JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi.

Det kommer att finnas en gigantisk marknad för begagnade litiumjonbatterier. William Bergh och hans Cling Systems har allt klart för att driva en marknadsplats – till och med en förpackningslösning för transporterna.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen, februari 2021.
Prenumerera kostnadsfritt!

Uppsala bildemontering har sålt ett begagnat litiumjonbatteri till tyska Voltfang. Affären skedde genom William Bergh, och var premiären för hans företag Cling Systems – som förenklat är ett sorts Blocket för begagnade batterier.

William
Berg

– Just nu hamnar batterier från elbilar i containrar på bilskrotar. De sprider ut dem på ett fält och väntar på att det ska lösa sig, säger William Berg.

Affärsacceleratorn Sting tror att Cling Systems mycket väl kan bli en del av den lösningen och har just adopterat bolaget under sitt nya program ”Accelerate Climate Action”.

Elektrifieringen tycks plötsligt ha lagt in en högre växel. Gigafabriker för battericeller annonseras var och varannan vecka och det sätts ideligen rekord i projekt för förnybar energi.

Utvecklingen går så fort att viktiga länkar i ekosystemet ännu inte finns på plats. Detta inkluderar den kanske viktigaste av dem alla: ett system för återvinning och återanvändning. 

– Värdekedjorna har inte hunnit hänga med, konstaterar William Bergh.

Tillverkarna har inte haft tid på sig att bygga upp insamling och det finns inga incitament – litiumjonbatterier har nätt och jämnt börjat nämnas i regleringar.  

Bildemonterare saknar erfarenhet. Detsamma gäller insamlingsorganisationer, som Elkretsen i Sverige.

Deras nya uppdrag att ta hand om litiumjonbatterier kommer flytta upp svårighetsgraden ett par steg – det är farligt gods, som dessutom försäkringsbolagen inte har någon färdig plan på hur de ska förhålla sig till. 

De som redan är direkt involverade i kretsloppet, som återvinnare, återanvändare och återtillverkare (som bygger nya produkter genom att slakta gamla), brottas med problemet kring hur batteriernas status och värde ska kunna utvärderas – data av det slaget finns oftast inte.

William Bergh skaffade sig insikter i problemställningarna när han gjorde sitt examensarbete kring konstruktion för återvinning på svenska batteritillverkaren Northvolt. 

Det gav honom koll på alla de små detaljerna. Ett exempel är hans transportlåda. Den konstruerade han under sin tid på Tekniska Universitetet i München. Den är till för frakt och förvaring av litiumjonbatterier. Mer än hälften av kostnaderna för en affär med ett begagnat batteri idag kan ligga i transporten. 

Ett standardiserad paket sänker kostnaderna för hanteringen, med säkerheten som ny besvärlig utmaning. Behållaren är platt som en elbils batteripack och utrustad med sensorer för miljöövervakning. Den tar emot så kallade gröna och gula batteripack – nyplockade respektive skadade – men inga rödstämplade farliga batterier.

En av de stora utmaningarna är värderingen. Det kommer att finnas många olika batterikemier och varje enskilt batteri kommer att ha haft sitt eget öde när det tjänat ut i sin första tillämpning. 

Av flera goda skäl kommer samhället och ekonomin att vilja hålla uppsikt över vartenda litet litiumjonbatteri som tillverkas från och med nu. De ska inte försvinna när de är förbrukade utan de ska in i ruljansen igen för återanvändning eller återbruk. EU har exempelvis planer på att standardisera ett batteripass som dokumenterar batteriernas historia. Olika system för att hålla koll på batterier och ge råd kring batterianvändning finns redan på plats eller utvecklas. 

Oavsett hur batteridokumentationen kommer att fungera kommer blir det att bli ett av Clings centrala uppdrag att ha verktyg för att hantera denna information. Företaget bygger en plattform som ska kunna integrera data från olika källor. Samarbeten med de som skapar informationen finns på William Berghs dagordning. 

När dokumentationen finns på plats finns det också grunder för att hantera exempelvis försäkringar och garantier kring batterierna.

Hans allra första affär gällde återanvändning. På sikt är William Berghs stalltips dock att kunden i de flesta av affärerna snarare kommer att vilja återvinna batteriet. Då blir hans marknadsplats en ”digital gruva” som han kallar det.

Cling saknar inte konkurrenter, men är ändå ute i god tid. Det stora affärerna ligger minst ett decennium bort eftersom elbilstillväxten just börjat och litiumjonbatterierna i de bilar som börjar rulla nu kommer att hålla många år under normalt bruk.

William Bergh läste till maskiningenjör på Lunds tekniska högskola och är en av grundarna av universitets första elektriska racingstall.

Bilden: På en bildemontering i Sverige står containrar med litiumjonbatterier som drömmer om nästa liv i ett evigt kretslopp. FOTO: William Bergh

MER LÄSNING:
 
SENASTE KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus