About / Advertise
Professor Venkat Rao fick ett enormt genomslag i media efter den spektakulära presskonferensen för ganska precis ett år sedan där KTHs rektor Anders Flodström enligt Svenska Dagbladet ska ha sagt "Det här är det största som hänt sedan transistorn uppfanns". Ett uttalande som han lär ha ångrat efteråt. För än återstår att bevisa den kommersiella användbarheten hos mangandopad zinkoxid som bas i spintronikkomponenter.
Det Venkat Rao och hans kollega Börje Johansson hävdade var att de fått fram ett homogent material som både var halvledande och magnetiskt upp till 101 grader C. Ett sådant spintronikmaterial skulle revolutionera halvledarindustrin och göra det möjligt att tillverka bland annat sensorer, logikkretsar och minnen med mycket bättre prestanda än i dagens processer.För att kommersialisera upptäckten bildades omgående Nilsson Materials. Spintronikbolaget har lånat sitt namn av entreprenören Jan Nilsson, som bland annat varit med att grunda Switchcore och Optillion. Men idag äger han ingen del av Nilsson Materials.
Statliga Vinnova sköt till en miljon kronor och privata finansiärer ställde upp med åtta miljoner för att få igång företaget. Nu är pengarna på väg att ta slut.
- De räcker en bit in på nästa år, lite beroende på vilken takt vi håller, säger Royne Markhester som är vd på Nilsson Materials sedan första juli.
Ledningen och ägarna försöker därför fylla på kassan. Men man vill inte ha in någon riskkapitalist eller halvledarbolag som ägare, istället vänder sig företaget till privatpersoner.
- Ett ungt företag kan få mycket stryk med en dominerande ägare. Man kan också bli inlåst.
Nilsson Materials har därför genomfört en roadshow i Stockholm och Lund för att förmå privatpersoner att satsa 45 miljoner. Lyckas emissionen fullt ut får det årsgamla bolaget en värdering på 230 miljoner kronor.
- Det kan verka mycket men vår amerikanske rådgivare står på sig och hävdar att det är rätt värdering, säger Royne Markhester.
Värderingen gjordes i somras av ett icke namngivet amerikanskt finansbolag. Det finns inte heller något formellt prospekt för emissionen.
Pengarna ska hur som helst räcka 18 till 24 månader. Men om det är tillräckligt lång tid för att företaget ska gå med plus vill ingen uttala sig om.
- Vi pratar med stora halvledarföretag som Intel och Freescale. Det kan ramla in licenspengar om någon månad men det kan också bli så att det behövs fler emissioner, säger Royne Markhester.
Nilsson Materials har åtta anställda i Stockholm och Lund som lyfter lön. Dessutom har man ett antal personer inkopplade på konsultbasis. Företaget har lämnat in sju eller möjligen åtta patentansökningar.
Verksamheten bedrivs i tre dotterbolag, ett för magnetiska minnen, ett för sensorer och ett för röntgendetektorer.
Det sistnämnda har kommit längst.
- Vi ska ha ett proof of concept klart före årets slut, säger Royne Markhester.
Exakt vad man ska visa är inte klart. Men det ska i alla fall vara något mer än att materialet kan användas för att detektera röntgenstrålningen.
Det mesta kring företaget är således luddigt i kanterna. Detta trots att man ber privatpersoner om 45 miljoner kronor.
Bara framtiden kan avgöra om detta är ett pyramidspel eller ett blivande Intel. Det enda man kan säga säkert är att det alltid är en lång och kostsam väg från forskningsresultat till kommersiell produkt.
Per Henricsson
