About / Advertise
Glöm Ohms lag och lägg bort lödpennan. Morgondagens elektronikkonstruktör är en flerspråkig, helhetstänkande projektledare som från böjran skolats i industrins anda.
År 1989 kunde man bli elektronikingenjör på sju platser i landet. Kartan har som synes förändrats sedan dess. Till hösten kommer runt 3 500 studenter att börja på de elektronikrelaterade högskoleprogrammen. De läser på 24 olika högskolor i ett 30-tal städer.
Drygt hälften läser till högskoleingenjörer, resten till civilingenjörer. Sedan högskoleingenjörsutbildningarna startade runt om i landet 1989 har antalet högskoleingenjörsplatser alltså vuxit om antalet civilingenjörsplatser, trots att dessa också blivit fler.
Från början skilde sig utbildningarna mer i längd och i mångas ögon också i status. Högskoleingenjörsutbildningen var då på 80 poäng. Idag är den på 120 poäng men många läser vidare även efter det. Något grovt inriktar sig civilingenjörerna på utveckling av teknik, högskoleingenjörerna på tillämpning.
Lära sig löda gör man inte
I flera fall har grundläggande elektronik fått maka på sig till förmån för språk och tvärvetenskap. Så verkar det åtminstone, att döma av högskolornas programkataloger.
- Den försvinner mer och mer, den där klassiska elektroniken man höll på med en gång ... tyvärr.
Det säger Anders Svärdström, studierektor vid Uppsala universitets avdelning för signaler och system. Där ges bland annat utbildningen i teknisk fysik som har en inriktning mot elektronik.
Med nostalgi ser han tillbaka på hur han med sina kompisar i ungdomen lödde förstärkarsteg i garaget, men noterar att både studenterna och näringslivet numera har andra intressen.
- Våra studenter kan ju knappt löda i ett motstånd!
I somras gick halva lärarstyrkan vid Uppsala universitets ingenjörsutbildningar i pension. Och med en snabbförnyad lärarkader förändras också kursplanen snabbt. I stället för att börja med att löda ihop enkla kretsar som successivt görs mer komplicerade så tänker man - i likhet med andra elektronikutbildningar i landet - vända helt upp och ner på resonemangen.
"Systemtänkande" är slagordet för dagen, och det betyder att studenterna börjar med att analysera hela systemet för att förstå vilka delar det är byggt av.
- En sådan grundläggande sak som förstärkarstegen ligger nu i en fortsättningskurs, med fördelen att man kan ta det mer teoretiskt när man kommer fram till kretskonstruktionen, säger Anders Svärdström.
Mycket av det som konstruktörer förr satt och räknade på sköts ju nu-mera av konstruktionsprogramvara. Hela tiden flyttas konstruktörens fokus uppåt, från detaljerna mot helheterna. Konstruktionsundervisningen handlar allt mer om VHDL, syntes och simulering på relativt hög abstraktionsnivå.
- Nu säger man bara "här ska vi ha en ALU" och så hämtar man en på tusen transistorer från ett bibliotek.
Flera utbildningsansvariga som Elektroniktidningen har talat med beklagar sig över att elektroniken verkar ha blivit lite ohipp. Särskilt på högskoleingenjörsutbildningarna är det snarare regel än undantag att alla behöriga sökande också kommer in.
Högskolorna tvingas därmed kämpa om eleverna. Nära samarbete med näringslivet, kombinationer med andra ämnen som data eller mekanik, specialinriktningar mot exempelvis medicinteknik, eller extra långpraktik - det är några av de sätt som finns att nischa en utbildning som nog trots allt i grunden kan vara rätt likartad från plats till plats.
Alexander Kristofersson
