Nya mässan i München är stor. Jättestor. De tolv utställningshangarerna är organiserade som ett romerskt härläger, med sex likadana byggnader på var sida om en innergård. Står man i östra sidan av gården och blickar västerut syns det att jorden är rund - ingången därborta ligger en bit nedanför horisonten.
Arkitekturen lurar ögat och gör att man tappar proportionerna. För det ser inte så stort ut, men att gå från ett möte i hall A1 till nästa möte i B6 tar 20 modiga minuter i rask promenadtakt.
En klar poäng är att alla utställare får rum. Hela 3 400 utställare fanns på plats, trots Asienkris och nedgång i halvledarindustrin. Förra gången rymdes "bara" 2 865 utställare. Fascinerande nog var det fullt av folk i alla gångar och runt de flesta montrar.
Men även det tyska mässundret visade sig ha begränsningar. Den utlovade pendeltågsförbindelsen, S-Bahn, var inte färdigbyggd och tumultet på ersättningsmatarbussarna orsakade en hel del otryckbara citat av ledande branschfigurer.
Den så kallade svenskmontern blev nog inte heller vad som var tänkt. Två företag, Xicon
och Quartzpro, höll där den blågula fanan högt, i sällskap av Tysk-svenska handelskammaren. Ericsson, Powerbox, Evox-Rifa, Cadint och Europracticeprojektet hade egna montrar - Ericsson till och med två.
Men var i hela friden höll resten av svensk industri hus?