Nyckeln till framstegen är en ny avkodningsprocess, som bygger på att med rent optiska manipulationer bryta ner de högsta datatakterna till lägre hastighet som kan bearbetas elektroniskt. Någon elektronik som kan hantera 26 Tbit/s finns inte.
Datakodningen gjordes med OFDM, en välkänd modulationsmetod som används inom mobiltelefoni, där dock med klart lägre datatakt.
– Utmaningen var att öka takten inte bara med en faktor 1000, utan med närapå en miljon. Den avgörande innovationen var den optiska implementeringen av en matematisk algoritm, kommenterar Jürg Leuthod för nyhetsbrevet Cellular News.
Han konstaterar också att den optiska databehandlingen är extremt effektsnål jämfört med den elektroniska.
Det var inte länge sedan som datatakter på 26 Tbit/s ansågs som fria fantasier, även om flera lasrar användes. Några tillämpningar fanns inte heller. Numera är 400 Gbit/s för kommersiella system under utveckling, och siktet hos de kommersiella data- och telekombolagen är inställt på 1 Tbit/s. Huvudorsaken är förstås den massivt ökande användningen av video över Internet.
I utvecklingsarbetet deltog utöver högskolan i Karlsruhe även forskare från Agilent, Micram Deutschland, Time-Bandwidth Switzerland, Finisar Israel och universitetet i Southampton.