About / Advertise
Nu har elektroniska tungor som "smakar" på vätskor tagit ett steg närmare industriell tillämpning. Bland annat testar Skånemejerier en variant som utvecklats vid S-Sense på Linköpings universitet.
- Ännu sitter den bara där och samlar data. Utvärderingen blir en senare fråga, säger Susanne Holmin som i februari disputerade på ett arbete som på ett mer grundläggande sätt syftar till att karaktärisera "tungan".Den elektroniska tungan består av en uppsättning elektroder. Dessa sänks ner i en vätska och över dem läggs en spänning. Vilket utslag man får beror på vätskans innehåll av elektrokemiskt aktiva ämnen och laddade partiklar. Enligt Susanne Holmin är det svårt att ge något exakt svar på frågan om hur nära industrialisering man egentligen är.
- Det beror helt på vilken tillämpning man pratar om. En del problem är lättare att lösa än andra. Det närmaste vi har kommit är just mejeriet i Skåne, säger Susanne Holmin.
Problemet ligger för det första i att tungan måste optimeras för varje tillämpning. Såväl när det gäller vilka typer och kombinationer av elektroder man ska använda som och vilka mätmetoder man ska ta till.
I sin avhandling har Susanne visat att det är väldigt viktigt att välja rätt kombination av elektroder av olika material som koppar, guld, iridium, silver eller platina. Och att välja rätt mätmetod. Det kan vara att mäta ledningsförmåga, ström och/eller spänning för att få ut maximal information av tungan.
När man lägger på en spänning över elektroderna ger det upphov till elektrokemiska redoxreaktioner, de olika fingeravtrycken får man av att ta reda vad som händer vid olika spänningar. Och för såväl val av elektroder som mätmetoder är man ännu på prövostadiet.
- För varje ny tillämpning måste näsan tränas att känna igen vad som är normalt för den miljö den jobbar i och vad som är dålig och bra kvalitet. Fingeravtrycken lagras i en databank och sedan använder man dataprogram för mönsterigenkänning, förklarar Susanne Holmin.
Ett annat problem är hur man ska göra rent elektroderna från de beläggningar som bildas av de elektrokemiska reaktionerna.
- Vi jobbar hårt på att hitta en lösning. Det finns lite olika metoder. Som att polera eller elektrokemisk rengöring, säger Susanne.
För närvarande jobbar knappt tio forskare med tungan i Linköping. Sex företag förutom Skånemejerier deltar i försöken, däribland tvättmaskinstillverkaren Asko Cylinda, Tekniska Verken som vill kolla vattenkvalitet, Stockholmsföretaget O3 som jobbar med ozongeneratorer, Tetrapak och Duni/Finess AB.
Redan för ett par år sedan testades tungan hos Duni. Projektet fungerade bra men verksamheten vilar eftersom doktoranden som jobbade med projektet slutat och för att företaget håller på att sälja verksamheten.
Den elektroniska tungan är nära släkt med den elektroniska näsan, ett koncept för gassensorer som utvecklades i Linköping för gott och väl tio år sedan. Susanne Holmin tror att man haft stor glädje av de kunskaper som näsan genererade.
- Från det att man började jobba med tungan tog det bara något år innan vi hade tillämpningar som intresserade företag, säger hon.
Återstår att se hur snabbt man kan få tungan i industriell drift.
Erika Ingvald
