Visst går det att producera konsumentelektronik i Sverige. Ericsson kan. I Kumla tillverkar företaget dagens och morgondagens mobiltelefoner.
 
En Airbus lyfter från örebro flygplats. Fylld med mobiltelefoner. Den gjorde det i går. Likaså idag och i morgon. Varje dag flygs nya mobiltelefoner från Ericssons fabrik i Kumla ut ur landet. Hur många är hemligt, men det rör sig om många miljoner per år. Det sägs att anläggningen i Kumla är världens 15:e största elektronikfabrik. Fast det är en siffra som chefen för fabriken, Swen Nilsson, inte vill kommentera.
 
Istället kontrar han med att fabriken är en av landets största industriarbetsplatser och exportindustrier. Verksamheten i fabriken är igång dygnet runt, och här arbetar 3 200 personer med att tillverka något för Sverige så unikt som konsumentelektronik.
- I Kumla har vi det överordnade ansvaret för alla GSM-telefoner som tillverkas inom Ericsson, säger Swen Nilsson. I stort tillverkas också enbart GSM-telefoner här.
 
Grundplattformen är 600-, 700- och 800-serien. Därtill tillverkas även en del DECT-telefoner, men det är en verksamhet som håller på att fasas ut.
 
 
Från ytmontering till paketering
 
Inom fabrikens väggar sker allt från ytmontering av komponenter, slutmontering av plastkåpor och kundanpassning till paketering av varje enskild telefon. De flesta telefoner monteras självklart automatiskt, men det går även att få manuell service om kraven är mycket speciella och antalet litet.
 
Men vad är det egentligen som gör att Ericsson håller fast vid den egna tillverkningen av mobiltelefoner? Varför lägger man inte ut den på någon legotillverkare? För bara ett år sedan sa dåvarande vd Lars Ramqvist att mindre och mindre av koncernens verksamhet i framtiden kommer att ligga inom produktionen.
 
I samma andetag jämförde han företaget med Cisco, som inte har någon egen tillverkning alls.
- Men man måste komma ihåg att radioteknik är svårt. Det är mycket mer komplicerat att tillverka en mobiltelefon än en dator, säger Swen Nilsson. Samtidigt poängterar han att Ericsson inte tillverkar alla mobiltelefoner själva. En hel del läggs ut på lego, även om större delen tillverkas internt. Framför allt vill man hålla hårt i den senaste tekniken. Den som ännu inte lanserats.
 
Redan nu finns nästa generation mobiltelefoner i prototypstadiet i fabriken, men dessa får ingen utomstående komma nära.
- Det tar ungefär ett år att ta fram en ny modell. Först därefter är vi beredda att släppa informationen till legotillverkarna. Under året då en ny produkt växer fram skall inte bara designen utvändigt och invändigt spikas. Man måste även verifiera tekniken, samt industrialisera den. Och det är en kompetens som det tagit Kumlafabriken väldigt lång tid att bygga upp, förklarar Swen Nilsson.
 
Det är i Kumlafabriken som alla nya idéer först testas och tas till vara. Här skapar man en produkt som går att volymproducera. Först därefter överför man kunskaperna till de övriga mobiltelefonfabrikerna i Ericssons ägo. Inom konsumentelektroniken gäller det att snabbt få fram nya produkter. Det kräver i sin tur nära samarbete mellan utveckling och produktion.
 
Närheten till utvecklingsenheten i Lund är därför oerhört viktig.
- Redan när utvecklingen av en ny modell startar sätter vi oss i en projektgrupp som består av experter från oss och utvecklingsingenjörer från Lund.
 

Starka band till Lund
 
För att ytterligare stärka banden mellan produktion och utveckling inom företaget förekommer det att Lundfolk jobbar i Kumla och vice versa. Och det är ett utbyte som Swen Nilsson egentligen skulle vilja se mer av i framtiden.
 
Exempel på expertis som Kumlafabriken håller med är personer med specialkompetens inom akustik, antennteknik och radioteknik. Här finns också experter på exempelvis materialförsörjning och produktion, samt de som kan avgöra om en produkt fungerar i verklig miljö och inte bara på labbet.
 
Några hundra av de anställda är civilingenjörer, men här finns också tekniska doktorer.
- Vår kompetens är så pass hög att vi på egen hand har möjlighet att göra vissa enkla modifieringar hos en telefon.
- Det kan också vara vi som initierar att det är dags att anamma en ny teknik, som exempelvis flipchip i produktionen, även om det är vanligast att utvecklingsingenjörerna som tittar längre fram i tiden tar upp nya tekniker.
 
Konsumentelektronik kräver dock inte bara att man kan få fram nya produkter snabbt, utan även att man kan bedöma efterfrågan. Tidigare producerades ett fåtal telefonvarianter mot lager i Kumla. Numera tillverkas en mängd varianter, men ingenting mot lager. Istället går kundordern direkt in i fabriken.
 

Växande telefonflora
 
Den allt större floran av telefonmodeller gör att produktionssystemet ständigt måste byggas om. Idag byggs ett system i huvudsak för en speciell telefonserie, men samtidigt skall systemet vara så flexibelt att det klarar tidigare och nästkommande telefongeneration. Kanske inte lika effektivt, men ändock. - Framöver kommer det att krävas ännu mer flexibilitet i produktionen. Det går inte att ha fabriker som bara kan tillverka några modeller.
 
Istället måste vi skapa system som är så pass flexibla att alla modeller kan tillverkas där. Ett sådant system byggs kring en basplattform som med hjälp av programvara anpassas till de olika telefonmodellerna. För varje modell har man sedan speciella fixturer som lätt går att byta ut när det behövs.
 
På vissa av maskinerna i dagens maskinpark står det Iht. Det är kort för in- house-technology och innebär att maskinen är tillverkad på plats. Maskinerna som monterar plastkåpor är exempel på egentillverkning. Vissa andra maskiner har externa leverantörer tillverkat speciellt för Kumlafabriken.
 
Hittills har specialmaskiner varit ganska vanligt förekommande, men framöver kommer det att bli mindre av den varan eftersom standardmaskinerna blir allt bättre. För ytmonteringen används redan idag standardmaskiner, även om de kanske har kompletterats med någon form av anpassning. När efterfrågan styr tillverkningen borde rimligtvis försörjningen av elektronikkomponenter bli mer komplicerad.
 
Men så är inte fallet. - Generellt sett är det nästan aldrig något problem med elektronikkomponenter. Det gäller både volym och kvalitet. - Det är mycket svårare att snabbt få tag på volymer av komponenter inom det mekaniska området.
 

Litet lager
 
I fabriken finns det knappt något lager av elektronikkomponenter överhuvudtaget. Istället är avropstiden mycket kort. Nya komponenter strömmar in till fabriken dygnet runt. De allra flesta komponenterna kommer direkt från halvledartillverkarna.
 
Radiokomponenter tar man endera från Ericsson Components i Kista eller från utomstående tillverkare. Från komponentdistributörerna köps egentligen bara volymer av de allra billigaste komponenterna, exempelvis motstånd och kondensatorer. Ericsson har kontrakt med några, ej namngivna, distributörer som försörjer fabriken med komponenter inom sex timmar.
 
Hittills har efterfrågan på mobiltelefoner världen över överträffat tillgången. Det har gjort att Kumlafabriken vuxit explosionsartat under en längre period. Flera hundra har nyanställts per år. Men nu har vi förmodligen det första året då tillverkningskapaciteten på mobiltelefoner är större än efterfrågan.
- Det har gjort att vi inte expanderar längre. Istället har vi startat ett projekt med syfte att ta reda på hur vi bäst kan ta till vara de resurser som vi har i vår personal. Utbildning står högt på "att göra"- listan. För kapaciteten i fabriken kan mångdubblas bara man utbildar personalen så att den kan utnyttja utrustningen som finns mer effektivt, menar Swen Nilsson på fullt allvar.
 
Med all denna kompetens som tycks finnas inom Kumlafabrikens undrar man om inte verksamheten skulle kunna stå på egna ben. Varför inte tillverka åt andra också?
- Visst skulle vi klara att tillverka mobiltelefoner på egen hand. Vore det inte så skulle vi inte göra telefoner idag.
 
Anna Wennberg