About / Advertise
Föddes rakt in i Bilsverige i Linköping sommaren 1952 när intresset precis hade tagit ordentlig fart. Volvo hade startat tillverkningen av PV 444 på allvar 1947 och Saab serietillverkningen av modell 92 1949. Familjens första bil var dock en Fiat Topolino och min blev en tvåtakts Saab 96 –64, som köptes 1975 för 600 kr.Någon elektronik i bilarna förutom reläer var det inte tal om. Transistorn gjorde i praktiken sitt intåg i vardagen först i slutet av 50-talet med starten av FM-radio, genom SR:s melodiradio 1961 och bärbara radioapparater.
Tog examen från KTH i augusti 1976 och började direkt på Siemens vid Norra station. Arbetade bland annat med applikationsstöd på komponentavdelningen och första kontakten med bilelektronik blev ett kretsförslag till en kondensatortändning där en tyristor från Siemens skulle säljas in. Mitt under semestern sommaren 1977, ringde min chef och frågade om jag ville åka till München för praktik i tre veckar, delvis beroende av att en lägenhet i München stod ledig.
Siemens befann sig på den tiden i framkant när det gällde kisel, chip och mikrodatorer och hade avtal med Intel. På labbet träffade jag de som utvecklade färddatorer till BMW. Alla tillgängliga data skulle presenteras på en liten skärm med knappar för menystyrningen. Instrumentpaneler i LCD-teknik var ett av de nya heta områdena. Jobbade några dagar på avdelningen och tog fram ett förslag till en matrisstyrning av segmenten med dioder.
Efter en kort sejour i München på avdelningen för telekom-IC, som utvecklade grunderna för mikroprocessorstyrda digitala filter, började jag som applikationsingenjör att bistå Luxors industridivision med designstöd. Vi designade in Siemens komponenter och Luxor tillverkade.
Produkten var APC till Saab 900 Turbo. Ett fantastiskt roligt och intressant projekt med mycket praktik eller turbokörning i Södertälje med omnejd och intressanta stunder med Per Gillbrand, dvs mannen bakom idén. Har förresten den första prototypen till serieversionen av APC:n i min ägo. APC-projektet följdes av Saab:s eller Per Gillbrands idéer kring tändsystem som tyvärr inte kunde fullföljas inom Luxors och vårt samarbete. Andra närliggande projekt var en Halleffektgivare för registrering av vevaxelns läge och en ”idiotsäker” spänningsomvandlare 24V till 12V för Volvo lastvagnar.
Bilelektronik är idag så etablerad och har så bra renommé att rymdindustrin följer efter. När Rymdbolaget skulle tillverka omborddatorn till månsonden Smart-1 ville ESA att man skulle pröva den busstandard, Canbus, som Bosch hade utvecklat till bilindustrin på 80-talet för att enskilda elektronikenheter i en bil på ett säkert sätt skulle kommunicera med varandra. Vår omborddator pratade därför Can med alla sina underenheter både på Smart-1 och på Prisma, det vill säga satelliterna Mango och Tango.
Anders Classon
Styrelseledamot i SER
