Lindoff håller rätt på sina kort

Mats Lindoff brinner för mobilteknik. Sällan är hans mobiltelefon äldre än någon månad. Han tänker inte släppa in Microsoft på Sony Ericsson, och trots att teleoperatörerna är hans viktigaste kunder så hoppas han att de framöver får mindre makt, så att konsumenterna får mer att säga till om.

- När det smällde i London i somras, då visade det sig att alla bilder som nyhetsmedierna publicerade var tagna med mobiltelefon. Så hög har penetrationen blivit – helt plötsligt används mobilen på ett nytt sätt.

Mats Lindoff

Det går inte att ta fel på entusiasmen när Mats Lindoff pratar om mobiltelefoner. Han är teknikchef – CTO, Chief Technical Officer – på Sony Ericsson, ett jobb han delar in i ”smörjkannan” och ”kristallkulan”. Smörjkannan ska se till att nya skärmar, kameramoduler, processorer och liknande kommer in i Sony Ericssons mobiler rätt takt. Kristallkulan handlar om att i tillräckligt god tid se vad som kommer att få teknikutvecklingen att avvika från tangentens riktning.

En sådan knäckfråga är tv i mobilen. Ingen tvivlar på att det kommer, men frågan är vilken teknik som vinner. Operatörernas och telekomtillverkarnas favorit MBMS, där tv-signalerna går genom mobilnäten, eller det friare DVB-H där signalerna går via ett utbyggt digital-tv-nät?

- Ingenjören i mig säger att DVB-H är ett väl så bra alternativ. Men realisten säger att MBMS kommer att vinna. Det går snabbast att implementera och operatörerna äger hela kedjan, de kan ringa SVT eller CNN och köpa deras innehåll.

Enligt Lindoff finns MBMS i Ericssons utvecklingsplan för lansering i näten 2007. Vid det laget ska även Ericsson Mobile Platforms ha tagit fram den programvara som behövs i mobiltelefonerna. Så om något alternativ ska fram så är det bråttom.

- Att införa DVB-H är inget problem rent tekniskt. Idag drar visserligen mottagarna lite mer ström än de borde, 100 mW istället för 40 eller 50, och vi behöver en ny antenn också, men det går att implementera. Men ska frekvenstillstånd och upphovsrätt och sådant lösas, då blir det byråkrati och politik och plötsligt har det blivit 2008 eller 2010 och då har MBMS redan vunnit. Inte för att det var bäst, utan för att det var snabbast.

Konsekvensen blir att de etablerade tv-kanalerna får ett enormt försteg när mobil-tv byggs ut. Med DVB-H hade i princip vem som helst kunnat driva en mobil-tv-kanal. Frekvensutrymmen blir det ju ingen brist på när analog tv läggs ned.

Operatörerna har för mycket makt

Operatörerna är Sony Ericssons viktigaste kunder. Mats Lindoff säger att om det är något som kan få honom sömnlös så är det att inte kunna erbjuda de 7-8 viktigaste operatörerna åtminstone en mobiltelefon i varje prissegment. Ändå är han ofta kritisk till operatörernas agerande. Inte minst att de genom sina subventioner styr väldigt hårt vilka mobilmodeller som säljs.

- Man ska vara medveten om att operatörerna ställer oerhörda krav på miniminivån.

Ett typexempel är MMS, som alla operatörer kräver idag. Att göra en superbillig telefon med stora knappar och stor display, utan kamera och MMS skulle förstås gå alldeles utmärkt. Men en sådan driver ingen ny trafik och skulle sålunda aldrig subventioneras av Vodafone eller Telia, och då blir den omöjligtvis någon storsäljare.

- Fast vi har också lärt oss den hårda vägen att även de som frågar efter en enkel telefon är väldigt fåfänga i köpögonblicket.

Allt ska fungera med allt

Inte ens när operatörernas makt gynnar Sony Ericsson låter Mats Lindoff sig påverkas. När nu musik i mobilerna slår på bred front, Sony Ericsson lanserar Walkman samtidigt som Apple och Motorola med gemensamma ansträngningar gör Itunes till ett mobilfenomen så börjar operatörerna kräva interoperabilitet.

- De vill ju att allt ska fungera med allt. Jag tror att de kommer att lyckas driva fram en öppen standard för musiknedladdning, och då kan Apple i och för sig ha sin business att ladda ner låtar från Itunes, men inte i sitt eget format. Fast jag skulle inte bli ledsen om slutkunderna fick mer att säga till om.

Mats Lindoff har varit med sedan mobiltelefonernas barndom. Han gjorde mottagaren till Hotline, Ericssons första handhållna mobil, som exjobb redan 1985 och blev därefter rekryterad till barackerna där legendaren Nils Rydbeck på den tiden ledde Ericssons mobilutveckling.

- På den tiden skapade vi marknaden. Nu förfinar vi marknaden och finjusterar vårt utbud. Det är oerhört stor skillnad.

- Numera kan man fråga marknaden om knapparna ska vara större, om användargränssnittet ska vara annorlunda, om de vill ha autofokus i kameran och sånt. Och idag kan vi göra prototyper och testa dem på marknaden innan produkterna kommer ut.

Han förblev Ericsson trogen till 2000 då Christer Fåhreus lockade bort honom med en vd-post på C Technologies, där han dock bara stannade till 2002. Då blev det en sejour på Myorigo i Finland, tills hemlängtan blev för stor.

- Dessutom är det ju inte varje dag man blir erbjuden ett jobb som CTO på Sony Ericsson, förklarar han sin återkomst till Lund.

Trots att han varit med i 20 år är utvecklingen fortfarande lika spännande, hävdar han. Teknikutvecklingen, plus att han missade fusionen mellan Sony och Ericsson, gör att det var ”en helt ny planet” än den han jobbade på tidigare. Att Sony Ericsson köper mycket av elektroniken från grannen Ericsson Mobile Platforms är inget som bekommer honom – när han säger ”vi” menar han lika ofta även vännerna och ex-kollegorna på Ericsson.

Ständig tidsoptimist

Mats Lindoff är känd för att ha ett hetsigt humör, även om det lugnat sig lite sedan han slutade jobba i projekt. Och han är tidsoptimist på gränsen till tidsneurotiker.

- Om någon säger fredag och inte är klar på måndagen – då blir jag förbannad. Då har de ju haft hela helgen på sig!

Att en sådan karl litar på Moores Lag är inte så konstigt. Han tar snudd på för givet att halvledarna nu ska gå från 90 till 65 nm, först minnena och något år senare även logiken och asicarna.

- Men implementeringen tar lite längre tid än jag trodde, precis som vid övergången från 130 till 90 nm.

- Det blir mer läckströmmar och värre timingproblem. Men Mentor Graphics och de andra som gör utvecklingsverktyg får faktiskt skärpa sig, så de kan göra simuleringarna och timingberäkningarna som krävs. Då skulle vi få ut produkterna två-tre månader tidigare och hela teknologiutvecklingen hade gått snabbare.

Den stora tekniska flaskhalsen heter annars test. Varje mobil som Sony Ericsson lanserar har testas i 80 länder, för varenda driftfall med olika nätutrustning hos olika operatörer.

- Det tar enormt mycket tid. Hade du frågat mig för 15 år sedan hade jag inte trott att vi fortfarande skulle hålla på såhär. Jag bara hoppas att det inte tar 15 år till.

Dessvärre ser det mörkt ut för testproblematiken. Den ökande mängden programvara, parat med det faktum att användarna numera kan ladda hem en massa egna tillämpningar, ökar förstås både kraven och svårigheterna. Felresistenta programvarumiljöer vågar Mats Lindoff inte ens drömma om.

- Vi blir bättre och bättre. Men tillräckligt bra blir vi nog aldrig.

Lösningen heter inte Microsoft, den saken är Mats Lindoff säker på. Då och då spekulerar medierna i samarbete mellan Sony Ericsson och Microsoft, och svaret är alltid att Sony Ericsson har valt Symbian och är nöjt med det valet.

- Det skulle ta oss 300 manår att byta från Symbian till Microsoft. Skulle vi få mycket bättre produkter då? Mycket bättre konkurrenskraft? Skulle operatörerna eller slutkunderna älska oss? Nej! Finns de 300 manåren? Definitivt inte.

Idag görs mellan 6 och 7 procent av världens mobiltelefoner av Sony Ericsson. Enligt Mats Lindoff är ägarna Sony och Ericsson nöjda om den siffran ökar ett par tiondels procentenhet om året, under förutsättning att bolaget visar lönsamhet. Och då är främsta utmaningen inte att få fram nya funktionsrika supertelefoner, utan att ha fler modeller som säljs i stora volymer i lågprissegmenten, i tillväxtländer som Indien, Ryssland och Kina.

- Vi måste tjäna pengar där, och det kan vi göra. Det handlar om att plocka bort den där sista halvdollarn i designkostnad, att bli lite bättre i varje led av försörjningskedjan, att integrera lite mer, att ha lite bättre kvalitet, att sälja lite mer aggressivt.

Se där en uppgift för smörjkannan snarare än kristallkulan.

Framtiden enligt Mats Lindoff

Såhär tror Mats Lindoff att mobilerna kommer att utvecklas de närmaste åren.

Internet i mobilen:

- Vi har nog målat upp en för stor hype. I västeuropa består redan 20 procent av mobiltrafiken av data, det är ganska bra, även om jag och andra för två år sedan att det nog skulle bli 40 procent.

- Ska folk använda mobilen för Internet på liknande sätt som pc:n så krävs större skärmar och kanske bättre tangentbord, även om den yngre generationen klarar att skriva rätt bra med det vi har.

Skärmar:

- Här har vi inte svaret. På kort sikt, tre år, kommer effektsnåla displayer som inte behöver bakgrundsbelysning. Om fem år kommer nog något slags styrbart elektroniskt bläck, alltså displayer som klarar icke-plana ytor. Är de då tunna så kan de vikas ihop på något sätt, och då kan de göras snudd på hur stora som helst, i varje fall så stora som man vill ha dem.

- En projektor i mobilen är ingen lösning, det drar för mycket ström. Och mikroskärmar man sätter till ögat provade vi för flera år sedan – vi kallade det för Moshe Dayan-teknik – men näe, vi vill nog inte ha ett öga i cyberspace och ett i verkligheten.

*) Wlan, som gör mobilen till en IP-telefon när användaren är i en hotspot:

<>- Tekniskt sett kan vi lägga in det idag, storleken är inget problem även om det drar lite för mycket ström än så länge. Frågan är snarare när det blir tillräckligt lätt att använda. Är det krångligare än det är värt att ringa gratis så kommer ingen att vilja använda det.

Kameran:

- Någonstans kring 3-4 Mpixel är det mycket viktigare att man har ett riktigt bra objektiv. Men jag kan tänka mig en 7 Mpixelsensor där de sista fyra används till en digital zoom som klarar 3 gångers inzooming. Själva bilden behöver inte bli mer än 2-3 Mpixel.

- Blixt kommer inom något år, först som xenonblixtar som är bättre synkroniserade med sensorn så man bara ger en kort ljuspuls precis när den behövs.

Batterier:

- Vi har ju gått upp i batteristorlek, till drygt 900 mAh, för att klara alla nya funktioner, och det gör vi ju inte med glädje. Sänker man spänningen kan från 3,6 till 3 V kan kapaciteten öka med 30-50 procent, då krävs lite tricks med slutsteget men det ska vi nog klara.

- Bränsleceller är inget alternativ som det ser ut nu, de har för hög inre resistans för att klara den pulsade sändare vi behöver för GPRS och 3G.

Hårddisk:

- Klart vi har provat det! Sonys minsta kan vi förstås bygga in, rent tekniskt. Idag har vi flashkort på 512 Mbyte som kan uppgraderas till 1 Gbyte. Vill man ha mer än 2 Gbyte är hårddisk bättre – klart vi tittar på det.

OFDM, den kodningsteknik som används i CDMA-världen:

- Visst, för broadcasting är OFDM bättre, det är inget att snacka om. Men det ska integreras i kisel också, det bygger på en invers fouriertransform och det är inte så lätt. DVB-H använder OFDM, och jag klagar på att det kislet drar 100 mW, jag vill ha max 40. Men ska man titta i kristallkulan framemot 2008 eller 2009, då kommer OFDM, i det vi kallar Super 3G.

Software Defined Radio:

- Jag har ännu inte sätt något bolag som kommit med något som verkligen fungerar. Men visst, om tio år så finns det i telefonerna. Men om fem år? Näe.

Världstelefonen, som kan användas globalt

- Vår 3G-telefon kan man idag använda över hela världen utom i Korea, för där har de inte WCDMA ännu. Men visionen om världstelefon blir ju inte lättare. Idag används fyra band för GSM/GPRS och tre för 3G. Antennen ser ju för farao ut som en älg! Men år 2007 kommer vi att ha den typen av produkter.