Jonas Karlsson |
Han ser hellre att de uttjänta datorerna skickas till dem, för renovering.
Inrego har låtit TNS undersöka attityden bland 200 slumpvis utvalda representativa svenska IT-chefer. Hälften av dem skrotar eller magasinerar utrustning som hade kunnat komma till användning igen, enligt enkäten.
Offentlig sektor är bara marginellt bättre än privat.
600 miljoner kronor är andrahandsvärdet som går förlorat, uppskattar Inrego. Inkluderas även övrig IT-utrustning blir värdet ännu högre.
Endast 13 procent skickar vidare produkterna till återanvändning.
IT-utrustningen byts dessutom ut relativt ofta. 55 procent av organisationerna fasar ut datorerna vart tredje år eller oftare.
Enligt Inrego kan datorer som är tre år gamla efter dataradering och rekonditionering återanvändas i ytterligare minst tre-fyra år för de allra flesta användningsområden.
Det skrotas varje år cirka 1,3 miljoner bärbara och stationära datorer i Sverige. Inte heller i den siffran ingår andra IT-produkter eller mobiler. Siffran kommer från El-kretsen, det nationella insamlingssystemet för IT- och elektronikavfall.
– Det är förvånande att slöseriet fortgår med tanke på de senaste årens debatt kring hållbarhetsfrågor och vikten att minska förbrukningen av jordens resurser, säger Jonas Karlsson.
Hela 96 procent av de svarande instämmer helt eller delvis i att återanvändning av IT ger konkreta miljövinster i form av minskat utnyttjande av jordens resurser.
– De som fattar besluten vet att det finns ett ekonomiskt värde i utrustningen och att det vore bra för miljön om den återanvändes.
En vanlig motivering för skrotning är rädsla för att information på hårddiskar ska komma på villovägar. Det är okunskap, enligt Jonas Karlsson.
– Det finns sedan länge säkra raderingsprogram och jag skulle påstå att det är ett säkrare alternativ än att kasta utrustningen på tippen, säger Jonas Karlsson.
Inrego är involverat i ett EU-projekt för så kallad återtillverkning.
Det är inte bara datorer som kan återtillverkas utan även bland annat kopieringsmaskiner, tonerkassetter, bildelar, truckar, möbler och stora maskiner.
Tekniken går ut på att plocka isär produkten, rengöra och byta ut slitna delar, uppgradera eventuella mjukvaror och sedan sälja produkten på nytt. Produkten är lika bra eller bättre än när den var nytillverkad, men säljs till ett betydligt bättre pris.
Sverige och Europa är enligt Linköpings universitet – som leder EU-projektets svenska del – generellt sämre på återtillverkning än USA och Kina.
Trots allt existerar en relativt stor återtillverkningsindustri i Sverige.
Erik Sundin |
Andra svenska återtillverkande företag som deltar i EU-projektet är TetraPak, Toyota Material Handling, UBD Cleantech, LTB Jobb och Qlean Scandinavia.