Arbetet med att stöpa om de statliga forskningsinstituten och att samtidigt få det privata näringslivet att släppa sitt ägande har pågått under många år. 2014 skruvades tempot upp och den första april i år överlät företagen sina aktier i SP, Swedish ICT och Innventia till Rise, som är statens ägarbolag för instituten.

– Det betyder att Rise gått från att var ett holdingbolag som fördelade de statliga anslagen till att bli ett operativt bolag, säger Pia Sandvik som suttit i styrelsen sedan 2009, varit dess ordförande sedan 2013 och den först juni tillträdde som vd för Rise, Research Institutes of Sweden.

Parallellt med styrelseuppdraget har hon tidigare varit rektor på Luleå tekniska universitet och senast vd på Länsförsäkringar Jämtland.

Tanken var att även Swerea skulle ingå i det nya storinstitutet men de privata ägarna med 57 procent av rösterna valde att stå utanför, åtminstone för tillfället.

Det finns ett flertal motiv för att slå samman instituten men det kanske viktigast är att staten och industrin vill få ut mer forskning per satsad krona. Vägen dit går via ett storinstitut som kan erbjuda en bredare kompetensbas, får ett starkare varumärke och kan vara mer framsynta eller riskbenägna.

Det sistnämnda kan låta märkligt men handlar om att instituten måste våga och ha resurser att satsa på områden som industrin inte har nytta av i det korta perspektivet och därmed inte vill lägga pengar på. Samtidigt får instituten inte bli en konkurrent till högskolor och universitet som bedriver just långsiktig forskning.

– Ett sätt att minimera problemet är att samarbeta så att rollerna blir tydligare samtidigt som risken för konkurrens både vad gäller innehåll och anslag minskar.

Rise har samarbetsavtal med många universitet och högskolor, nyligen adderades Lund till listan och fler är på gång.

Ett större institut får också en starkare röst i EU, något som blir viktigare när allt fler beslut som rör forskningsfinansiering tas i Bryssel. Dessutom får ett större institut muskler att kunna följa kunderna utomlands. Idag finns dotterbolag i bland annat Norge och Danmark, det skulle kunna bli fler men strategin är inte helt enkel. Sics testade idén i Indien för något år sedan utan att lyckas få svenska företag att nappa.

Även om det inte ligger i det direkta uppdraget för Rise så ökar utlandskontor möjligheterna att attrahera utländska kunder. Omvänt har en del utländska institut inklusive Fraunhofer och Delta verksamhet i Sverige som till viss del konkurrerar med Rise.

Institutet är starkt beroende av industrin för sin finansiering. Idag kommer 55 procent därifrån, medan forskningsfinansiärer som Vinnova och EU bidrar med 27 procent. Det statliga grundanslaget utgör inte mer än 18 procent. Här är förhoppningen att staten ska lätta på plånboken när det större institutet kan erbjuda en bredare kompetensbas för tvärvetenskapliga projekt som hämtar resurser från alla delar av institutet.

– Ett område kring Mobility har redan startat tillsammans med fordonsindustrin, säger Pia Sandvik.

Och så har Rise alla testbäddar som ofta är anpassade efter den lokala industrins behov. Ett exempel är AstaZero mellan Göteborg och Borås och ett annat Printed Electronics Arena på Acreo i Norrköping.

– Testbäddarna är ett sätt för företagen att komma och labba till rimlig kostnad.

Exakt vilka mer det blir får vi se senare i höst men två tänkbara områden är digitalisering och energi.

Arbetet med att utveckla det nya Rise är intensivt, organisationen är under etablering, rekryteringar pågår och gemensamma processer och arbetssätt ska utarbetas.

Dessutom ska huvudkontoret med drygt dussinet anställda flytta till Göteborg med motiveringen att staden ligger i en stark industriregion.

Samtidigt kommer mycket att förbli som tidigare, åtminstone i det korta perspektivet. Det beror bland annat på att uppdelningen i de sex verksamhetsområdena (se rutan) följer gamla spår samtidigt som fem av de sex divisionscheferna internrekryterats.

– Det är ett medvetet val vi gjorde tillsammans med de industriella ägarna för att vi snabbt skulle komma upp och jobba plus att det är viktigt för stabilitet och kontinuitet.

Dyker man ned ändå djupare i strukturen kan man konstatera att divisionen Rise Swedish ICT har kvar sina fyra dotterbolag, det vill säga Acreo, Sics, Interaktiva Institutet och Viktoria. Även här är det internrekryteringar som gäller för Acreo och Sics.

När allt är på plats nästa år kan det vara dags att fundera på hur verksamheten ska utvärderas, hur man visar att Rise levererar industrinytta. Det finns inga bra heltäckande metoder för detta även om man såklart kan mäta externa intäkter, räkna hur många anställda som rekryteras av industrin, hur många företag som knoppats av, hur många arbetstillfällen de skapat eller hur många vetenskapliga artiklar som publicerats. Alla har sina svagheter och resultatet beror ofta på vilken tidsperiod man väljer att mäta över.

– Just en heltäckande utvärdering är en utmaning vi delar med andra institut, och som vi behöver jobba vidare med. Den viktigaste framgångsfaktor för oss är att industrin tycker det är relevant att jobba med oss, att vi är en innovationspartner för dem, säger Pia Sandvik.

Sex divisioner

•Rise ICT: fd Swedish ICT med Acreo, Sics, Interaktiva Institutet och Viktoria
•Rise Bioeconomy: fd Innventia (skogsråvara)
•Rise Built Environment: samhällsbyggnadsdelen vid SP
•Rise Life Science: materialdelen vid SP
•Rise Safety &Transport: kärnan är AstaZero
•Rise Certification: testverksamheten vid SP

Styrning i tre nivåer

Överst finns ledningsgruppen för Rise med bland annat vd, ekonomichef och teknikchef. Rekrytering av den senare pågår men huvudansvaret blir att arbeta med finansieringsfrågor, inte att styra den strategiska inriktningen på forskningen. Den ska istället pekas ut av ett forskningsråd som ännu inte är tillsatt.

En nivå ner finns styrelserna för de sex divisionerna som har till uppgift att mejsla fram detaljerna. För att undvika intresse­konflikter ska samma person inte finnas på bägge nivåerna.

För Swedish ICT kommer dessutom de fyra dotterbolagen att ha var sin styrelse.