Det vore bra om vi hade en databas med Ericssonintern IP som alla kunde använda i olika asicprojekt, säger Jan-Olof Kismalm, ansvarig för mikroelektronik inom Ericssonkoncernen. Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Jan-Olof Kismalm är ansvarig för mikroelektronik inom Ericsson, och han tvekar inte om målet för framtidens asicmetodik:

- Vi ska bli världsmästare på återanvändning, säger han.

- Där bör vi vara under år 2002.

Ska man nå dit krävs dock en hel del arbete. Ericsson har ännu ingen policy för sina internt producerade IP-block. Intensivt arbete pågår, bland annat i ett koncernnätverk där folk som sysslar med IP, återanvändning, digitala asicar och radiokretsar finns med.

- Vi måste ha en metod för att skriva kod för återanvändbarhet, och vi har projekt för att ta fram en sådan.

Att göra en konstruktion återanvändbar innebär enligt Kismalm ungefär 20 procent merarbete. IP-policyn måste tala om vem som ska göra det jobbet, när det ska göras, och om det ska belasta enskilda projekt eller någon annan budget. Mycket organisationsfrågor, alltså.

DSP-kärnor bra föredöme

Ska återanvändning lyckas bör de tankarna finnas från början. Så var fallet med Ericssons egenutvecklade DSP-kärnor, som använts i flera projekt med olika krav.

- Sådant vill vi se mer av. Det vore bra om vi hade en databas eller ett bibliotek med intern IP som alla kunde använda i olika asicprojekt.

Men Ericsson kommer också att behöva använda extern IP, alltså konstruktioner som köps utifrån.

- Problemet med IP-handel är att det inte finns någon accepterad affärsmodell. Det gör att tillgången på IP är för liten.

- Utvecklingen här går inte lika fort som pressen ibland ger intryck av.

Han har stor förståelse för att många företag är tveksamma inför att sälja sina konstruktioner i form av IP-block. Den IP som Ericsson skulle vara intresserad av är ju dessa företags kronjuveler - det bästa som finns i sinnevärlden.

- IP-börser som VCX, Virtual Component Exchange, är visserligen bra, de tar hand om de legala och affärsmässiga aspekterna. Men ska det bli någon fart på handeln så krävs att tillräckligt många vd:ar i de aktuella företagen kommer överens om att börja handla med IP.

När konstruktionerna ska realiseras är det ingen tvekan om att Ericsson föredrar asicar, i första hand cellbaserade. Så fort omständigheterna medger, det vill säga att specifikationerna är klara och produkterna väntas nå någorlunda volym så överväger asicarnas fördelar gentemot exempelvis FPGA.

- FPGA är ännu inte ikapp asicar vad gäller klockfrekvens och effektutveckling.

- Effekten är viktig även i stationär utrustning som radiobasstationer, eftersom vi inte vill ha någon fläkt och helst vill använda plastkapslar. Då får man ett effekttak på 2-3 W för varje krets.

Ericssons asicar ligger idag mellan 100 000 och 10 miljoner grindar. De största är oftast helt digitala, de med analoga delar är vanligen något mindre. Man använder i huvudsak tre asictillverkare, och gör mellan 20 och 50 asicar om året beroende på hur produktcyklerna ligger. Man startar alltså ett projekt var eller varannan vecka.

- Att starta ett asicprojekt är en stor affär. Det gäller att specifikationen är klar. Då brukar kretsen fungera på första försöket.

- Ett FPGA-projekt kräver inte lika mycket förberedelser. FPGA är ju programmerbara standardkretsar, så de projekten behöver inte lika mycket stöd från leverantörerna.

Tror på OLA-standarden

Ett problem för asickonstruktion är bristen på standarder. Ericsson deltar i flera ansträngningar för att åstadkomma sådana, exempelvis VSIA, EDA Council och SI2, Silicon Integration Initiative, där Jan-Olof Kismalm sitter med i styrelsen.

- Jag tror mycket på en standard för asicbibliotek som kallas OLA, Open Library Architecture. Då kan vi till exempel få en enhetlig beräkning av signalfördröjningar i konstruktionerna. Idag kan vi få olika resultat när en och samma konstruktion simuleras i olika verktyg - det är naturligtvis inte acceptabelt.

Bra asickonstruktion kräver förstås också bra konstruktionsverktyg. På Kismalms önskelista står verktyg som använder en gemensam databas, bibliotek med arkitekturer för processorer och DSP, samt verktyg som visar vad som händer om man mappar en konstruktion på olika kretsar, exempelvis DSP av olika fabrikat.