About / Advertise
För att kunna växa sig större behöver den svenska halvledarindustrin en rad stödåtgärder inklusive en ny intresseorganisation som kan företräda Sverige i EU. Slutsatserna kommer från forskningsinstitutet Rise som tagit fram ett strategiförslag på uppdrag av Teknikföretagen.
Bristen på halvledarkomponenter har fått politiker och beslutsfattare att inse hur beroende Europa är av Asien och USA när det kommer till halvledare.
Den 8 februari presenterade EU-kommissionsordföranden Ursula von der Leyen ”Chips for Europe”, en plan för att minska beroendet av omvärlden. Totalt kostar den 43 miljarder euro, varav EU ska stå för 11 miljarder.
Samtidigt som EU lade fram sin plan släppte Rise rapporten ”Sverige i halvledarvärlden – analys och förslag till strategi”.
 |
| Per-Olof Sjöberg |
– Vi använder vår spetskompetens för att belysa området men vi kommer också att göra rapporter om data-, edge- och cloud, säger Per-Olof Sjöberg på Rise.
Han är huvudförfattare till rapporten som lyfter fram att Sverige har en stor halvledarindustri men att den behöver stöd för att kunna bli större.
Rapporten slår dock snabbt fast att en fabrik för de allra mest avancerade CMOS-processerna inte är något att sträva efter, intresset hos svenska storföretag för att stödja en sådan 100-miljarderssatsning är ljumt.
Dessutom pekar det mesta på att Intels fabrik – med en budget på uppåt 100 miljarder dollar under tio år – hamnar i tyska Magdeburg. Exakt hur mycket pengar som EU och Tyskland bidrar med är inte klart.
Däremot påpekas det i rapporten att Sverige måste aktivera sig i de EU-initiativ som formerats de senaste åren genom att gå med i den europeiska halvledaralliansen (Alliance on Processor and Semiconductor Technologies) och i European Chips Act.
Hittills deltar Sverige bara i två av de sex EU-allianser som bildats, det gäller för batterier och vätgas.
– Om jag får gissa så pågår ett arbete och en dialog med Näringsdepartementet som kan påverka saker och ting, men det är inte slutfört ännu. Vi får se hur ska vi bete oss kring halvledaralliansen. Att vi kommer att vara mer aktiva på den europeiska plattformen är det ingen tvekan om men om det också innebär att det läggs specifika medel eller direktiv till Vinnova får vi se, säger Per-Olof Sjöberg.
Medan vi i Sverige tvekar så har det redan börjat hända saker ute i EU. Medel från befintliga utlysningar i de stora programmen som Horizon Europe styrs över till halvledarområdet.
Exempelvis har forskningsinstitutet Imec i Belgien fått ett extra anslag på en miljard euro medan pengarna från EU:s elvamiljarderspott under European Chips Act är tänkta att komma från 2023 och framåt.
– Det finns en insikt från offentligheten och näringslivet att vi behöver förstå och påverka industriallianserna inifrån.
 Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.Prenumerera kostnadsfritt! |
Rapporten efterlyser därför en formell svensk organisation som kan representera svenska halvledarintressen i de europeiska och globala halvledarekosystemen. De existerande branschorganisationerna inklusive Svensk Elektronik och Saams (för nanoteknik) har betydligt större intresseområde än halvledare, anser författarna.
Fyra styrkeområdenRise vill också se en svensk satsning på forskning inklusive befintlig infrastruktur, framförallt Myfab med renrum i Uppsala, Kista, Lund och Göteborg. Det behövs också mer utbildning med fokus på industrins behov.
Samtidigt vill institutet att det satsats på test- och demonstrationsanläggningar inklusive pilotproduktion för de fyra svenska styrkeområdena:
|
