Upplevelsen från Electronica blir alltid personlig. Mässan är så stor och så fylld av produkter, företag och människor att man helt enkelt inte kan se allt.
Några trender tränger dock igenom starkt. Exempelvis var det svårt att undgå det faktum att det i år kryllade av asiatiska företag och människor. Att Kina kommer starkt som elektroniknation är ingen nyhet, men numera vill man inte bara erbjuda billig produktion utan även komponenter och delsystem. Och man jobbar hårt på att tvätta bort kopplingen mellan lågt pris och låg kvalitet.
Ett år då jättar som Texas Instruments, Philips Semiconductor och Motorola inte ansåg det mödan värt att ha egna montrar så fick dessa för den breda europeiska publiken okända företag ganska mycket utrymme.
Kinesernas intåg kan ge ett uppsving åt den hårt pressade svenska distributörsbranschen. De kinesiska företagen har ytterst sällan marknadsmuskler som räcker för egen närvaro här i landet, och den ganska stora skaran svenska distributörer som fanns på plats i München letade intensivt efter nya agenturer inom exempelvis displayer, passivt och enklare halvledare bland de kinesiska utställarna. Mer kinesiskt på distributörernas "linecard" är alltså att vänta.
Noterbart är också att mässan åtminstone kändes som lika välbesökt som tidigare. Visserligen kom "bara" 77 000 besökare, en nedgång från de 85 000 som kom sist, år 2000. Men man kan notera att de 77 000 representerade 27 000 olika företag, en uppgång från 24 000 gången innan. Och trycket i gångarna var definitivt inte sämre än tidigare.
I år fick man draghjälp av inbyggnadsmässan Embedded Systems Show och mikromekanikinslaget World of Mems som utgjorde varsin del av mässan, men intrycket är ändå att denna världens största elektronikmässa faktiskt inte tagit särskilt mycket stryk av de senaste årens nedgång i elektronikkonjunkturen.