About / Advertise
Ubåten Carl är billig och flexibel
Forskare på KTH har utvecklat en liten, obemannad, batteridriven ubåt, tänkt att dyka ner i havet för att utforska det andra tidigare inte kunnat eller velat. Kostnad och flexibilitet är en röd tråd i forskarnas långsiktiga arbete.
Det som gör Carl speciell är farkostens extrema flexibilitet. Den är lätt att fiska upp med händerna, programmera och kasta i igen. Samtidigt kan den ses som en hanterbar sensorplattform, där sensorerna byts ut beroende av uppdragets karaktär.
– Typiska sensorer kan vara kameror, akustiska sensorer som hydrofoner, ekolod av olika slag, termometrar, salinitetsmätare, konduktivitetsmätare, sensorer för att detektera speciella ämnen, ja nästan bara fantasin begränsar, säger Jakob Kuttenkeuler, professor vid KTH till Elektroniktidningen.
Jakob Kuttenkeuler har lett forskningsarbetet med ubåten vid KTH:s Centre for Naval Architecture tillsammans med Ivan Stenius.
En svaghet hos dagens undervattensfarkoster (AUV) är att de kräver för mycket uppmärksamhet. Framåt måste de bli betydligt mer uthålliga och självständiga för att vara till verklig nytta.
– Vi siktar mot att söka smarta och kostnadseffektiva lösningar. Vi kommer exempelvis att jobba med system för autonom dockning under vattnet för att kommunicera och ladda batterier och annat, säger Jakob Kuttenkeuler.
Idag kan Carl inte kommunicera under vattnet, utan farkosten måste själv klarar av sitt uppdrag och hantera alla upptänkliga situationer.
– Vill Carl kommunicera måste han upp till ytan och söka kontakt via satellitlänk eller radiokommunikation. Carl kan via satellit både skicka hem meddelanden till land och ta emot nya instruktioner, säger Jakob Kuttenkeuler.
En annan intressant detalj i forskningsarbetet är strävan efter att utveckla teknik och metodik som gör att den här typen av farkoster inte behöver kosta mer än några hundra tusen kronor. Det kan jämföras med 30 miljoner kronor, som en AUV av idag kostar.
– Vi är en bra bit på väg. Det mesta inuti Carl är utskrivet på en 3D-skrivare. Detta istället för att svarva och fräsa delarna. Faktum är att vi skriver ut våra propellrar direkt i en 3D-skrivare vilket gör att vi superbilligt kan pröva olika geometrier, säger Jakob Kuttenkeuler.
Ett klart lägre pris än idag är en avgörande faktor för att man i framtiden ska vara villig att skicka ut undervattensfarkoster på uppdrag i betydligt större utsträckning, menar KTH-forskarna.
