About / Advertise
Forskare vid schweiziska Ecole Polytechnique Federale de Lausanne har visat att materialet molybdenit har egenskaper som skulle kunna göra det bättre lämpat för elektronikändamål än såväl traditionellt kisel som det nobelprisbelönade materialet grafen.
Med mineralet molybdenit, MoS2, går det att göra transistorer som är betydligt mindre och strömsnålare än motsvarigheter i kisel och grafen. Det har ett forskarlag vid EPFL, Ecole Polytechnique Federale de Lausanne, beskrivit i en artikel i den vetenskapliga tidningen Nature Nanotechnology (länk).– Det är ett tvådimensionellt material, mycket tunt och lättanvänt inom nanoteknik. Det har verklig potential för produktion av mycket små transistorer, lysdioder och solceller säger professor Andras Kis på EPFL i ett pressmeddelande.
– I ett 0,65 nm tunt molybdenitskikt kan elektroner röra sig lika lätt som i ett 2 nm tjockt kiselskikt. Dock går det ännu inte att tillverka ett kiselskikt som är lika tunt som ett atomtjockt molybdenitskikt, förklarar han.
Strömförbrukningen i viloläge är än mer imponerande - enligt forskarna bara någon hundratusendel av kiseltransistorer. Molybdenitens bandgap på 1,8 elektronvolt sägs vara idealiskt för ändamålet. Inte minst i jämförelse med grafen, en halvmetall som inte har något bandgap i rent tillstånd.
Molybdenit är vanligt förekommande i naturen och används som ingrediens i stållegeringar och som tillsats i smörjmedel. Men dess halvledande egenskaper har inte studerats ingående.
