Kvantdatorer är utan tvekan den mest komplexa teknikstack som industrialiseras i dag, med allt från kryoteknik och mikrovågsteknik till kvantchipstillverkning, styrelektronik, mjukvara och en helt ny disciplin för felkorrigering. Ändå framstår IQM alltmer som ett företag som ligger i fronten av teknikutvecklingen.

När jag träffar en av grundarna, Chief Global Affairs Officer Juha Vartiainen, på IQM:s huvudkontor i Espoo säljer han inte in kvantdatorer som magi. Snarare tvärtom. Kvantmaskiner är inte ”bara snabbare datorer”. De är annorlunda datorer som kan vara omvälvande för en smal uppsättning problem, men långsamma och opraktiska för de flesta vardagliga arbetsuppgifter.

– Den populära idén att kvantdatorer helt enkelt är snabbare än klassiska datorer är missvisande. En kvantdator är ofta långsam och dålig på det som digitala datorer gör bra. Värdet ligger i att komplexiteten förändras för vissa problemklasser, säger Vartiainen.

Denna realism är ett återkommande tema. Vartiainen är tydligt allergisk mot hypen, trots att det vore den enklare vägen i en bransch som fortfarande lever på löften. IQM:s budskap är mer pragmatiskt: ingenjörsdisciplin, transparent benchmarking och en uppskalning av produktionen som förvandlar forskningsgenombrott till levererbara system.

IQM beskriver sig som global ledare inom lokalt installerade kvantsystem. I början av 2026 uppger bolaget att det sålt 21 system till 13 kunder och levererat 15 system – en högre offentligt redovisad leveranssiffra än vad många konkurrenter uppger.

Juha Vartiainen

I Vartiainens version av berättelsen är det dock inte siffran i sig som är poängen, utan vad den innebär: IQM har gått från ”en heroisk maskin” till en produktionslina där system monteras, testas, levereras och supportas som produkter.

Det syns också i orderboken. IQM har talat om bokningar och kommande intäkter på minst 35 miljoner dollar för 2025 (oreviderat), samt över 100 miljoner dollar i bokningar/synlighet vid slutet av 2025.

Omsättning är dock ännu inte huvudnumret. IQM bygger ett kapitalintensivt deeptech-bolag och har behövt betydande extern finansiering. Vartiainen är öppen med logiken bakom riskkapitalfinansierad kvantteknik: behovet av kapital är väntat eftersom produkten inte är en mobilapp utan industriell hårdvara i fysikens framkant.

Uppskalning i Espoo och Oulu
IQM:s verksamhet i Finland finns på flera platser. Espoo rymmer kontor och kundnära funktioner, men också produktion och test – där känslig kvant­hårdvara förvandlas till system som kunder faktiskt kan använda. En utbyggnad i Mankkaa-området är central för nästa fas.

I slutet av 2025 meddelade IQM att bolaget tagit in över 40 miljoner euro för att expandera sin produktionsanläggning i Finland. Målet är att skala upp den årliga tillverkningskapaciteten till 30 kvantdatorer, från tidigare cirka 20 system per år.

Om kvantdatorer har en ”dold flaskhals” handlar den inte bara om qubit-fidelitet, utan om drift: montering, kalibrering, testning, verifiering och underhåll. Ett supraledande kvantsystem är inte en laptop som packas upp och startas – det är en kryogen stapel kring ett ”kylskåp” med känsliga mikrovågsledningar, RF-elektronik och ett styrlager som måste vara stabilt i en miljö där minsta störning kan rasera prestanda.

Vartiainen lyfter också fram en andra nod i Finland: Oulu. IQM öppnade ett FoU-kontor där i december 2025 för att ta tillvara lokal kompetens och stärka kärnutvecklingen.

– Oulu har exakt den kompetens vi behöver. Vi har ett kärnteam där som direkt förbättrar chipens prestanda, säger han.

Han antyder att Oulus RF-arv kan bli ännu viktigare. Kvantprocessorer drivs och avläses via mikrovågsstyrning – avancerad RF-teknik är alltså en del av kvantdatorns ”maskinrum”.

Steget till 150 qubitar
Den mest konkreta milstolpen på kort sikt är ett system med många qubitar för VTT Technical Research Centre of Finland. I maj 2025 tillkännagav VTT och IQM ett gemensamt utvecklingsprojekt för en 150-qubits supraledande kvantdator till mitten av 2026, följt av ett 300-qubitsystem i slutet av 2027.

Detta är inte bara en ”större siffra”. Systemen är tänkta som testbäddar för kvantfelkorrigering – nyckeltekniken för att gå från dagens brusiga system till feltoleranta maskiner.

Det är viktigt, eftersom antalet qubitar i sig är ett missvisande mått. Vartiainen påpekar att branschen lidit av ”siffermarknadsföring”, där stora qubital annonseras trots att verklig prestanda begränsas av fel, kopplingar och kalibreringsdrift.

IQM:s strategi är i stället att optimera inte bara de bästa qubitarna under idealförhållanden, utan de sämsta i ett verkligt system en vanlig dag.

– I produkter har vi många qubitar, och prestandan måste vara bra även i värsta fall. De ”dåliga” qubitarna måste fortfarande vara användbara. Det är i skalningen det svåra arbetet ligger, säger han.

En miljon qubitar?
I kärnan finns en enkel fråga: kan man bevara ett kvanttillstånd tillräckligt länge och manipulera det tillräckligt exakt för att göra nyttiga beräkningar?

Vartiainen talar försiktigt om koherenstider och grindfidelitet. Han nämner exempel där livslängder når omkring en millisekund, men betonar att målet inte är enstaka rekord utan en stabil fördelning av bra qubitar i ett helt system.

För grindar anger han 99,9 procent som bästa fall, men förklarar direkt varför det inte räcker: förändras förhållandena sjunker prestandan, och systemet måste då upptäcka drift, kalibrera om och återhämta sig snabbt.

Han skiljer tydligt mellan kalibrering och felkorrigering:

– Felkorrigering är något annat. Här handlar det om att hålla systemet kalibrerat. Fel uppstår hela tiden.

Vid 99,9 procents fidelitet är en av tusen operationer fel – alldeles för mycket för praktiska algoritmer. Lösningen är dubbel: förbättra den fysiska nivån och använda felkorrigering som kräver fler qubitar.

Här blir visionen om ”en miljon qubitar” begriplig. Det handlar inte om råa enheter utan om logisk beräkningskapacitet. I en feltolerant kvantdator kan det krävas i storleksordningen 100 fysiska qubitar för att skapa en enda logisk, felkorrigerad qubit.

En maskin med en miljon qubitar kan alltså motsvara cirka 10 000 verkligt användbara logiska qubitar – förutsatt att den fysiska nivån är tillräckligt bra.

Med andra ord: skalning handlar inte bara om fler qubitar, utan om att göra dem tillräckligt bra för att skapa verkligt värde.

”Kvanthotet”
Ingen intervju om kvantdatorer undviker säkerhetsfrågan. Idén att kvantdatorer kan knäcka dagens kryptering påverkar redan policy och upphandling.

Vartiainens syn är balanserad. Hotet är närmare än tidigare, men fortfarande långt från att vara allmänt tillgängligt.

Han beskriver det som något som, om det realiseras snart, skulle kräva en resursstark statlig aktör. Det handlar inte om att ”allt bryts på en gång”, utan om riktade attacker mot särskilt värdefull information.

För de flesta finns ingen anledning till panik. Däremot är post-kvantkryptografi en rationell förberedelse – särskilt för data som måste förbli hemlig under lång tid.