Den osynliga branschen som får Sverige att växa

Få vet nog att den svenska elektronikbranschen vuxit och tjänat pengar de senaste tio åren. Lika okänt är det säkert att elektronikhårdvara är en förutsättning för att många andra branscher ska vara konkurrenskraftiga. Det här dilemmat lyfts fram i en forsknings- och innovationsagenda som presenterades idag och som bland annat har som mål att övertyga Vinnova att satsa 50 miljoner per år på området.

Elektronikindustrin kartlagd
3643 företag med lite drygt 48 000 anställda, en omsättning på 154 miljarder kronor och dessutom en god lönsamhet. Så kan man beskriva kärnan av svensk elektronikindustri, det vill säga de företag som har elektronik som huvudverksamhet.

Bryter man ner siffrorna visar det sig att de tillverkande företagen med sina 20 000 anställda står för 52 miljarder medan konsulterna omsätter 25 miljarder och har drygt 17 000 anställda. Distributörerna omsätter 76 miljarder och har närmare 11 000 anställda.

I kategori två, det vill säga företag som har elektronik i produkterna, finns 7735 företag inklusive Ericsson, ABB, Scania och Saab. Företagen omsatte 887 miljarder kronor 2011 och hade 250 000 anställda.

I den tredje kategorin finns 14 884 företag som behöver elektronik för att kunna leverera sina produkter. Dessa omsatte 1471 miljarder kronor år 2011. Till den kategorin räknas bland annat pappers- och massaindustrin plus företag som Astra Zeneca, Vattenfall, LKAB och Teliasonera.

– Rapporten visar att förädlingsvärdet, det vill vad säga kostnaden för personal och kapital ger för utdelning, är väldigt högt för elektronikbranschen. De senaste fem åren har branschen varit lönsammare än näringslivet i genomsnitt, säger Leif Ljungqvist.

Ur kartläggningen, som gjorts av konsultföretaget Grufman Reje, går det att utläsa att elektronikbranschen är spridd i större delen av Sverige.
Mer information inklusive den kompletta kartläggningen finns på www.smartareelektroniksystem.se

– Elektronikbranschen behöver inte pengarna för sin överlevnad utan för att skapa tillväxt för hela industrin så att ett plus ett blir blir 73, inte bara två, säger Lena Norder som är vd på Svensk Elektronik.

Branschorganisationen har tillsammans med KTH, Acreo, Luleå tekniska universitet, Photonic Sweden, Chalmers och Swerea arbetat närmare ett år med att kartlägga elektronikbranschen och att ta fram förslag till Vinnova på vad som behöver göras för att stärka området.

En första skiss lämnades in till Vinnova den 21 november. Myndigheten har ytterligare 30 förslag att ta ställning till inför det första urvalet som väntas den 29 januari.

– Vi är helt övertygade om att vi kommer att gå vidare och har redan inlett det arbetet, säger Maria Månsson, ordförande i Svensk Elektronik.

I juni kommer sedan ett beslut på vilka sex till åtta projekt som beviljas stöd. Exakt hur mycket pengar det skulle kunna bli är oklart, men det skulle kunna handla om så mycket som 50 miljoner konor per år under tre år. Om det innebär helt nya pengar eller om Vinnova styr om en del anslag som redan går till området är inte heller klart.

– Industrin behöver strategisk kunskap men den vet inte alltid vad den behöver om fem år, någon måste driva den framåt, säger Leif Ljungquist som är vd på Acreo.

I rapporten pekas ett antal områden ut där Sverige redan ligger i framkant:

Mikro- och nanoteknik
Tryckt elektronik
Kraftelektronik
Fotonik
Antenn-, mikrovågs- och teraherzsystem
Sensorer

Men också områden där vi skulle kunna vara bättre och därför behöver satsa:

Inbyggda system
Byggsätt och tillförlitlighet
Avancerad produktionsteknik

För alla nio områden föreslår utredningen att det inrättas kompetenscentra där akademi, institut och industri deltar.

– Vi måste komma tillbaka till fokuserad teknikutveckling inom de områden där Sverige är världsledande, och vi förväntar oss att industrin bidrar med input, säger Leif Ljungqvist.

En sidoeffekt av arbetet med innovationsagendan är att det skapats många nya kontakter mellan de inblandade parterna, det vill säga forskningsinstitut, högskolor och företag. Dessa kontakter kan bland annat leva vidare och fördjupas via dessa potentiella kompetenscentra och andra kontaktytor som till exempel de testbäddar och demonstratorer som finns runt om i Sverige.

– Den strukturen vi jobbat oss in i vill vi fortsätt att nyttja. I slutändan är det troligt att det blir ett litet kansli som utgör den operativa kraften. Men sen måste varje teknikområde ha sina egna grupper som styr vilken forskning just de behöver.

Men allt handlar inte om forskning. Även kompetensförsörjningen är ett område som tas upp i utredningen.

– Man måste börja redan på dagis, inte med matte, men med att väcka teknikintresset, säger Maria Månsson.

Det kan handla om så enkla saker som att ta isär gamla uttjänta mobiltelefoner.

– Det är roligt och absolut inte inte farligt, det väcker intresset. Sedan får man öka nivå efter åldern. Utbildningarna måste anpassas till moderna krav.

– Vi har ett grundläggande problem med osynligheten, vi måste visa upp för både politiker och allmänhet att branschen är viktig och att vi stärker Sverige, säger Lena Norder.