About / Advertise
Nobelpriset i kemi delas mellan tre personer för deras insatser i utvecklingen av litiumjonbatterier: M. Stanley Whittingham, John B. Goodenough och Akira Yoshino.
Jan Tångring: Litiumjon blir ännu störreLitiumjonbatterier är vad som idag ger energi åt smarttelefonerna. Men den riktiga storhetstiden blir under det kommande decenniets elektrifiering. De tros inte komma att ersättas av annan batteriteknik, utan fortsätta att öka i prestanda och sjunka i pris. Batteribilarnas behov kommer att helt överskugga dagens. Näst största tillämpning blir energilager som effektiviserar förnybar energi genom att frikoppla energiproduktion från konsumtion. År 2020 kommer produktionen att ligga nära 200 GWh, att jämföra med 35 GWh år 2016. År 2025 kan den ligga kring 1500 GWh och år 2030 kring 3000 GWh. Med Northvolt som måttstock kostar en batterifabrik i storleksordningen en miljard kronor per GWh årskapacitet |
Stanley Whittingham skapade på 70-talet en nydanande katod till ett litiumbatteri. Den bestod av titandisulfid som på molekylnivå formar hålrum som kan härbärgera – interkalera – litiumjoner.
John Goodenough föreslog år 1980 en katod av koboltoxid med interkalerade litiumjoner, vilket banade vägen för mer kraftfulla batterier.
Akira Yoshino skapade den första kommersiellt gångbara litiumjonbatteriet år 1985. Istället för reaktivt litium i anoden använde han petroleumkoks, ett kolmaterial som i likhet med katodens koboltoxid kan interkalera litiumjoner.
De tre pristagarna är aktiva på State University of New York i USA, University of Texas i USA respektive Meijo University i Japan.
Prissumman är nio miljoner svenska kronor och delas lika mellan pristagarna.
Nobelpriskommittén har ännu mer informationsmaterial om tekniken och om pristagarnas bidrag.
