Så summerar Business Week sin stort uppslagna analys av Ericsson i förra veckan. Tidningen konstaterar att Hellström "kan vara Sveriges mest hatade man" efter alla neddragningar och skriverier i kvällspressen. Men Business Week framhåller hans förvisso kärva humor och upphöjer hans hårdhet till en dygd.
Tidningen framhåller att han leder en omstöpning som för tanken till IBM på 1990-talet, men att Hellström går ännu längre. Från att ha varit ett produkproducerande bolag ska en tredjedel av intäkterna komma från tjänster. Från att ha tillverkat det mesta i egen regi har så gott som all produktion lagts ut på underleverantörer. En stor del av FoU-verksamheten görs idag utanför Ericsson - Business Week poängterar särskilt programvaruutvecklingen hos indiska underleverantörer. Enligt tidningen är allt detta bra och nödvändigt, liksom att licensverksamheten av Bluetooth och mobilplattformar är rätt väg att gå trots att intäkterna därifrån än så länge är blygsamma. "Svenskarna hyr ut sina kronjuveler", skriver man, och konstaterar att Ericsson har ytterligare 10 000 patent som kan visa sig lukrativa att licensiera ut.
Det riktigt stora frågetecknet för Ericsson, enligt artikeln, är om Hellström har den tid som krävs för att få ordning på affärerna. Man har inget att anmärka på vare sig riktning eller tempo, men på frågan om detta räcker lämnar man inget svar.
Adam Edström