Varje FPGA har sex kontaktdon, var och en med 120 ben varav 118 kan användas för LVDS-kommunikation. Mellan två FPGA:er kan alltså nästan 900 signaler gå, och totalt kan närapå 3300 signaler ingå i prototypen.
Eftersom alla ledare till kontaktdonen är längdanpassade med 50 Ohms impedans hålls signalförskjutningen (skew) nere till mellan 50 och 100 ps. På så sätt har Hardi lyckats få upp den maximala datahastigheten i LVDS-kanalerna till 1 Gbit/s – föregångaren klarade 800 Mbit/s.
Förra versionen hade tre olika spänningar, nu finns fyra, mellan 1,8 och 3,3 V. Dessa kan matas från källor på kortet. Behövs andra spänningar kan sådana ordnas på specifika områden på kortet via extern matning. Totalt finns nio områden som kan ha olika spänningar.
Klockningen torde inte heller bli något problem - totalt finns 192 lokala klockor på kortet.
Precis som tidigare går det att stapla fler kort på varandra om man behöver mer kapacitet. Kortet är aningen större än tidigare versioner, men eftersom kontaktdonen har samma konfiguration som tidigare så kan även äldre kort staplas på de nya.