o Intel IXP2800 använder fullfjädrade processorer där andra använder specialkretsar. Det gör att den behöver i storleksordningen tio gånger fler instruktioner för att bearbeta ett paket. Belöningen är flexibilitet och fler möjliga tillämpningar. Den behöver 16 processorer och en klockhastighet på 1,4 GHz för att ta sig upp till 10 Gbit/s.
o Ezchip gör en poäng av att de i sin NP-1 använder specialprocessorer kallade TOP (task optimized processors) i stället för risc, som är den vanliga lösningen. NP-1 har TOP:s för mönstermatchning, för tabellslagning, paketstyrning, och paketmodifiering. En programmerad NP-1 består av en pipeline av TOP:s.
o Terago var först att tillverka en 10 Gbit/s-NPU. Det hände i slutet av januari 2002. Processorn heter ProNP5010 och har ett grafiskt programgränssnitt.
o Lexra säljer sin NPU både som hårdvara och IP. Tanken är att hårdvaran ska användas i prototyper och den ekvivalenta IP:n integreras i den skarpa produkten. Processorn heter NVP (Net vortex powerplant) och består av bland annat 16 riscprocessorer med 8 hårdvarutrådar vardera.
o Silicon access processor IPP har ordnat sina 32 processorkärnor hierarkiskt i två nivåer. IPP innehåller fyra "Atom"-processorer som i sin tur innehåller vardera åtta processorer, var och en med åtta hårdvarutrådar.
o Bay Microsystems processor Montego använder i likhet med svenska Xelerated en deterministisk programmerbar pipeline. Arkitekturen är inte densamma, men den har samma garanterade genomflöde. Montego klarar en linjehastighet 32 Gbit/s och är den första i en familj processorer.
Jan Tångring