About / Advertise
Om det finns något inom svensk elektronik som utmärkt det gångna året så torde det vara obalansen på arbetsmarknaden. överflödet av lediga jobb - eller problemen att rekrytera kompetent personal om man så vill - är något som inte håller i längden.
Att situationen är ohållbar för företagen är uppenbart, men inte heller de hett eftertraktade kompetenta individerna gynnas i längden av ständigt underbemannade projekt, bristande tid att skola in nya medarbetare och en arbetssituation som pressas av rekryteringssvårigheterna.
I dotcomdödens spår kan elektronikindustrin visserligen uppleva en viss lättnad nästa år. Några duktiga människor från mindre framgångsrika internetbolag kan säkert lockas in på elektronikbanan. Men det blir lite av konstgjord andning, för problemet är djupare än så.
Vad det handlar om är att alltför få ungdomar söker sig till elektronik, och att de som söker sig dit inte får den utbildning eller det mottagande i branschen och industrin som behövs för att branschen ska få en positiv image.
Statsmakterna har förvisso en viktig roll, men man kan inte begära mycket mer än utökade resurser till skolor och högskolor. När högskoleplatser gapar tomma, eller fylls av nätt och jämnt kvalificerade sökande, så måste faktiskt var och en i Elektroniksverige ta lite större eget ansvar för att inte det här problemet ska bli ännu större.
Att öka kontakten med närmaste skola borde vara ett vettigt nyårslöfte för alla medarbetare på varje svenskt elektronikföretag.
Att situationen är ohållbar för företagen är uppenbart, men inte heller de hett eftertraktade kompetenta individerna gynnas i längden av ständigt underbemannade projekt, bristande tid att skola in nya medarbetare och en arbetssituation som pressas av rekryteringssvårigheterna.
I dotcomdödens spår kan elektronikindustrin visserligen uppleva en viss lättnad nästa år. Några duktiga människor från mindre framgångsrika internetbolag kan säkert lockas in på elektronikbanan. Men det blir lite av konstgjord andning, för problemet är djupare än så.
Vad det handlar om är att alltför få ungdomar söker sig till elektronik, och att de som söker sig dit inte får den utbildning eller det mottagande i branschen och industrin som behövs för att branschen ska få en positiv image.
Statsmakterna har förvisso en viktig roll, men man kan inte begära mycket mer än utökade resurser till skolor och högskolor. När högskoleplatser gapar tomma, eller fylls av nätt och jämnt kvalificerade sökande, så måste faktiskt var och en i Elektroniksverige ta lite större eget ansvar för att inte det här problemet ska bli ännu större.
Att öka kontakten med närmaste skola borde vara ett vettigt nyårslöfte för alla medarbetare på varje svenskt elektronikföretag.
Adam Edström
