonbatterier, som tillverkas i 60 meter långa rulle-till-rulleprocesser med en energislukande torkprocess i slutet, utvecklade Nilar en torr arkprocess. Materialet till både anod och katod i Vanadis Energys celler är kolbaserat pulver som blandas och sedan läggs på vad som kan beskrivas som ett finmaskigt nät innan det pressas under högt tryck till tunna ark som sedan varvas för att skapa en bipolär cell.

Den enda komponent som är flytande är den vattenbaserade elektrolyten och det är i den som vanadinet finns.

– Det gör att vi kan sänka kostnaden avsevärt jämfört med konventionella litiumjonbatterier. Sammantaget ger dessa egenskaper batteriet ett stort försprång gentemot konkurrerande tekniker. Och kanske viktigast av allt: vi blir inte längre beroende av specifika länder, som Kina, och slipper därmed geopolitiska problem.

Planen är att dra igång produktionen år 2026 och leverera de första batterierna redan i april. Kapaciteten ska vara uppe i 20 MWh i juli och 1 GWh i slutet av året. Två år senare, i slutet av 2027, ska det ha ökat till 5 GWh.

Den snabba uppskalningen hänger samman med att företaget har avsiktsförklaringen med kunder i Österrike, och Saudiarabien som vill bygga batterilager, BESS.

Tidsplanen är dock beroende av att företaget får nödvändiga tillstånd av både kommunen och länsstyrelsen för verksamheten.