About / Advertise
Staden Dresden, en gång centrum för mikroelektroniken i östblocket, har fått en förvånansvärd renässans efter Tysklands återförening. Detta är "Silicon Saxony", Europas branschcentrum, enligt tyskarna själva.
- Vi har bredd vad gäller produkter och tongivande företag. Här finns både produktion och forskning, säger Helmut Ennen, ansvarig för mikroelektroniken när delstaten Sachsen raggar investeringar.
Han poängterar skillnaderna mot Grenoble, som är franskdominerat, och Skottland, med mycket tillverkning men lite forskning.
Och det tyska raggandet har varit framgångsrikt. Så här ser det ut i Dresden idag:
• Siemens tillverkar 64 Mbits-minnen i en fabrik man byggt där det en gång stod en sovjetisk kasern. Processutbytet uppges hålla absolut världsklass.
• Från i år är Siemensanläggningen upphöjd till referensfabrik. Det innebär att koncernens centrala halvledarutveckling finns här.
• I samarbetet Siemens-Motorola om att ta fram nästa generation minnen pågår tester på 0,15- och 0,12 μm-nivåerna, för möjlig serietillverkning av 256 Mbitsminnen från 1999 och 1 Gbit året därpå.
• AMD bygger här sin första fabrik utanför USA. Dess första installation av produktionsutrustning i renrummet råkade inträffa vid Elektroniktidningens besök. Här ska K7, efterträdaren till framgångsrika K6, produceras i 0,25 μm- teknik. Produktionsstart fjärde kvartalet 1999. Målet är serietillverkning på nivån 0,18 μm.
• Hit förläggs också ett nytt designcentrum, även det Europapremiär för AMD, som skräddarsyr produkter för exempelvis ADSL och mobiltelefoni. "Kunderna finns i Skandinavien", säger en AMD-man.
• Kiseltillverkarnas underleverantörer dras också hit. ASM Lithografie i Holland och Applied Materials Equipment har beslutat om tunga halvledaretableringar i Dresden.
• Och här finns fortfarande ZMD, den inte alls betydelselösa resten av den kommunistiska mikroelektronikverksamheten som mest förknippades med produktnamnet Robotron. ZMDs asic-tillverkning går numera med vinst, vilket har fått delstaten Sachsen att leta efter en privat investerare villig att ta över.
Vilja och miljarder D-mark
Det faktum att politikerna och skattebetalarna hållit ZMD vid liv liksom utbildningen vid universiteten i Dresden och det närbelägna Chemnitz, har varit minst lika viktigt som de pengar delstat, stat och EU stått för. Bidragen uppgår till 3,5 miljarder kronor för vardera Siemens och AMD, alltså drygt en fjärdedel av deras respektive investeringar. På fem år betalar det sig, enligt samhällsekonomiska beräkningar.
Idag finns mellan 12 000 och 13 000 elektronikjobb i Dresden med omnejd, en siffra som på några år kanske kan stiga till 17 000. Och då får tyskarna också status, och förknippas med produktion av annat än öl och maskiner:
- AMD:s "fab 30", där jag blir produktionschef, är en teknisk utmaning. Och ledningen kommer att ligga i tysk hand, säger tysken Hans Deppe, som tidigare byggt upp en Siemensfabrik på Taiwan.
I Dresden jobbar han nu med en blandning av två amerikanska kulturer, från AMD- regionerna Kalifornien och Texas, och två tyska, väst och öst. Precis som hos Siemens kommer den största delen av teknikerna dock från östra Tyskland, från regionen Sachsen.
- De östtyska ingenjörerna är bättre än de västtyska! kommenterar Helmut Ennen, själv från väst.
Hans menar att utbildningen i gamla DDR var superb, men eftersom utrustningen var usel måste man också lära sig improvisera, vilket bara gjorde ingenjörerna bättre.
Politiskt är det idag den konservative Kurt Biedenkopf som anger tonen i regionen. Denne man satsar just på mikroelektroniken samt på demonstrativ närhet mellan politik, industri och universitet.
Ibland tänjer han reglerna, som när AMD fick sin egen Autobahnavfart och när amerikanska medarbetare slapp köra upp för tyskt körkort under upp till tre år i Dresden. Men sådana gester förhöjer bara stämningen.
Lars-Gunnar Larsson
Frilansjournalist
